Sammantaget var det det tredje bästa VM:et i mitt liv efter självklara VM 90 och VM 98 i Frankrike. Det är ett väldigt gott betyg till ett VM som spelas år 2014, efter närmare 20 år av grov kommersialisering av sporten.
VM 2014 i Brasilien blev med några få undantag så bra som ett VM idag kan vara.
Det bjöds på både tät och öppen fotboll. En del horribla domslut till trots var det sällan som något lag blev direkt rånat i en match. De klassiska lagen gick långt och utmanarna om guldet fick mötas. Och man kan mer eller mindre säga att rätt lag vann guldet. Åtminstone var de två bästa lagen i final.
Jag skulle också vilja säga att Argentina i sig gjorde VM bättre för mig, men det får jag återkomma till i lagutvärderingen.
Det var också ett VM som sa mig en hel del om mig själv som jag kanske inte sett lika tydligt tidigare.
Jag gick ju in i detta VM på ett helt annat sätt än tidigare, även bortsett från det faktum att jag inte var ledig till en början som de fantastiska barndomssomrarna. En överdos av internationell fotboll var förutsättningen. Någon månad tidigare hade jag annonserat att jag slutar som skribent på Svenskafans.com för mitt älskade Cagliari som jag nu kanske inte älskar på samma sätt som tidigare.
Det var därför osäkert hur jag skulle reagera på utgången av VM.
Det visade sig att jag mycket riktigt inte brydde mig fullt lika mycket om de lag som jag tyckt om eller älskat, men ju längre VM led, desto mer började jag känna det där hjärtat för min fotboll om inte annat.
För fyra år sen märkte jag att jag hade börjat småstöra mig på det ständiga tjatet om bra fotboll (läs underhållande fotboll).
Efter detta VM känns det nästan som att bra fotboll är ondskan. Ett förminskande av fotbollens alla olika underbara aspekter. Speciellt i det enorma VM-slutspelet. Jag har aldrig känt mig så icke-mainstream gällande synen på fotboll som efter detta VM. Vilket inte är något som jag gillar. Fotboll är folkets sport och en sak som jag älskade med den i mer vuxen ålder var att det är en av få saker som vi alla förhåller oss till på ungefär samma sätt. Det finns/fanns inte god smak i fotboll som det finns i (andra) estetiska fenomen. Att inte kunna identifiera sig med låtar på hitlistor är en sak. Att känna sig mer eller mindre ensam i saker med fotbollen som man brinner för är en annan.
Jag insåg också att det någonstans går en skiljelinje just i att betrakta fotboll som en sport och fotboll som kultur. Att fotboll är eller kan vara något kulturellt var jag förstås absolut medveten om. Men jag hade aldrig tänkt tanken att jag tillhör de som inte direkt älskar sporten fotboll. Att det finns folk som brinner för själva spelet, sporten, mycket mer än jag gör. Som exempel gav jag Daniel Nannskog i ett inlägg mitt under VM.
Det är förstås en förenkling. Jag kommer alltid att älska själva spelet också. Men det skulle förklara varför vissa kan njuta av en plastig liga som Premier League. Dess kulturella förfall är i bästa fall en parentes för dem. For the record så menar jag inte att de tendenserna inte finns i Serie A och så vidare.
Som redan framgått av ett tidigare inlägg så stördes jag extremt mycket av FIFAs direkta reglering av landslagens dräkter. Tendensen har jag sett i flera år och det blev droppen den här gången. Jag pallar bara inte att se Tyskland ha helvitt som ordinarie dräkt. Utan de svarta shortsen så försvinner en visuell upplevelse, en struktur. Jag överlevde motvilligt det här med ljusa fotbollsskor och Tintinfrillor. Det här kan jag bara inte köpa. De första åren kändes det bara som att "något saknas". När jag insåg att det hade blivit permanent... Att FIFA (och ibland UEFA) direkt går in och indirekt förbjuder Italien från att ha vita shorts... Då reagerade jag starkt.
FIFA:s regler har för övrigt varit väldigt inkonsekventa. Jag förstod aldrig fullt ut vad tanken var. Generellt handlar det ju om att få så stora färgkontraster lagen emellan som möjligt. Nu fick vissa lag ibland ha en "intern" kontrast, ibland inte.
Det vi vet är att man vill att saker och ting mer ska likna alla de där lökiga reklamfilmerna som Nike och Adidas producerar.
Nåja. Utvärderingen fortsätter med korta lag-för-lag-genomgångar och ett par topplistor.
En annan väldigt positiv sak med detta VM var annars att Brasilien inte vann VM. Det glömde jag säga. Hej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar