I min kommentar om Finlands utgångsläge efter premiärsegern kanske jag glömde bort att i Uefasammanhang så går inbördes möten före målskillnad.
Efter 0-1 mot Ryssland så måste man därmed ta poäng mot Belgien för att komma före det stora grannlandet.
Eller...
Det kan ju också bli så att Danmark torskar mot Belgien och vinner sedan mot Ryssland. En inte helt otänkbar utgång.
Då görs det en inbördes tabell och om Danmark då slår ryssen med två bollar så är saken biff för Suomi. Då är man trea med tre poäng och eventuellt okej målskillnad.
* * *
Turkiet svek igen i dubbel bemärkelse. På lång och kort sikt. Insatsen mot Wales var inte usel och nog hade oavgjort speglat matchen bättre men två gånger släppte man Ramsey fri och det var en gång för många. Att som försvarslinje göra det en andra gång och bara titta boll är pinsamt dåligt.
Jakten på kvittering i andra halvlek gjordes med den rätta ambitionen att spela sig fram längs marken för att fortsätta trötta ut Wales men spetsen saknades. Cengiz Ünder stod för en helt otrolig miss som kommentatorerna inte reagerade på nämnvärt. Calhanoglu missade sista passen knappt flera gånger. Till och med min hjälte Burak Yilmaz svek när han fick sin enda bra chans.
Straffen som skänktes Bale var en filmning och inget annat. Golfspelaren Bale såg ett ben, slängde sig och sparkade till det och belönades som vanligt av de ack så kompetenta domarna (de har faktiskt varit rätt okej totalt sett hittills). Från studion mumlar Jonas Eriksson en massa trams för att rättfärdiga beslutet. Som vanligt. Utgångspunkten är alltid att se situationen enbart från anfallarens sida. Gripa efter halmstrån för att ursäkta ett tveksamt beslut.
Nu missade Bale straffen och det borde ha blivit som en gåva. Knäckta walesare. Men nej, på något sätt orkade drakgänget hela vägen. Studions tjat om 2-0-målet missar att Turkiets strategi i absoluta slutskedet var att undvika hörna för att hinna med ett sista anfall. Inte att stoppa ett anfall.
Starkt mästerskapspsyke av Wales som bör betraktas som klart även om det fortfarande finns en teoretisk chans att deras fyra poäng inte räcker till åttondel. För andra EM i rad.
Turkiet hade lite otur idag men borde vara för bra för dessa marginaler. Nu är man i nästan samma läge som för fem år sen. Då var det poänglöst och 0-4. Nu 0-5. Då svarade man upp med att slå Tjeckien med 2-0 i sista och vi var nog många som trodde att det var tillräckligt innan samtliga grupper färdigspelades. I ärlighetens namn är det svårt att se en sådan klar seger mot Schweiz men vinna kan de fortfarande göra.
* * *
Den som kan sin italienska fotbollshistoria vet hur absurt det är att azzurri inleder med 3-0 och 3-0.
EM:s historia med 16/24-lag är så kort att det går att snabbt tänka fram att det överhuvudtaget är unikt med den resultatraden efter två matcher.
Däremot minns jag ett lag som tog 3-0 (mot just Italien) och 4-1. Nederländerna 2008. Som dokumenterat i bloggen så lovade jag omgående efter 4-1 mot Frankrike att Holland inte vinner EM då man fått slut på flytkontot och fick givetvis rätt. Och jag har aldrig missat ett tillfälle att påminna om min nostradamusgärning där. De åkte ut med besked i kvarten.
Jag kan förstås inte säga samma sak om Italien den här gången eftersom dessa klara segrar speglat matchbilden i respektive match.
Men det är symptomatiskt att ett Italien som inte är så värst Italien producerar nederländska resultat. Det är typiskt orange att rivstarta och sedan inte nå ända fram. Den delen av ekvationen gäller fortfarande. Italien ser helt strålande bra ut. Bäst hittills. Och att inte formtoppa för tidigt har ju varit deras eget recept när de gått till final.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar