RCD Espanyol de Barcelona
Tja, vad ska man säga. Ännu en framgångslös lillebrorsklubb som alltid är med och... Ja, alltid är med, även här. Hette Español i min barndom men har sedan bytt stavningen (och även RCD är en förkortning av katalanska ord), vilket ska bero på en önskan om att få bort stämpeln som den antikatalanska klubben från Barcelona, vilket verkar vara lite av en myt som förstärkts av att just Barcelona driver den katalanska saken så hårt. Ultras definierar ju inte alltid en hel klubb.
RC Deportivo La Coruña
Ett lag som flyttade upp från segundan några år efter att min historia börjar, men etablerade sig snabbt som ett topplag, med bland annat Bebeto som en av stjärnorna. En sak som jag aldrig kommer att glömma när jag tänker tillbaka på Depor är det tragiska ödet som drabbade laget och jugoslaven Ljukic när man mitt under en storhetsperiod för Cruyffs Barcelona var nära att bryta de två jättarnas dominans med att vinna ligan. Det måste ha varit 1993 eller 1994. Man fick en straff på stopptid och hade vunnit ligan om man satt den. Men Ljukic tog hand om den och missade. Och så blev det fest på nytt på Camp Nou när rapporterna kom fram.
Lyckligtvis hann man reparera detta lite genom att vinna ligan till slut år 2000, och hade då en storhetsperiod som grundades på ett kontinuerligt byggande av tränaren Javier Irureta, med spelare som Victor, Mauro Silva, Pandiani, Makaay, Manuel Pablo, Romero, Fran, Djalminha, Valerón, Luque, Tristan och så vidare. Efter 2004, där man hade ett gyllene läge att vinna Champions League tack vare att man tillsammans med Porto och Monaco slog ut alla jättar från turneringen, har man aldrig lyckats komma tillbaka i toppen, och lär kanske aldrig göra det heller.
CD Logroñés
Ärligt talat känner jag mig väldigt obekant med den här klubben, men de råkade matcha in klubbens största period omkring skiftet mellan 80 och 90-tal, vilket har gett dem nostalgistatus hos mig. Deras blotta existens skulle göra ligan mer klassisk för mig.
Real Madrid CF
Okej, här kommer bekännelsen då; innan spansk fotboll började direktsändas på svensk TV och jag började hålla på ett lag från östkusten, var Real det lag som jag höll tummarna för. Anledningen var nog ganska enkel; det var det första spanska lag som jag kände till, och det har ofta - men inte alltid - avgjort vilka lag jag sympatiserat med i de europeiska ligorna. Jag hade fått "ärva" en gammal skön Hummeltröja också, med Hugo Sanchez namn på ryggen (att sånt bara existerade bland replica-tröjor på den tiden är en annan femma).
Och det kan låta lite konstigt idag men jag såg Barcelona som den jobbiga halvonda klubben med de stora stjärnorna, och Real mer som en stackars gammal storklubb som nu hindrades av detta ettriga Barca. Jag hade inte fyllt 10, hade i princip ingen historisk information och var nog för ung för det även om det hade funnits internet på den tiden.
Även i början av 2000-talet var Real ändå laget som jag föredrog gentemot Barca, även om jag som sagt hade hittat andra guldkorn i ligan.
När jag fick lära mig om Spaniens 1900-talshistoria och hur det återspeglades i relationen mellan Real Madrid och Barcelona, började jag sakteligen att känna mindre för Real, även om mina antipatier för Barcelona höll sig kvar väldigt länge.
Det som fick mig att släppa Real het och hållet och vända mig emot det, var en kombination av att de historiska bitarna samlades ihop till en nivå där jag inte längre kunde släppa det helt och hållet... Men det ultimata var ändå Galacticos. När Florentino Perez fullbordade köpet av Figo med Zidane något år senare, och fortsatte att få in stjärnor i laget, då blev det för mycket för mig. Bilden av klubben hade för mig nu totalt förändrats från den om en gammal klassisk storhet i stil med Liverpool eller Benfica, till en arrogant och maktfullkomlig klubb som representerade överheten.
Och någonstans står jag idag. Jag bör påpeka att jag inte totalt avskyr klubben. Klubbens makt är inte något som har tillkommit som en följd av Bosman eller att en oligark tagit över. Det är en klassisk klubb i fotbollens historia som förtjänar en viss mått av respekt. Dessutom kan jag inte känna avsky för en klubb som jag i mina tidiga år har gillat. Hat, nej, ogillande, ja.
Real Oviedo
Ett av de snyggaste namnen i världsfotbollen och en omärkvärdigt men ändå tuff matchdräkt. En klubb som man hade stor respekt för i början av 90-talet, men som nu har varit borta från högsta serien alldeles för länge och jag saknar dem jättemycket.
Läs även andra bloggares åsikter om real, oviedo, logrones, coruna, espanyol
Tja, vad ska man säga. Ännu en framgångslös lillebrorsklubb som alltid är med och... Ja, alltid är med, även här. Hette Español i min barndom men har sedan bytt stavningen (och även RCD är en förkortning av katalanska ord), vilket ska bero på en önskan om att få bort stämpeln som den antikatalanska klubben från Barcelona, vilket verkar vara lite av en myt som förstärkts av att just Barcelona driver den katalanska saken så hårt. Ultras definierar ju inte alltid en hel klubb.
RC Deportivo La Coruña
Ett lag som flyttade upp från segundan några år efter att min historia börjar, men etablerade sig snabbt som ett topplag, med bland annat Bebeto som en av stjärnorna. En sak som jag aldrig kommer att glömma när jag tänker tillbaka på Depor är det tragiska ödet som drabbade laget och jugoslaven Ljukic när man mitt under en storhetsperiod för Cruyffs Barcelona var nära att bryta de två jättarnas dominans med att vinna ligan. Det måste ha varit 1993 eller 1994. Man fick en straff på stopptid och hade vunnit ligan om man satt den. Men Ljukic tog hand om den och missade. Och så blev det fest på nytt på Camp Nou när rapporterna kom fram.
Lyckligtvis hann man reparera detta lite genom att vinna ligan till slut år 2000, och hade då en storhetsperiod som grundades på ett kontinuerligt byggande av tränaren Javier Irureta, med spelare som Victor, Mauro Silva, Pandiani, Makaay, Manuel Pablo, Romero, Fran, Djalminha, Valerón, Luque, Tristan och så vidare. Efter 2004, där man hade ett gyllene läge att vinna Champions League tack vare att man tillsammans med Porto och Monaco slog ut alla jättar från turneringen, har man aldrig lyckats komma tillbaka i toppen, och lär kanske aldrig göra det heller.
CD Logroñés
Ärligt talat känner jag mig väldigt obekant med den här klubben, men de råkade matcha in klubbens största period omkring skiftet mellan 80 och 90-tal, vilket har gett dem nostalgistatus hos mig. Deras blotta existens skulle göra ligan mer klassisk för mig.
Real Madrid CF
Okej, här kommer bekännelsen då; innan spansk fotboll började direktsändas på svensk TV och jag började hålla på ett lag från östkusten, var Real det lag som jag höll tummarna för. Anledningen var nog ganska enkel; det var det första spanska lag som jag kände till, och det har ofta - men inte alltid - avgjort vilka lag jag sympatiserat med i de europeiska ligorna. Jag hade fått "ärva" en gammal skön Hummeltröja också, med Hugo Sanchez namn på ryggen (att sånt bara existerade bland replica-tröjor på den tiden är en annan femma).
Och det kan låta lite konstigt idag men jag såg Barcelona som den jobbiga halvonda klubben med de stora stjärnorna, och Real mer som en stackars gammal storklubb som nu hindrades av detta ettriga Barca. Jag hade inte fyllt 10, hade i princip ingen historisk information och var nog för ung för det även om det hade funnits internet på den tiden.
Även i början av 2000-talet var Real ändå laget som jag föredrog gentemot Barca, även om jag som sagt hade hittat andra guldkorn i ligan.
När jag fick lära mig om Spaniens 1900-talshistoria och hur det återspeglades i relationen mellan Real Madrid och Barcelona, började jag sakteligen att känna mindre för Real, även om mina antipatier för Barcelona höll sig kvar väldigt länge.
Det som fick mig att släppa Real het och hållet och vända mig emot det, var en kombination av att de historiska bitarna samlades ihop till en nivå där jag inte längre kunde släppa det helt och hållet... Men det ultimata var ändå Galacticos. När Florentino Perez fullbordade köpet av Figo med Zidane något år senare, och fortsatte att få in stjärnor i laget, då blev det för mycket för mig. Bilden av klubben hade för mig nu totalt förändrats från den om en gammal klassisk storhet i stil med Liverpool eller Benfica, till en arrogant och maktfullkomlig klubb som representerade överheten.
Och någonstans står jag idag. Jag bör påpeka att jag inte totalt avskyr klubben. Klubbens makt är inte något som har tillkommit som en följd av Bosman eller att en oligark tagit över. Det är en klassisk klubb i fotbollens historia som förtjänar en viss mått av respekt. Dessutom kan jag inte känna avsky för en klubb som jag i mina tidiga år har gillat. Hat, nej, ogillande, ja.
Real Oviedo
Ett av de snyggaste namnen i världsfotbollen och en omärkvärdigt men ändå tuff matchdräkt. En klubb som man hade stor respekt för i början av 90-talet, men som nu har varit borta från högsta serien alldeles för länge och jag saknar dem jättemycket.
Läs även andra bloggares åsikter om real, oviedo, logrones, coruna, espanyol
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar