Jag vet, jag vet.... Jag talade om det uppenbara att Brasilien skulle vinna VM. Men jag ångrar det inte. Jag tycker fortfarande att Brasilien var VM:s mest kompletta lag och att laget borde ha vunnit VM, eller åtminstone spelat en final.
Fotboll är fotboll, och det är därför som Brasilien åkte ur VM redan i kvartsfinalen. Det hade aldrig kunnat hända i basket eller handboll. Brasilien var numret större än Nederländerna. Men i fotboll kan man vara numret större och bara ha en ledning på ett mål. I fotboll kan man få utvisningar som gör att ett lag får spela med en man mindre inte i två minuter, utan hela matchen. Det sistnämnda började jag inse efter att korten börjat hagla efter den första gruppspelsomgången. Att Felipe Melo tappade skalen var ingen överraskning, och visar i efterhand att hans beteenden mot italienska bottenlag inte handlar om nonchalans, utan att det bara är något som är fel i skallen på killen. Men jag känner inte att det heller var helt avgörande. Det var ingen mirakel, det var ingen psykologi, det var ingen strategi. Det var bara en freak thing som hände. Ett inlägg kom och en back och målvakt saknade kommunikation. På en sån skitsak avgjordes det att Brasilien inte skulle spela den så kallade drömfinalen mot Spanien. Och dessa oförutsägbara saker kan man inte ta med i beräkningen när man försöker sia om utgången av ett VM. Dessutom handlade ju saken inte bara om huruvida Brasilien skulle vinna VM-guld eller inte. Det handlade om huruvida Brasilien hade ett bättre lag än Spanien, Tyskland, England, Argentina och så vidare... Och jag tycker att de också visade på plan att de hade det.
Brasilien bjöd inte alltid på drömfotboll, men det var inte heller det jag väntade mig riktigt. Jag väntade mig att de skulle på ett stabilt sätt mala ner sina motståndare, och det gjorde man mot Elfenbenskusten, Chile och Nederländerna (i ca en timme). De hade förmågan att spela alla sina matcher som stora favoriter och som spelförande, och lyckas. Det var inte lika spektakulärt som vissa andra framträdanden, men Tysklands utklassning av England och Argentina var lite för bra för att vara sann. Men Brasiliens framgångar var av den typen att de hade tillkommit i vilken match som helst. Det krävdes inte ett klantigt försvar från motståndaren eller ett särskilt spelsätt som passade överjävligt bra mot just den och den motståndaren.
Det var därför väldigt sorgligt för mig att de åkte ur. Det var inte som när laget man heja på torskar eller åker ur. Inte ett krossat hjärta, men som ballongpys. Det fullbordades dagen efter när även Argentina åkte ur, men det här var verkligen första kapningen liksom, innan det kom en Benjamin Massing. Jag brukar störa mig på att folk reducerar ligor eller turneringar till ett par lag, men när ett av dem uppenbart bästa lagen åker ur på en slump, då känns det uselt. Det innebär att det vinnande laget till slut aldrig får möta en av sina största konkurrenter. Utmaningen uteblir. För fyra år sen var det inte riktigt fallet eftersom Brasilien då inte spelade som ett särskilt bra lag. De åkte till slut ur för att de var ett sämre lag än sina kvartsfinalmotståndare.
Men, men... Livet går vidare. Det var tack och lov inget fusk eller domartavla som låg bakom det som hände.
Man kan dock fråga sig vad det är som ska hindra Brasilien från att vinna VM om fyra år när man är värd för turneringen. Den som har sett sydamerikanskt kval vet hur vansinnigt starkt laget är på hemmaplan. Svaret är kanske att ännu en sjuk grej ska hända. Ett inlägg, ett osäkert ingripande. Game over.
För övrigt var 2010 första gången sen 1994 som Brasilien missade finalen två gånger i rad.
Siffror:
3 segrar
1 oavgjord
1 förlust
9 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, brasilien, 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar