2. Nederländerna

Okej, här kommer det. Smädelsen eller vad man ska kalla det, som jag inte tänker backa ett enda steg på. För ett halvår sen hamnade jag i en debatt på bloggen Grande Grosso angående framförallt Dennis Bergkamps klassiska mål mot Argentina i kvartsfinalen av VM 1998, där jag till skillnad från allmänheten anser att det visserligen var ett skickligt mål, men inte alls särskilt snyggt eftersom han mot fotbollsestetikens alla regler valde att avsluta med fel fot. Men där väntade jag mig mothugg. Jag visste att jag var rätt så ensam i den kampen.

Ingen kan dock hävda för mig att Holland inte hade en jävla röta i årets VM. Att man inte hade något att göra i en VM-final överhuvudtaget. Jag anser för övrigt också att Holland hade ett otroligt flyt i EM för två år sen, men den som vill komma med ett argument om att det inte kan vara tur om det upprepas, får komma ihåg att jag fick rätt eftersom oranje blev totalt förnedrade av Ryssland i kvarten. Siffrorna mot Frankrike och Italien var lite för bra för att vara sanna.

Inget slår ändå det som hände den här gången.

När det gäller gruppspelet har jag egentligen inte så mycket att säga. Där var Holland det uppenbart starkaste laget i gruppen.

Det är därefter som precis allting börjar rulla deras väg, med viss undantag för finalen.

* Som nästintill klara gruppsegrare väntar holländarna på att få se om det blir världsmästarna Italien eller det luriga och stabila Paraguay i åttondelen. Det blir ingetdera. Slovakien skräller och snor Italiens plats. Därmed får Holland den minst svåra åttondelsmotståndaren av alla.

* Kvartsfinal och slut på det roliga. I en timme blir holländarna helt överkörda av Brasilien. Vill man lita på klyschor kan man sen säga att man jobbade sig in i matchen igen och vände. Men jag som såg matchen menar att man inte alls jobbade sig in i något. Man slog ett inlägg som av en slump blev till ett kvitteringsmål. Sen såg man till att göra ett mål på hörna under den där omedelbara perioden efter ett kvitteringsmål när man har det psykologiska övertaget. Och sen blir Felipe Melo utvisad och resten är historia. Segermålet ska man förstås inte ta ifrån dem, men helhetsbilden var tydlig. Till och med Glenn Strömberg sa direkt efter matchen att han egentligen inte kunde fatta hur Holland hade vunnit matchen. Det var varken en fantastisk styrkedemonstration eller en taktisk seger. Det var en tillfällighet.

* Efter att ha glidit in på ett bananskal till semifinalen får man ta emot ett Uruguay. Uruguay som inte bara har den minst meriterade truppen av de fyra semifinallagen, men som också har fått gå igenom en riktig kraftmätare mot Ghana i kvarten... Ödslat energi och blivit av med spelare på grund av skador och avstängningar; Fucile, lagkaptenen Lugano och framförallt Luis Suárez som på egen hand utgjorde minst hälften av lagets offensiv. Bara för Holland att tacka och ta emot. Ändå behövde man hjälp av ett offsidemål för att ta sig vidare. 40 cm hit och dit spelar egentligen ingen stor roll, men sett som ännu en i raden av alla turliga fördelar känns det lite värre.

En del menar att det inte finns någon rättvisa i fotboll. Att man antingen vinner eller så gör man inte det. Jag har inget problem med att köpa det, men ingen har rätten att ta ifrån mig eller någon annan rätten att bedöma om det var rätt lag som vann en match. Du kan kalla det orättvist eller vad som helst. Det är ändå samma sak. I fotboll vinner inte alltid det bästa laget. Om vi bara ska utgå från ett enkelt konstaterande att ena laget vann oavsett om det var giusto eller inte, då kanske vi lika gärna kan lägga ner allt eftersnack i VM och avbryta alla sändningar och texter i tidningarna?

En del menar att det inte kan vara en slump att Holland tog sig till final eftersom de har radat upp segrar i kvalspelet och även sen i slutspelet under de här två åren. Men det är inget riktigt argument för mig. Eftersom

1. Jag är en människa som gillar att tänka. Hur Holland lyckades besegra Brasilien, eller vilka motståndare Holland fick i semi- och åttondel har absolut ingenting att göra med hur många matcher Holland har vunnit i övrigt.

2. De senaste decennierna har Holland ofta gjort det väldigt bra i kval och ibland gruppspel för att sen inte räcka till i de stora matcherna. Orsaken är inget komplicerat. Offensiva lag med medioker defensiv klarar sig alldeles utmärkt mot lag som är klart sämre. Man klarar av deras anfallare och vinner matcherna för att man alltid gör mål tack vare den offensiva inställningen. Att Holland skövlade sin kvalgrupp och vann alla gruppspelsmatcher betyder väldigt lite eftersom frågan i försnacket handlade om huruvida Holland hade tillräckligt med kvalitet för att klara sig när motståndet skulle bli av yppersta klass.

Ett annat skenargument har varit att börjat hänvisa till saker som Mourinho och Inter i Champions, apropå att en - onödig - portion av kritiken mot Holland i den här turneringen har handlat om att man övergett sin offensiva inställning.

Argumentet kan appliceras på finalmatchen. Där höll det på att bli en taktisk triumf. Brutalt spel av försvaret och det centrala mittfältet, och så Sneijder och Robben som kontringsvapen längst fram.

Men det var inte så Holland slog ut Brasilien. Det fanns inget särskilt sätt överhuvudtaget. Man grisade inte ut Brasilien. Man slog Brasilien tack vare slumpen. Att bli överkört i en halvlek och mer är ingen taktisk triumf. Det är ett stort misslyckande. Taktiska, defensiva, segrar kommer inte till genom att man bjuder motståndaren på målchanser för att sen hoppas på det bästa. Man ser till att hålla motståndarens speldominans till något harmlöst.

Annars konstaterar vi att finalförlusten gör Holland historiskt, i det att man är det enda landet i VM:s historia som har spelat tre finaler och förlorat samtliga. Tidigare delade man sin position med Tjeckoslovakien och Ungern som båda förlorat båda finalerna som lagen hade spelat.

Siffror:

6 segrar
0 oavgjord
1 förlust

12 gjorda mål

6 insläppta mål

---

Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, holland, bergkamp