Kamerun 1990, Senegal 2002, Ghana 2010. De västafrikanska succélagen dyker upp då och då, och Ghana stod för bedriften den här gången, sedan man för andra mästerskapet i rad varit det enda afrikanska laget att gå vidare från gruppspelet.
Hade någon sagt det några månader innan VM, så hade jag nog inte trott på det. Men när det skulle komma till kritan tippade jag ändå avancemang från gruppspelet. Jag kände på mig att de skulle trycka ner Serbien på samma sätt som man gjorde med Tjeckien för fyra år sen. Ändå blev jag grymt imponerad av den behärskade tekniken och obekymrade attityden i Ghanas konstruktiva spel. Det var ovanligt särskilt i detta VM som besvärades av den där jävla Jabulani.
Utan den absolut största stjärnan Essien presterade Ghana stor fotboll och det enda som hindrade laget från att sopa rent i gruppspelet var den extrema ineffektiviteten (det första spelmålet kom först i åttondelen). Det sistnämnda var väldigt nära att kosta laget ett tidigt avsked som hade blivit en stor baksmälla för hela kontinenten. Man var även väldigt klantiga i den sista gruppspelsmatchen där man valde att spela på 0-1 trots att Serbien under slutskedet var ett mål från att sno andraplatsen.
USA framställde man som det gamla dåliga USA och det kändes inte som att det var något snack om vem som skulle gå vidare när Kevin Prince Boateng tryckte in 1-0 tidigt i matchen. Men den behärskade stilen gick alltså ofta över i nonchalans och USA bjöds in. Tack vare Richard Kingsons fenomenala målvaktsspel och Asamoah Gyans styrka som ensam anfallare tog man sig ändå vidare och blev historiska genom att tangera det afrikanska rekordet.
Sen matchen mot Uruguay, som för alltid kommer att kommas ihåg som matchen där Asamoah Gyan missade chansen att göra Ghana unik i den afrikanska fotbollens historia. Själv blev jag väldigt förvånad över reaktionerna på handsen som orsakade den straffen. Det är ett eget kapitel jag tog upp då när det hände.
På tal om märkliga saker... Ghanas serbiske coach Milovan Rajevac var på ett oförklarligt sätt anonym under hela mästerskapet, trots att han fick ihop ett otroligt bra fungerande kollektiv, trots att han även svart på vitt tog sitt lag till kvartsfinal och straffar. Just under VM brukar tränarna stå i fokus, men jag kan inte minnas att jag såg Rajevac prata överhuvudtaget. Han fick aldrig någon cred eller någon kritik. Han nämndes överhuvudtaget inte. Varken före matchen, under pausen eller efter matchen. Det är fortfarande en gåta för mig.
Siffror:
2 vinster
2 oavgjorda
1 förlust
5 gjorda mål
4 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om 2010, ghana, gyan, rajevac, sydafrika, vm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar