Inget lag har jag saknat i dessa stora mästerskap lika mycket som Skottland de senaste 20 åren. Jag märker att de positivt eller negativt förknippas med något "brittiskt" som får kärlek under anglofilparaplyet och ironiska kommentarer från de som är trötta på det där.
Jag ser det inte riktigt så. Jag kan se det i snacket kring Nya Zeeland och Australien i VM och störa mig på det men det är ju länder utan någon vidare fotbollshistoria och då blir det "brittiska" det som präglar allt.
Skottland är mycket mer än så och en stor del av landslagets identitet bygger på att inte vara brittiskt. En stor skara av Rangers supportrar till exempel ser ner på det skotska landslaget och håller på England som imperiets flaggskepp, så att säga.
Men... Vi ska inte fastna i det där nu.
Nu gjorde man sitt första stora mästerskap på 23 år och det gick som vanligt åt helvete. Man förlorade den match som man var piskade att vinna för att ha chans till avancemang. På så sätt borde jag inte vara ledsen. Allting är som det brukar vara. Oerhört vackra bilder av nationalsången under den molntäckta himlen är allt man behöver (även Tjeckiens är fin men jag pratar om en särskild kontextbundenhet här).
För den som inte känner till det så ingår det i den skotska mästerskapstraditionen att också göra en riktigt bra match som visar sig vara förgäves om det inte redan är det i stunden. Till exempel 1978 när man slog det där nederländska laget i sista gruppspelsomgången. Segern i holmgången mot Sverige i Genua 1990. Utklassningen av OSS i EM 1992. Segern mot Schweiz 1996 då man ändå föll på målskillnad mot Holland, igen.
Så än finns hopp om någon typ av bragd mot England eller Kroatien.
Tjeckerna i sin tur såg okej ut men jag förväntar mig inte stordåd den här gången heller. EM var en gång tjeckernas grej men vi talar närmare 20 år sen. Jag ska inte säga att deras seger på något sätt var orättvist men de har marginalerna på sin sida. Och dessutom... Det är Skottland.
Polen-Slovakien blev första matchen som jag missade. Men jag såg att de i alla fall spelade i sin traditionella dräkt, vilket innebär att de var blott det fjärde laget av de arton som då hade spelat att inte spela i helfärg. Röd tråd.
Sist men inte minst... Spanien-Sverige. Ingen klassiker men en av matcherna att gilla så långt, eftersom det hade nostalgiingredienser som en halvtaskig bränd gräsmatta, lagom mycket action, maskningar, väntan på målet, och sura hemmafans som börjar bua ut sina egna på grund av undermåligt spel.
Jag erkänner att jag trott på något av ett flopp-EM för Alexander Isak men det här kan man nog räkna som något av en genombrottsmatch för honom. Inte att han vara helt astronomisk men med de förutsättningarna han hade framför sig i den matchbilden var han närmast felfri. Det blir nog KA-CHING för Real Sociedad i sommar om han nu inte skadar sig eller förvandlas till Stephane Guivarc'h från ingenstans.
Hyllningarna av Robin Olsen däremot behöver tas ner lite. Superräddning i första halvlek men de andra lägena ska en halvdassig målvakt också klara av. De spanska avsluten var dåliga.
Spanien som alltså inte har en enda spelare från Real Madrid i truppen - något som jag tycker är fantastiskt komiskt - gör ändå slarvsylta av Sverige i första halvlek, vilket är mer än vad jag och många andra väntat oss men det är symptomatiskt att de inte får ut något av spelövertaget. Det är svårt att se hur de ska kunna rubba de allra bästa lagen i EM.
Nu har de förvisso inte nått längre än åttondelsfinal i någon turnering efter EM-guldet 2012 så om Luis Enrique har tur med tilldelning av motståndare längre fram kanske han kan knipa en semifinalplats och få godkänt i betyg där hemma. Jag fastnade på en stillbild av hans långa underben vilket tog mig tillbaka till hans lite egensinniga löpsteg på 1990-talet... Nu vet jag vad det handlade om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar