För 24 år sen möttes Västtyskland och Argentina på Olimpico i Rom i det som av många rankas som tidernas tråkigaste VM-final. Västtyskland i sin ordinarie dräkt och Argentina i mörkblått med vita shorts. Precis som igår kväll alltså.
Och precis som igår kväll höll allmänheten - i alla fall den på plats - på tyskarna.
Då för att Argentina hade gjort sig impopulärt i världen genom att mest överleva i turneringen utan att som regerande världsmästare underhålla. Italien hade dessutom extra mycket agg mot argentinarna eftersom dessa Diegos män hade förstört Italiens VM-dröm med en semifinalavancemang på straffar mot Gli Azzurri i Neapel. Den historien har jag skrivit om flera gånger tidigare, gissar jag.
Nu för att värdlandet helt enkelt har en rivalitet med Argentina. Brassarna tänkte sig att de skulle slippa den ultimata förödmjukelsen genom att efter 1-7 också se Argentina lyfta bucklan på Maracanã.
Ni kan gissa vilka jag höll på.
Efteråt är man förstås besviken men inte förkrossad. Tyskland har varit världens mest stabila landslag under den senaste sexårsperioden och nog ändå bäst i den här turneringen om man bortser från förhandsförväntningar och resurser.
Argentina i sin tur har redan tagit sig förbi den där kvartsfinalsbarriären som man stångats mot i 24 år.
Att det ändå sved är att Argentina faktiskt var väldigt nära att vinna detta och att jag hade älskat det som brassarna fruktade.
För ja... Allmänheten verkar vara överens om att detta var tokrättvist, men jag håller inte riktigt med.
Argentina hade de bästa chanserna igår. Man hade de chanser som man definitivt borde ha gjort mål på. Det gjorde man inte och sånt straffar sig. Higuain och Rodrigo Palacio är förstås de två största syndarna, även om Messi också misslyckades en del.
Argentina spelade smartare. Maximerade sina resurser. Satsade på ett bra försvarsspel och tre sylvassa anfallare som nästan kontrade sönder Tyskland.
Tyskland må ha blivit mästare "äntligen" efter alla final- och semifinalsförluster, men på vilket sätt har man egentligen varit bättre den här gången?
Tysklands största problem har hela tiden varit försvarsspelet i motståndarnas omställningar och den här turneringen har visat samma sak. Framförallt mot Algeriet och just Argentina igår.
Det var ytterst nära att det straffade sig och då hade allt låtit väldigt annorlunda. "Lööw har inte lärt sig", "det är därför de aldrig når ändra fram", och så vidare.
Finalen visade också turneringens sämsta domslut när Neuer attackerar Higuain a la Schumacher mot Battiston 1982. Skillnaden är att han är på bollen och att Rizzolis domslut på ett sätt är mer absurt. Jag har förståelse för att man släpper en sån här sak i en final, att man inte vågar ta fram ett rött kort eller ge straff. Men Rizzoli dömde ju faktiskt FRISPARK TILL NEUER.
Och denne Neuer...
Han visar att han inte är någon monumental målvakt. Bäst i världen? Kanske, men saknar en viktig egenskap hos målvakter; behärskning.
Neuer har agerat som en libero sedan åttondelen och hyllats för det. Och visst, flera gånger har han gjort det väldigt bra, men till slut blev det för många utrusningar. Som att han ville göra sin grej inför publiken. Look at me, jag gört igen... Att springa ut för att kasta inkast som han gjorde vid 0-0 är bara fånigt. Attacken mot Higuain visar att han missbedömde läget i sin utrusning. Hybris. Hade VM hållit på någon match till hade han säkert bestraffats till slut.
Jag unnar Tyskland guldet, men ser också att det är ett bristfälligt lag. Kanske kan man säga det om samtliga lag i årets turnering.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar