Jag kan omöjligen vara glad över att Spanien vann VM. Det betyder att jag får leva med detta ständiga tjat om Spanien och deras "bra fotboll" i ytterligare fyra år. Men det kunde ha varit värre. Spanien fick en ganska tuff resa ändå till segern och då finns det inte så mycket att säga om saken. De sattes på prov ständigt och segrade till slut utan att någonsin briljera. Det är en tröst; att man vann genom matchens enda mål i samtliga slutspelsmatcher. Målfesterna uteblev.
Och därmed blev man också det första laget någonsin att förlora en premiär och ändå vinna guldet.
Hindret sattes upp omgående med en förlust mot Schweiz. Man studsade tillbaka mot Honduras men det var sista gången i detta VM som Spanien såg ut som ett riktigt imponerande lag.
Mot Chile hade man en hel del flyt, även om chilenarnas orutin gör det mindre av en slump.
Mot Portugal mötte man ett lag som dittills inte hade släppt in ett enda mål, och under den första timmen kunde man inte störa lillebror särskilt mycket, även om man dominerade spelet. Till slut tog Del Bosque ut den genomusle Torres och det blev lite fart där framme. Och David Villa högg till.
Mot Paraguay blev man tagna på sängen och var aldrig särskilt bra. Grundkompetensen fanns där, men det var en match som man lika gärna hade kunnat förlora. Eller rättare sagt, det var en match som man var väldigt nära att förlora, med tanke på att Paraguay fick straff efter ca en timme. Men åter, den där jävla David Villa... En av den senaste femårsperiodens absolut bästa strikers.
Mot Tyskland gjorde man kanske sin bästa match i turneringen, sett till motståndet. Det var en 50-50-historia som hade kunnat sluta lite hursomhelst, men här gjorde Spanien verkligen upp med sitt förflutna. Att man skulle besegra Tyskland på det här sättet, med hyfsat bra kontroll matchen igenom, i en match på den här nivån, hade det gamla Spanien aldrig lyckats med. Man hade spelat bra, blivit skakiga i benen och torskat efter förlängning.
Finalen mot Nederländerna var den matchen där man var på väg att tappa som förr i tiden. Dominans i spelet mot fullständigt brutala holländare, men inget mål på chanserna, och så plötsligt en del hypergiftiga kontringar på slutet, där sprattelgubben Casillas ändå fick leva upp det i mitt tycke överdrivet goda ryktet som han har. Hade Robben satt en av sina chanser hade det varit ännu en i raden av "orättvisa" matcher där de onda manövrerar ut de goda.
Del Bosque tog det något idiotiska beslutet att byta ut Villa och ta in Torres vid ställning 0-0, och med det i åtanke är det tur att det blev seger. Jag kände där att han var på väg att byta sig bort från ett VM-guld.
Iniesta avgjorde i förlängningen, men jag känner att varken han eller någon annan i det spanska laget klev fram som en stor artist under det här mästerskapet. Som sagt, artisteri var det inte mycket tal om överhuvudtaget. Det var varken himmel eller helvete. Spanien klarar inte av att gneta sig fram a la Argentina 1990. Det är därför som jag inte går igång lika hårt på deras svit av 1-0-segrar. De togs av ett lag som gjorde det minsta man kunde begära och vann VM på det. Vad finns det mer att säga?
Nå, nu har det i alla fall hänt och den där speciella familjen utökats - de som har vunnit VM minst en gång. De senaste 32 åren har bara två nya lag tillkommit; grannländerna Frankrike och Spanien.
Respekt ska Spanien ha, men jag känner inte att jag har blivit motbevisad. Jag tycker fortfarande inte att Spanien är världens bästa landslag. Jag skulle inte protestera mot påståendet, men det är inte något monster jag ser framför mig. Jag ser det som ett lag som går att besegra. De kan rulla boll, men skrämmer inte motståndarna.
Historien kommer ändå att se detta som den spanska eran i världsfotbollen. EM och VM på raken är inte att leka med. I och med att få andra landslag i världen ser särskilt fantastiska ut för tillfället så är det inget som säger att detta är början på slutet. Spanien kan säkert försvara sina två titlar de kommande fyra åren på ett bra sätt. Och på så sätt och vis är det ändå skönt att ett lag tar tag i tronen, så att vi får några tunga prestigematcher de kommande turneringarna, en herre på täppan som ska slängas ner.
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, spanien, villa, torres, iniesta, bosque
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar