Efter ett väldigt bra gruppspel och ännu bättre åttondelsfinaler var förväntningarna skyhöga. Åtminstone på tre av de fyra matcherna på schemat.
Därför blev magplasket hårdare än vad den kanske behövt göra bara utifrån fotbollen som bjöds, i kvartsfinalerna.
Ironiskt nog blev Nederländerna - Costa Rica - den av obalans mest "tråkiga" matchen av de fyra - den som levererade dramat.
I samtliga av de övriga matcherna gjorde förhandsfavoriten det första målet redan under de tio första och med visst undantag för Brasilien - Colombia förmådde utmanaren aldrig riktigt komma tillbaka.
Frankrikes insats under den sista kvarten var kanske sämst utav allas. Där blottades lagets orutin väldigt tydligt. Jag är ändå nöjd med Frankrikes insats i VM. Det kommer jag att återkomma till i utvärderingen lag-för-lag senare.
Men en sak hade Frankrike gemensamt med Colombia - de onödiga frisparkarna på slutet av matchen.
Ord kan inte förklara den frustration och vrede jag känner varje gång det händer. Det ledande laget har en ensam spelare på offensiv planhalva som bara vill ha en sak - en frispark för att få chansen att maska ytterligare. Och alltid är det någon stolle som bjuder på den. Vilket såklart är väldigt svårt att förstå. Är alla fotbollsspelare fullständigt dumma i huvudet? Eller många av dem? Två exempel på sådana muppar är James Rodriguez hos Colombia och Olivier Giroud i Frankrike. Båda offensiva spelare förvisso, men nog har man sett även defensiva spelare bjuda på frisparkar?
* * *
Argentinas seger är historisk. För första gången i efterkrigstiden och framåt lyckades de randiga ta sig vidare till semifinal utanför landets gränser utan Diego Armando Maradona.
Man spelade dock i sina pyjamasdräkter så inte mycket glory där inte, i mina ögon.
* * *
Costa Rica får på ett sätt mer beröm än man förtjänar. Men även det ska jag återkomma till i min lag-för-lag-utvärdering.
Men de har i alla fall gjort ett beundransvärt VM och det var lite hjärtat mot den estetiska hjärnan för mig igår.
Jag ville instinktivt att Costa Rica skulle ta det, men med framförhållning insåg jag att jag mycket hellre ser klassikern Nederländerna - Argentina i en tung semifinal än ytterligare än David mot Goliat-kamp.
Man kan väl säga att jag mer eller mindre fick kakan och åt den. Holland gick vidare men först efter straffar. Jag fick dramatik och rätt lag vidare.
Samtidigt hade jag kanske kunnat offra en tung semifinal för att se ytterligare en nederländsk straffsparksfiasko.
Louis Van Gaal är förmodligen den största stjärnan hos de orange och anledningen till att man för första gången på 36 år tagit sig till semifinal för andra gången i rad.
Hans drag på slutet av matchen var så briljant att det är svårt att förstå varför ingen annan gjort detsamma på den här nivån tidigare (?) Målvaktsbyte precis innan förlängningsslutet. Här var matchen påväg precis dit Costa Rica ville. Costa Rica som alltså redan vunnit en straffsparksomgång mot Grekland, utan press mot laget som inför matchen hade all press på sig och som bara i sin närhistoria förlorat fyra straffsparksläggningar.
Vilket inte är någon slump. I sin fotbollskultur hatar holländaren straffsparkar som ett ovärdigt sätt att ta sig vidare på. Straffsparksläggningarna bär med sig en cynism som företrädarna för Bra fotboll (inga andra jämförelser med tv-studios) är ganska obekanta med. Desto mer logiskt är det att landets mest förhatliga rival Tyskland är just mästerliga på straffar. Åtminstone fram till nyligen då de slutade att vara fula.
Men Van Gaal har cynism i sig, trots att han var tränare senaste (och förmodligen sista) gången Ajax exploderade i Champions League med en drömfotboll.
Målvaktsbytet handlar förstås inte så mycket om förtroende för en viss målvakt, utan om att skrämma latinamerikanerna. Fotbollspsykologisk terror som de sistnämnda alltså inte kunde värja sig mot.
Samtidigt kan man ju hävda att han med det draget sänkte sin förstemålvakt inför fortsättningen av turneringen. För nu har väl Argentina ingen anledning att frukta målvakt under de första 90 minuterna i alla fall?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar