20. Uruguay
Någon gång måste det goda ta slut. Som stor beundrare av Uruguay tycker jag givetvis att det var tråkigt med en sorti som luktade lite unket med anledning av hur det gick till i parallellmatchen men...
Jag minns en tid där allt pekade på att Uruguay som en stormakt inom fotboll tillhörde historien. Att den stora fotbollsvärlden hade hunnit ikapp det lilla landet där borta som mer än något annat förknippas med fotboll.
Jag såg ett halvdant Uruguay nå åttondelsfinal i VM 90 och som därefter missade tre av de efterföljande fyra mästerskapen. Copa America-vinst på hemmaplan under samma period... Visst, men det är något lite annorlunda och även det var längesen när vi närmade oss 2010.
Så fick vi istället fyra raka VM, varav en ledde ända till semifinal, en till kvartsfinal och en till åttondelsfinal efter meriterande gruppspelssegrar mot Italien och England. Innan det i år blev exit trots fyra poäng.
Det blev också tydligt än en gång hur stor påverkan spelschemat har. Man vill ogärna få det på pappret enklaste matchen först. "Bra start" och allt det där, visst... Men när regeln är att man börjar lite travande så är det lika bra att få poängförlusten i de matcher där poängförlust är med i kalkylen, så att säga.
Där många är besvikna på hur det slutade och pekar på straffar som borde ha tillkommit, tänker jag att det ändå är oerhört starkt att vinna på beställning över Ghana med 2-0.
I slutändan är det ofrånkomligt att den enda anledningen till att Uruguay åker ut i detta VM är att Sydkorea tillåts vinna en match som de i vanliga fall gör 1 gång på 10. Och efter tre lyckade mästerskap måste man kunna svälja i sig detta.
Det som är fint den här gången är att det mesta tyder på att Uruguay kommer tillbaka även utan Cavani och Suarez. I Årets fotboll 1990 kan man läsa rubriken "Källan har sinat" som rubrik på utvärderingen av Uruguay med hänvisning till talangerna som avlöst varandra därifrån. 2022 verkar det tack och lov inte stämma. De himmelsblå kommer igen!
1 vinst
1 oavgjord
1 förlust
2 gjorda mål
2 insläppta mål
19. Kamerun
Det känns faktiskt bra. 2010 skrev jag en typ av elegi över alla åren i min ungdom då jag hoppats och drömt om Kameruns nästa framgång i VM. Som sedan aldrig kom och jag var inte längre 8 utan 28 och skulle vara 32 nästa gång, utan någon förhoppning om att det ens då skulle nödvändigtvis gå bra.
Det gjorde det inte heller. Till Ryssland lyckades man likt 2006 inte kvala in.
Men den här gången... Allt kändes lika hopplöst som vanligt inför avslutningen mot Brasilien. Men vid ett senare skede fick jag påminna mig själv om att detta ju inte var så pjåkigt. 0-1 mot Schweiz, 3-3 mot Serbien och 1-0 mot Brasilien. Fullt godkänd. I en annan grupp kanske man hade lyckats.
Vinst mot Brasilien är givetvis inte lika mäktigt när Brasilien luftar en del reserver men det är ändå vinst mot självaste Brasilien. En fin notering i den kamerunska historieboken.
Det var den första VM-segern på 20 år och det mest lyckade mästerskapet på lika många år.
Skillnaden är att 2002 var Kamerun regerande OS-mästare och hade ett par vassa nya spelare med den nye Samuel Eto'o som den största av de alla. Samma år hade man även vunnit Afrikanska mästerskapet. Därför var det en stor besvikelse med sorti i gruppspelet. Den här gången är glaset halvfullt. Jag kunde mycket väl tänka mig tre förluster och noll pinnar inför.
Glaset är halvfullt även här. Jag vet inte när jag kommer se Kamerun förbi gruppspelet igen. Kanske aldrig någonsin. Så mördande är konkurrensen. Och Kameruns ställning i Afrika är inte vad det en gång var. Det är fortfarande lite sorgligt hur allting sakta gled ifrån mig. Men här blev stoltheten återupprättad i alla fall. Alltid något.
1 seger
1 oavgjord
1 förlust
4 gjorda mål
4 insläppta mål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar