29. Japan
Jag erkänner att jag också överskattade Japan. Det är lätt att man gör det med landslag som utvecklats mycket och snabbt under ett par decennier och som senast gjorde väldigt bra ifrån sig. Många påpekade också att erfarenheten av Confederations Cup skulle hjälpa laget, men det skulle ju visa sig bli fiasko för alla lag som gått bra i Confed, så att Japan som i alla fall var med inte gick så bra nu. Jag erkänner att det mesta intrycket av Japan kommer från en och samma match - den andra mot Grekland. Sättet som jag såg andra halvlek klockan fyra på morgonen mot Elfenbenskusten kan ni själva gissa er till. Och... Ja, man fick en tidig grekisk utvisning utan att kunna utnyttja läget.
Siffror
0 segrar
1 oavgjord
2 förluster
2 gjorda mål
6 insläppta mål
30. Australien
Folk kommer bara minnas en sak av Australien 2010 och det är Tim Cahills sjukt snygga mål mot Nederländerna. För de förlorade inte bara rubbet, de var också precis som Australien brukar vara; otillräckligt men en tung fighting-spirit som gör laget väldigt svårslaget. Därför var man egentligen väldigt nära att plocka en poäng mot Chile trots att man varit totalt utspelade i inledningen. Även den nämnda Hollandsmatchen satt ju långt inne för de orange.
Siffror
0 segrar
0 oavgjorda
3 förluster
3 gjorda mål
9 insläppta mål
31. Honduras
Kom utan Suazo den här gången och var ungefär lika medelmåttigt som sist. Vad finns det mer att säga egentligen?
Siffror
0 segrar
0 oavgjorda
3 förluster
1 gjort mål
8 insläppta mål
32. Kamerun
Som sagt, efter Sydafrika 2010 konstaterade jag dystert att mina unga dagar nu var över och att jag i 20 år längtat efter en ny kamerunsk framgång i VM förgäves. Det finns faktiskt ett sådant mönster när jag ser till mina klubblagssympatier. Jag hoppar på tåget när den riktiga storhetseran tar slut. Där är det visserligen tydligt kopplat till industriarbetarstädernas minskade dominans i toppfotbollen. Kamerun borde tvärtom ta klivet upp, som första landet söder om Sahara att ta sig vidare från gruppspel och första afrikanska laget i kvartsfinal.
Sen dess har jag den ena gången efter den andra hoppats på en återkomst. USA 94 var bedrövligt, men skit händer. Frankrike 98 var en blandning av extrem otur och domarrån. Nu var laget rätt bra men skit hände igen. Den allra största besvikelsen kom i Japan-Sydkorea 02. Då såg jag laget briljera i afrikanska mästerskapen några månader innan, och även ett OS-guld hade bärgats två år tidigare. Laget såg bättre ut än någonsin men man lät den chansen försvinna också. Sydafrika 10 var bara dåligt rakt av. Jag väntade hela min ungdom och det kom aldrig.
Nu gick det ännu sämre än sist. Sämst av alla, rentav. Komiskt. Man gjorde ändå en ganska bra defensiv insats mot Mexiko. Sen rann det utför. Sist jag hörde misstänktes läggmatch mot Kroatien och FIFA skulle se till att kolla upp det. Vet inte hur det gick. Det jag vet är att jag älskar Alexandre Songs smäll på Mandzukic i Kroatienmatchen. Hade bara sett bättre ut om matchen redan var avgjord, vilket den först blev efter det där.
 |
| Song pallade inte längre. "Better to burn out than to fade away". |
Siffror:
0 segrar
0 oavgjorda
3 förluster
1 gjort mål
9 insläppta mål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar