Playoffinalen mellan Livorno och Brescia blev till slut ingen nagelbitare. Efter 2-2 i första mötet och 0-0 i halvtid körde de röda över sina motståndarna efter paus. Tavano, Diamanti och Bergvold såg till att det blev 3-0 och Livorno är därmed tillbaka i Serie A redan efter en säsong.
För de som vet hur jobbigt Serie B verkligen är när man väl hamnar där, är det här en imponerande bedrift.
Själv trodde jag inte riktigt att de skulle kunna greja det innan man heroiskt vände på steken mot Grossetto i första rundan, efter tvåmålsunderläge från första matchen.
Livorno har under den senare delen av säsongen gett bort så många tillfällen att rycka i toppen att jag tänkte att de nu skulle ge bort tillfället att ta sig till Serie A. Till och med den goda förutsättningen som 2-2 från bortamötet i Lombardiet faktisikt är, kändes aningen oroande. För där hade man tappat en 2-0-ledning.
Men till slut löste det sig.
Jag har inte följt lagets matcher så mycket, men nog bör det ha varit betydelsefullt att man lyckades behålla så mycket av det lag som åkte ur Serie A förra säsongen; framförallt skyttekungen Tavano och den tunge mittfältaren Diamanti som fick sitt genombrott förra säsongen. Det är ju just en del av problemet med att åka ner. Man tappar hela laget och får börja om från början.
Många kommer att beklaga att detta problembarn är tillbaka i finrummet. Särskilt här i Sverige där kapitalismens hänsynslöshet (vars motståndare finns i massor på Curva Nord i Livorno) går hand-i-hand med kuken-hård-mentaliteten inom fotbollen.
Själv välkomnar jag dem. Hoppas bara att vi inte råkar hamna i en bottenstriden med dem nästa år.
För de som vet hur jobbigt Serie B verkligen är när man väl hamnar där, är det här en imponerande bedrift.
Själv trodde jag inte riktigt att de skulle kunna greja det innan man heroiskt vände på steken mot Grossetto i första rundan, efter tvåmålsunderläge från första matchen.
Livorno har under den senare delen av säsongen gett bort så många tillfällen att rycka i toppen att jag tänkte att de nu skulle ge bort tillfället att ta sig till Serie A. Till och med den goda förutsättningen som 2-2 från bortamötet i Lombardiet faktisikt är, kändes aningen oroande. För där hade man tappat en 2-0-ledning.
Men till slut löste det sig.
Jag har inte följt lagets matcher så mycket, men nog bör det ha varit betydelsefullt att man lyckades behålla så mycket av det lag som åkte ur Serie A förra säsongen; framförallt skyttekungen Tavano och den tunge mittfältaren Diamanti som fick sitt genombrott förra säsongen. Det är ju just en del av problemet med att åka ner. Man tappar hela laget och får börja om från början.
Många kommer att beklaga att detta problembarn är tillbaka i finrummet. Särskilt här i Sverige där kapitalismens hänsynslöshet (vars motståndare finns i massor på Curva Nord i Livorno) går hand-i-hand med kuken-hård-mentaliteten inom fotbollen.
Själv välkomnar jag dem. Hoppas bara att vi inte råkar hamna i en bottenstriden med dem nästa år.
Läs även andra bloggares åsikter om livorno, serie a, tavano, diamanti, chauvinism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar