Japan har i ungefär ett decennium varit ett av Asiens absolut bästa landslag tillsammans med Sydkorea och det har gjort att man ibland glömt bort vilken fattig historia det har i dessa sammanhang. Innan detta mästerskap hade Japan bara spelat tre VM och förlorat samtliga sex matcher som spelats utanför landets egna gränser. Med det i åtanke blev årets VM något av en revolution.
Och inne i själva VM var det kanske VM:s mest slående evolution. Trots den meriterande segern mot Kamerun i premiären var Japan i det läget ett skitlag; nästan sämre än vad man hade anat innan VM. Den logiska förutsättningen var att om detta helt anfallstama Japan med lite tur fått med sig en uddamålsseger mot ett gravt underpresterande Kamerun, så skulle det bli mos av gruppledarna Nederländerna i den andra matchen. När det så endast blev 1-0 så gjorde man ändå ingen stor sak av det. Japan hade ju mycket riktigt misslyckats att göra mål.
Att det ändå såg bra ut inför avslutningsmatchen mot Danmark berodde mest på den låga oddsen på en mållös match. Försvara hade japanerna visat att de kunde göra och Danmark hade under flera år haft svårt att få till ett spel med fart och fläkt.
Men trots danskarnas starka inledning, var det ingen slump att segern nästan spikades redan i första halvlek. Stegvis hade de blå börjat få rull även på anfallsspelet i takt med att försvaret visat sig hålla och undvikit en massa självmål likt genrepen. Två frisparkar av Honda och (den klart snyggare) Endo, och så var det bara att leka bort Danmark i andra halvlek. Visst passade matchbilden som hand i handsken, men det måste ändå noteras att Japan tidigare inte uppvisat en sån rutin och smarthet.
Åttondelen mot Paraguay blev något av ett logiskt slut på framgången. Dittills hade Japan besegrat naiva och tandlösa spelare i Danmark och Kamerun. Paraguays hyperorganisation kunde man aldrig spräcka, även om det måste nämnas att man spelade in sig i matchen och såg ut att ha det mentala övertaget när matchen gick till straffar.
Från och med nu får vi nog ta Japan på allvar. Och då menar jag mer än bara "ja, de kan säkert matcha topplagen hårt". Om fyra år lär åttondelsfinal vara mer av ett krav och mindre som ett bonus.
Siffror:
2 vinster
1 oavgjord
1 förlust
4 gjorda mål
2 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, japan, honda, endo
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar