5. Colombia
Det var lite upplagt för kalldusch med ett Colombia som inte hade varit så fruktat sedan 20 år tillbaka (då det ju blev så mycket mer än bara en kalldusch...) men med viss draghjälp av en ganska fördelaktig lottning och Suarezgate tog man sig längre än vad man någonsin tidigare gjort, i gott sällskap av halva landets befolkning på plats i Brasilien. Den här gången var affischnamnet en kommersvänlig flickidol som Schaaames Rodriguez, där man på 90-talets stora dagar såg galningar som Valderrama och Asprilla. Och tänk att man ändå saknade den store Falcao (som nog överhuvudtaget föll lite i glömska när han valde smutsiga oligarkpengar i ett furstendöme framför möjligheten att bli Europalegend)...
Den där James förresten... Jag är inte riktigt så imponerad. Jag menar, han vann skytteligan, men det gjorde Oleg Salenko också, know what I mean? Nej, men seriöst talat. Jag talar utifrån det faktum att vissa nominerade honom till VM:s bäste spelare och det tycker jag är ett skämt. Vi talar VM. Om spelare som måste kliva fram i de gigantiska matcherna. James hade lekstuga i gruppspelet mot överkomligt motstånd och så gjorde han ett snyggt mål mot Uruguay. Sen sparkades han bort från VM av Scolaris hundar. Visst är det orättvist att kräva att han ska leverera i en sån match, men det är sånt som VM:s största spelare ska göra för att få cred på den nivån. Det gjorde inte Rodriguez, så i min bok är han inte ens nära bäst i VM. Han behövde aldrig ens i gruppspelet kliva fram som till exempel Suarez gjorde mot England. För övrigt var jag mer förtjust i hur han omedvetet sprang omkring med en gigantisk gräshoppa på överarmen än hans Bustermål mot Uruguay.
 |
| VM:s största What-the-fuck-moment: Rodriguez sätter straffen mot Brasilien med ett litet monster på armen. |
Siffror
4 segrar
0 oavgjorda
1 förlust
12 gjorda mål
3 insläppta mål
6. Belgien
Som ett trendbrott i VM levde framförallt de två mest hajpade lagen inför VM upp till förväntningarna. Vi har sett länder som Elfenbenskusten och Serbien-Montenegro falla platt i slutspelet, och Belgien hade kanske snackats upp ännu mer och under en längre tid. Och väl i VM gick man helt rent i gruppspelet. Stopp blev det mot Argentina i kvartsfinal. Så långt hade Belgien inte nått sedan 1986 (även då Argentina som stopphinder, i semifinal då), så självklart måste årets prestation ses som att man levde upp till förväntningarna. En och annan hade säkert tänkt ännu längre, men då har man nog missbedömt VM:s tyngd.
Men det är klart... Det såg inte snyggt ut mot Argentina. Wilmots män framstod som de pojkar som de kanske egentligen var i sammanhanget, apropå tyngd, rutin och allt det där. Samtidigt stod laget pall pressen mot USA. Jag var övertygad om att kombinationen pressade orutinerade belgare och klassiskt amerikanskt hjärta bara kunde sluta på ett sätt. Tji fick jag, för Belgien ägde matchen och borde naturligtvis ha avgjort den redan inom ordinarie tid.
Siffror
4 segrar
0 oavgjorda
1 förlust
6 gjorda mål
3 insläppta mål
7. Frankrike
Om man ska räkna Frankrikes VM som en succé så håller mönstret med fiasko och framgång vartannat VM (guld 1998, gruppsorti 2002, silver 2002, gruppsorti 2010...). Fast det kan man väl inte riktigt göra. Kanske var det lottningen som gjorde det, men vi kan inte leva i hypotetiska situationer som aldrig blev till. Och utifrån det kan inte den här relativa framgången jämföras med finalspel 98 och 06. Men nu har ju Frankrike gjort ett antal bedrövliga mästerskap på 2000-talet, så det var absolut ett stort framsteg. 2012 var ett steg framåt, då man för första gången på sex år gjorde det minsta man kan begära och nu i Brasilien presterade Frankrike det som Frankrike ska göra. Gruppspelet var a walk in the park och Nigeria en munsbit. Till och med Tysklandsmatchen var helt okej fram till sista femton då det blev en uppenbar lillebror-storebror-bild. Jag skulle faktiskt vilja säga att Frankrike i stora delar var det bättre laget sett till det konstruktiva spelet, men Tyskland agerade rutinerat och lyckades vinna utan att svettas.
 |
| Benzema var stekhet i det relativt orutinerade franska laget: Utöver sina fyra rånades han på två mål, varav ena dömdes (egentligen rätt) som självmål medan den andra kom en hundradel efter att domaren blåste av matchen. |
Om två år spelar Frankrike EM på hemmaplan, vilket innebär gruppseedning och därtill en förmodad avancemang till åttondelsfinal (som det rimligen kommer att handla om med EM:s utökning). Mycket talar för att man då med tre hyfsade mästerskap bakom sig har tvättat bort minnena av 2000-talets djupa dalar.
Siffror
3 segrar
1 oavgjord
1 förlust
10 gjorda mål
3 insläppta mål
8. Costa Rica
När man tänker efter så var det trots allt ganska få riktiga skrällar i detta VM (vilket är anmärkningsvärt med tanke på hur hyllat det var av de som vill se "saker hända"), så kanske var Costa Ricas prestation ändå den största sensationen, även om jag hissade Algeriet i senaste inlägget.
Likväl tycker jag att uppståndelsen var alldeles för stor. Om man ovetandes endast gick efter reaktionerna i svensk media så är Costa Rica en bananrepublik på 200 000 pers som aldrig spelat i VM tidigare.
Sanningen är att Costa Rica har drygt 4 miljoner invånare och har en hel del rutin från VM-spel från de senaste decennierna. För 24 år sen spelade Costa Rica åttondelsfinal i VM. Det har hänt väldigt mycket med landslagsfotbollen under dessa 24 år. Länder som man knappt kunde se vinna en match på den tiden har tagit sig långt. Länder som tidigare aldrig varit med har nått kvartsfinal. Landslagsfotbollen har blivit mycket jämnare. Men Costa Rica gjorde ett avtryck redan i en tid då alla länder från CONCACAF (med ett undantag för Mexiko) betraktades med rätta som blåbär. 2002 och 2006 gick det inte lika bra för Costa Rica men man var med och gjorde inte bort sig på något sätt, även om det blev noll poäng i den sistnämnda turneringen.
Att man nu vann sin grupp före Uruguay, England och Italien är stort, absolut, men inte riktigt den saga som den långsamma media får det att verka. Det vore att underskatta fotbollslandet Costa Rica.
 |
| Ruiz gör det snygga målet mot Italien (it's got to be ribba-in if you wanna dance with me) som visar att Costa Rica är på riktigt och sprider en fruktan hos Italien. |
Nå, det var ett riktigt sammansvetsat lag vars segrar mot Italien och Uruguay var tveklösa och som alltså inte hade släppt in ett spelmål på 360 minuter innan... SOKRATIS kvitterade för Grekland i åttondelen. Det var en svårläst situation i åttondelen där vi försökte komma fram till vilket lag det är som har allt att vinna. Costa Rica hade visserligen tappat avancemanget alldeles i slutet av matchen, men Grekland spelade med en man mer och hade en del otroligt vassa chanser i förlängningen.
Mot Nederländerna var det mer uppenbart vem som hade allt att vinna och där såg man att kvartsfinalskostymen var lite för stor för centralamerikanerna. Men mot det psykologiska övertaget gjorde Louis Van Gaal ett manöver som ändrade förutsättningarna. Och därmed åkte Costa Rica ut obesegrat från VM i Brasilien.
Siffror
2 segrar
3 oavgjorda
0 förluster
5 gjorda mål
2 insläppta mål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar