Dag 13 - Spanien och Tyskland sviker

Jag tog en liten extradags brejk efter den mest energiska matchdagen av de alla...

I grupp E kom mina förhoppningar om Spaniens utveckling på skam. Numbers matter. En italiensk övning innehåller aldrig en 5-0-seger. Det finns varken intresse för att skruva upp efter två-tre-noll eller kyla gentemot motståndaren som grundlägger en förnedrande asfaltering. I Italien är man en gentleman. Alltså om vi tänker oss en långsiktig italiensk fotbollsmoral. Dagens italienska landslag och många lag i italienska ligafotbollen hedrar inte denna hederskodex. 

Nu är jag inte ute efter att dra igång en salva mot Spanien för att jag är sur över att de förnedrade Slovakien utan konstaterar bara att de inte kom ut så som jag hade hoppats med max en tvåmålsseger, och då helst ett senare avgörande.

Som hjälp fick man en kandidat till EM-historiens största målvaktstabbe. De Wilde (2000) och Cech (2008) är några andra konkurrenter.

* * *

Sverige gjorde kanske sin bästa match hittills i turneringen. Tre spelmål gjorda helt på egen styrka och det mesta av matchen under kontroll. Polen har sina stunder och det hade inte varit orättvist med oavgjort men när jag jämför med Slovakien tänker jag att det hade kunnat sluta riktigt illa om slovakerna varit mer effektiva under sin starka period i början. 

Störst intryck på mig gjorde Kulusevski, förstås. Fortsätter han på detta sätt kommer han överskugga den fortfarande mållöse Alexander Isak.

Lewandowskis flipperspel med huvudet vid 1-0 är något som jag inte har sett på över 30 års fotbollstittande. En otrolig situation som man kan sätta på loop i många minuter innan man tröttnar.

* * *

Svenska glasögon borttagna var det förstås grupp F som stack ut med den största dramatiken hittills. 

Jag valde att i första hand följa Tyskland-Ungern där insatserna var högre och... Ja, jag ville se tyskarna mosa Ungern nu när de äntligen var utanför sin trygga propagandazon... Och om ni följt bloggen så vet ni att jag reagerade långt innan ståhejet kring regnbågsfärger uppstod. Ni behöver inte vänta på mediala uppståndelser för att reagera, people.

Det visade sig att jag gjorde helt rätt också då Frankrike-Portugal blev ännu en match som mördades av VAR och löjliga domslut. Popsen gjorde ändå sitt jobb i studion och utmanade Erikssons ihåliga argumentation men vågade förståeligt nog inte att korsfästa sin gäst.

Men, mmm... Ungern. Gjorde sin bästa match hittills. För ett sånt lag är första målet livsviktig och jag var ganska övertygad i mitten av andra halvlek att det skulle bli ännu ett dunderfiasko för Tyskland då man ju inte skapade tillräckligt mycket. Det kändes också som skrivet när man otroligt nog omgående hamnar i underläge på nytt omgående efter första kvitteringsmålet. Ödets ironi att allt snack om Englands bristande smartness länge såg ut att följas av Ungern som åttondelsmotståndare.

Löw slängde in bland andra en 18-åring i jakten på kvittering vilket där och då kändes vansinnigt men... Ja, ni vet hur det blev.

Efter 2-2 insåg tyskarna att det helt enkelt inte var deras dag och lade allt fokus på att försvara sin poäng istället för att gå för seger. 

Utom Manuel Neuer. Denna galning som redan spelat en roll i Ungerns andra ledningsmål fortsatte att utmana ödet - så som han gjorde under hela VM 2014 - med farliga passningar längs marken under slutminuterna. 

Sydkorea 2018 och Ungern 2021. Ett Goretzkamål blev skillnaden.

Jag tror att Tyskland har för många dalar för att hålla över en hel turnering men denna svaga insats tror jag inte kommer att upprepas i klassikern mot England som väntar. På nästan exakt samma mark där man slog ut England på straffar i deras hemma-EM för 25 år sen. Det är en ny match med helt andra förutsättningar och all press på England på Wembley. Men Tyskland under Löws tidigare år hade inte kroknat av press mot Ungern på hemmaplan...