Kollade häromdagen på gamla bilder från BBC:s bevakning av VM 90.
Det var inte lite roligt att se kommentatorns reaktion på fejden mellan Völler och Riijkaard under åttondelen i Milano, som är en fantastisk historia i sig med alla förutsättningar, men det får bli en annan gång.
Det var alltså så att Riijkaard fick en varning för att ha fällt Völler och skulle därmed missa en eventuell kvartsfinal. Han såg inte ut att vara särskilt uppviglad, men medan han sprang tillbaka mot straffområdet för att försvara frisparken spottade han tysken i det hängande krullet när han sprang förbi honom.
-... Did he... Did he spit on Voller? Or was that just my imagination... Let's hope so.
Så reagerade kommentatorn utan reprisbilder. Senare visade sig även Völler vara ur balans och de båda blev utvisade. Då spottade Riijkaard igen.
Efteråt satt programledaren och Ray Wilkins i studion och beklagade det som de hade fått se. Så tråkigt för alla tittare, vilken disgrace.
Och visst var det en disgrace. Men jag undrar hur länge vi ska behöva hyckla med såna incidenter i offentliga sammanhang. Riijkaards loska var ju, med tanke på den enorma rivalitet som låg i luften den kvällen på flera olika plan, och hur han gjorde det, vem det var han gjorde det mot, gör incidenten till en av de mest underhållande i VM:s historia. Jag fullständigt älskar de bilderna trots att jag tycker att spotta är bland det vidrigaste som en människa kan göra.
Så jag undrar om de inte satt och garvade ihjäl sig i studion när det verkligen hände.
Och i så fall, hur de klarar av att hålla sig för skratt när de spelar skådespel.
Kanske måste de spela lite skådespel, vad vet jag. För barnens skull. Hade de suttit och talat om hur skön Riijkaard var på ett så fel sätt, då hade ungarna sprungit omkring på träningen dagen efteråt och spottat sina kamrater. Barn fungerar så. De vill ha positiv uppmärksamhet.
Det var inte lite roligt att se kommentatorns reaktion på fejden mellan Völler och Riijkaard under åttondelen i Milano, som är en fantastisk historia i sig med alla förutsättningar, men det får bli en annan gång.
Det var alltså så att Riijkaard fick en varning för att ha fällt Völler och skulle därmed missa en eventuell kvartsfinal. Han såg inte ut att vara särskilt uppviglad, men medan han sprang tillbaka mot straffområdet för att försvara frisparken spottade han tysken i det hängande krullet när han sprang förbi honom.
-... Did he... Did he spit on Voller? Or was that just my imagination... Let's hope so.
Så reagerade kommentatorn utan reprisbilder. Senare visade sig även Völler vara ur balans och de båda blev utvisade. Då spottade Riijkaard igen.
Efteråt satt programledaren och Ray Wilkins i studion och beklagade det som de hade fått se. Så tråkigt för alla tittare, vilken disgrace.
Och visst var det en disgrace. Men jag undrar hur länge vi ska behöva hyckla med såna incidenter i offentliga sammanhang. Riijkaards loska var ju, med tanke på den enorma rivalitet som låg i luften den kvällen på flera olika plan, och hur han gjorde det, vem det var han gjorde det mot, gör incidenten till en av de mest underhållande i VM:s historia. Jag fullständigt älskar de bilderna trots att jag tycker att spotta är bland det vidrigaste som en människa kan göra.
Så jag undrar om de inte satt och garvade ihjäl sig i studion när det verkligen hände.
Och i så fall, hur de klarar av att hålla sig för skratt när de spelar skådespel.
Kanske måste de spela lite skådespel, vad vet jag. För barnens skull. Hade de suttit och talat om hur skön Riijkaard var på ett så fel sätt, då hade ungarna sprungit omkring på träningen dagen efteråt och spottat sina kamrater. Barn fungerar så. De vill ha positiv uppmärksamhet.
Läs även andra bloggares åsikter om rijkaard, völler, vm, italien, 1990, wilkins, bbc, moral, förebild
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar