CD Tenerife
Gammal hederlig bottenklubb som vinner tidig-90-tal-poäng hos mig. Gillar också färgkombinationen på dräkten. Annars finns det inte så mycket att säga förutom att jag stör mig något oerhört på att så många svenskar på TV kallar laget för "Teneriffa".
Valencia CF
Mina tidigaste bildminnen av Valencia kommer från mitten av 90-talet när klubben hade börjat utmana toppen på allvar och hade Predrag Mijatovic som sin skyttekung innan denne drog iväg till huvudstaden. På den tiden var det ett lag som jag kände mig rätt likgiltig inför.
När jag återkom till mitt fotbollsintresse efter ett oplanerat sabbatsår efter VM 1998, såg jag laget besegra Rangers på hemmaplan med 2-0 i Champions och gillade inte det jag såg, av olika anledningar. Jag störde mig också som fan på deras blonde mittfältskapten Gaizka Mendieta, av en anledning som jag inte minns.
Kort därefter imponerades jag av deras 1-1 borta mot Bayern München. Returmatchen hemma på Mestalla blev den som konverterade mig totalt. Då fick jag se ett av de snyggaste fotbollsmålen någonsin. Mendieta skicka en perfekt långboll från sin egen planhalva och där bjöd Claudio Lopez och Adrian Ilie på ett sanslöst kombinationsspel där framspelare och avslutare flera bytte plats och till slut kunde rumänen göra målet.
I takt med att La Liga för första gången i historien direktsändes på svensk TV blev Valencia mitt lag i Spanien. Den säsongen fortsatte de att imponera och nådde fram till final, men väl där blev det frossa och en odiskutabel förlust mot Real Madrid på Stade de France.
Det var ett mycket sevärd lag som Valencia då hade, med de nämnda Lopez och Mendieta, samt Christian "Kily" Gonzalez som då var ett av världens bästa yttermittfältare, den sköne italienske veteranen Amedeo Carboni, gamle OM-bekante Jocelyn Angloma och pajasmålvakten Santiago Cañisarez och utöver det många kompetenta men kanske inte så glänsande spelare.
Säsongen därpå var man inte riktigt lika bra, kändes det som, men gick den här gången till final och bode ha vunnit den tillställningen, en märklig sådan på San Siro där den nederländske domaren dömde tre straffar, alla kontroversiella sådana, varav Mendieta satte sin för Valencia, Mehmet Scholl (tror jag) missade sin för Bayern innan Effenberg slog in sin i andra halvlek. Men det blev straffar och trots att man där fick övertaget var det till slut givet att Bayern skulle vinna.
Valencia förblir därmed det enda laget i Champions historia (osäker med Europacupen) med två raka finalförluster som aldrig har vunnit turneringen. Jag känner ofta att detta faktum är lite bortglömt när spansk fotboll diskuteras. Det var ett enormt lag man hade på den tiden under Hector Cuper.
Det var också då och långt därefter som man hade en väldigt karaktäristisk profil som det lite "italiensk/argentinska" laget på så sätt att man var hypertaktiska i en liga som annars led på brist på den fronten.
Efter att ha kompenserat Championstragedin med två ligatitlar 2002 och 2004, har man efter 2007 sakta men säkert börjat halka efter och en ligatitel lär man inte fixa på ett bra tag.
Sen måste jag erkänna att mina känslor för Valencia har börjat avta sedan långt tillbaka. Det visade sig helt enkelt att det är minnena som dominerar, och utan en barndom med ett nära förhållande till den spanska ligan, var det naturligt att det aldrig skulle bli samma sak som med de lag jag tog mig till hjärtat 1991.
Real Valladolid CF
Ännu ett bottengäng från det tidiga 90-talet som jag uppskattar framförallt för deras dräkter. Ett lila-vit-randigt lag känner jag inte till någon annanstans, och eftersom det är rätt så snyggt räcker det långt.
Villarreal CF
Ett gränsfall i listan eftersom det mest handlar om ett 2000-talsfenomen, och jag är alltid väldigt misstänksam mot klubbar från väldigt små städer som kan skylta med en trupp full av internationella spelare, även om riktiga superstjärnor ser man inte inte i Villarreal. Konkurrensen är helt enkelt lågt för mig när det kommer till Spanien eftersom ligan är så mycket mer obekant än PL och Serie A, och VCF har ändå byggt upp en kort historia de senaste 5-6 åren. Med sin täta lilla arena och den kycklinggula räkten inger det ändå lite trygghet och karaktär för mitt fotbollssinne. Det får duga.
Real Zaragoza
Trots nedflyttning två gånger på 2000-talet är det ett av de mest säkra korten på så sätt att laget annars är rätt bofast i högsta serien. Jag tänker också snabbt tillbaka på Cupvinnarcupen 1995 med Nayim-from-the-half-line som man säger i England; Spursbekante algeriern Nayim och hans lobbskott från halva plan i förlängningen av finalen mot Arsenal.
Jag tänker också lite på år 2000 när Zaragoza slutade på fjärde plats framför Real Madrid, men fick ändå inte spela Champions säsongen efter i och med att Real vann Champions och fick utan någon större debatt försvara sin titel säsongen därpå.
Jag hade varit väldigt arg som Zaragozasupporter fem år senare när FA lyckades tvinga fram Uefa att lösa samma situation genom att faktiskt låta Everton delta i (kval)turneringen trots att Liverpool.... Ja, ni kan den historien.
Läs även andra bloggares åsikter om tenerife, villarreal, valencia, valladolid, zaragoza, mendieta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar