Fan, Championsfinalen tog verkligen luften ur fotbollsbloggandet. Men den här "vilan" kanske är nödvändigt för snart spricker termometern när det allra finaste - VM - kommer igång. Naturligtvis kommer jag att köra en gruppgenomgång (eller rättare sagt en uppdaterad sådan eftersom jag redan har kommenterat lottningen) och allt möjligt.
Fast det är å andra sidan lite missvisande att påstå att jag inte har haft med fotboll att göra. Jag simultanläser VM-boken från Offside, samt Why England Lose? när jag får chansen. Tummen upp för båda, även om den sistnämnda har en lägre lägstanivå, tack vare mycket tveksamma påståenden om den engelska fotbollen, samt ibland rätt så tråkiga redogörelser för statistiska/ekonomiska beräkningar av diverse påstådda verkligheter infom fotbollen.
* * *
Jag noterar för övrigt att Marcus Birro verkligen ogillar Zlatan Ibrahimovic. Hans första yttranden om Inters Championsseger handlade om en rejäl skadeglädje över det som jag annars har uppfattat som en parantes i sammanhanget - att Zlatan alltså får se sina lagkamrater vinna "den där djävla Champions" första säsongen efter att han lämnar dem.
Någon dag efter kritiseras Zlatan på grund av sin egoistiska inställning till landslagsspel. Det handlar om kollektivet, menar Birro. Annat är det när det kommer till idolen Totti. Birro som alltså har för vana att totalsåga svensk fotboll för att man gläds åt kvalavancemang samtidigt som han sitter tryggt i sin Azzurritröja och kan kallt räkna med chansen att laget når riktigt långt i ett VM eller EM, har plötsligt fått sympatier för de fantasilösa janteförlorarna från Sverige och jämför dess kollektivism med Milans 2007-upplaga. Man undrar i så fall när det inte är kollektivet som segrar om stjärn-Milan är ett gäng knegare. Märkligt, skulle man säga om man inte redan var van vid det.
Läs även andra bloggares åsikter om vm, zlatan, birro, champions, inter, milan, sverige, azzurri
Fast det är å andra sidan lite missvisande att påstå att jag inte har haft med fotboll att göra. Jag simultanläser VM-boken från Offside, samt Why England Lose? när jag får chansen. Tummen upp för båda, även om den sistnämnda har en lägre lägstanivå, tack vare mycket tveksamma påståenden om den engelska fotbollen, samt ibland rätt så tråkiga redogörelser för statistiska/ekonomiska beräkningar av diverse påstådda verkligheter infom fotbollen.
* * *
Jag noterar för övrigt att Marcus Birro verkligen ogillar Zlatan Ibrahimovic. Hans första yttranden om Inters Championsseger handlade om en rejäl skadeglädje över det som jag annars har uppfattat som en parantes i sammanhanget - att Zlatan alltså får se sina lagkamrater vinna "den där djävla Champions" första säsongen efter att han lämnar dem.
Någon dag efter kritiseras Zlatan på grund av sin egoistiska inställning till landslagsspel. Det handlar om kollektivet, menar Birro. Annat är det när det kommer till idolen Totti. Birro som alltså har för vana att totalsåga svensk fotboll för att man gläds åt kvalavancemang samtidigt som han sitter tryggt i sin Azzurritröja och kan kallt räkna med chansen att laget når riktigt långt i ett VM eller EM, har plötsligt fått sympatier för de fantasilösa janteförlorarna från Sverige och jämför dess kollektivism med Milans 2007-upplaga. Man undrar i så fall när det inte är kollektivet som segrar om stjärn-Milan är ett gäng knegare. Märkligt, skulle man säga om man inte redan var van vid det.
Läs även andra bloggares åsikter om vm, zlatan, birro, champions, inter, milan, sverige, azzurri
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar