England bit the bullet.
Det har som ni har sett varit svårt att med säkerhet hävda att England håller på att vara smart och spela sig bort från gruppsegern eftersom det i så fall väntar en mardröm i åttondelen.
Samtidigt är det inte Englands paradgren. Att vara listig i landslagssammanhang är ingen dygd. Stoltheten kring landslaget är enorm nere i syd. Att se svag ut (vilket man gör om man inte tar i) är då jobbigare än att behöva möta ett hinder inom en snar framtid.
Jag lägger ingen värdering i det utan konstaterar bara.
Och England kan bara konstatera att Frankrike eller Portugal och i mindre sannolikhetsgrad Tyskland väntar i åttondelsfinal.
Alternativet?
Tja, om man spelat hem noll-noll mot tjeckerna hade man fått möta Sverige, Spanien, Slovakien eller Polen.
Och man ska ju inte överdriva skillnaden mellan fotbollslag på den här nivån men det är liksom ingen diskussion om vilket möte som är att föredra.
Det finns ju för övrigt en faktor som bör nämnas i sammanhanget och det är att England spelade alla sina matcher på hemmaplan och då är det svårare att spara på krafterna. Inte minst om det gäller landslagsfotboll där alla på plats inte har den stenkoll som klubblagssupportrar har, för att kunna förlåta en halvdan prestation.
* * *
Trodde inte att Skottland skulle göra något mål i detta EM, så när jag blev motbevisad strax innan halvtid infann sig en tjugominutersperiod eller så av hopp.
Kroatien är svårbedömt inför fortsättningen. Min magkänsla är att det max blir kvartsfinal. Formen har inte varit särskilt bra de senaste åren och de senaste decenniernas historia säger oss att om man inte är bland det yttersta toppskiktet av landslag så följs succé i ett mästerskap alltid av en besvikelse i nästa.
* * *
Avanti... Imorgon väntar två godbitar till gruppavslutningar. Mest kittlande är Spaniens match mot Slovakien. Kräftgången ger en särskild nerv till matchen.
Jag kan inte säga att jag hoppas att Spanien fixar avancemanget eftersom jag inte har någon relation till Spanien och det är kul när jättar faller (såvida inte de alla gör det samtidigt vilket brukar döda turneringar).
Men det slog mig först några dagar efter senaste matchen att det vore en riktigt rolig ironisk utveckling om det vi ser hos Spanien är en italiensk övning med tröga steg framåt som någon gång under slutspelsfasen accelererar till en rak marsch mot finalen, med en ifrågasatt och på många håll profilsvagt lag som ingen förväntar sig något större av... Medan Italien självt rivstartar nederländskt och är med sin actionfotboll populärt likt spanjorerna ofta varit i mästerskap.
Det hade varit något, det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar