15. Catania
Walter Zenga är borta. Veteraner som Spinesi, Baiocco och Stovini är också borta. Men stommen i Catanias föregående säsong kvarstår. Jag vet inte hur stor roll Baiocco och Stovini spelade för laget förra säsongen, men de har nog sett sina bästa dagar för ett tag sen. Spinesi blev något av en one-hit-wonder och har redan ersatts av Miramoto.
Den stora värvningen är väl Sampdorias Delvecchio. Spelare som Paolucci och Tedesco har skickats ut. Det kan skada bredden, men av de okända som har kommit in kanske det finns några guldklimpar.
Jag vet inte om Catania vore nöjda med en 15:e-placering, men någonstans där bör laget hamna. För ett lag som fram till tre år sen inte hade varit i högsta serien på över 20 år, får det betraktas som lyckosamt, att säkra en femte raka säsong i Serie A.
14. Cagliari
Det vore fegt av mig att tippa Cagliari lägre än så. Som jag har skrivit så mycket på Svenskafans, så är Cagliari ett bättre lag på pappret än vad många tror. Det gick lite väl bra senast, men ett fall från plats 9 till 14 är realistiskt. Acquafresca är borta, vilket indirekt kan vara skillnaden mellan flera placeringar i tabellen. Han är i sig inte helt ovärderlig om man går efter hans form det sista halvåret, men målsinnet är inte att klaga på. Det kan räcka med att Acquas tå saknas i en tajt match för att 1-0 ska istället sluta 0-0, och så vidare.
Hans ersättare är den portugisiska ligans skyttekung Nenê. Inte dåligt, men risken för kulturkrock finns sannerligen om man ställs mot italienska försvarsspelare. Hursom, slipper Cagliari allvarliga skadebekymmer så kommer man att klara sig bra. Förstaelvan är bra i förhållande till de resurser som finns.
Mer om mina tankar om den kommande säsongen finns här.
13. Parma
Den rikades nykomligen är Parma. Jag har tidigare ofta sågat Parma för att jag inte ansett att de förtjänar sin (dåvarande) plats i Serie A, i form av beskrivningen av laget som ett storlag som förtjänar mer (!) Det beror förstås på att lagets framgångar på 90-talet var till stora delar köpt med Parmalats pengar. Innan det hade Parma ingen historia och höll till mest i Serie C.
I och med att klubben nu har åkt ner till Serie B, känns det lite mer som att de den här gången förtjänar sin plats. Visserligen är det pengar inblandat även den här gången, men inte alls på samma nivå. Dessutom, hur länge kan man hålla en grudge? Nu är det som det är.
Än så länge verkar det inte ha gjorts något extraordinärt med cashen. Man har till och med skickat iväg Lucarelli och Reginaldo. Men tagit in Bojinov. Många tror att det här kan bli bulgarens stora comeback, men det gör inte jag. Jag tror att han blir ännu en av alla spelare som slår igenom i tonåren för att sen aldrig riktigt komma tillbaka och utvecklas ett steg. Det var ju 2003/04 som Bojinov gjorde sig ett namn i Lecce, blott 16 år gammal. Med det sagt så är han förstås en stor tillgång för lag som inte tillhör toppen. Men det finns även frågetecken för skador. Så i dagsläget tror jag inte att Parma når den övre halvan.
12. Atalanta
Efter många år av jojo mellan Serie A och -B verkar Atalanta till slut ha hittat hem, även om jag medger att jag bara väntar på att de helt plötsligt ska ramla ner när någon minst anar det. Mer än vad jag tänker om lag som Siena eller Catania. Att komma i en negativ trend efter att ha levt i trygghet under så långt tid kan vara extra besvärligt.
Luigi Del Neri (eller Delneri eller vad han heter, ingen verkar veta säkert) har nu lämnat, och hans ersättare Gregucci är ett ganksa oprövat kort i dessa sammanhang. Ändå känns laget för bra för att börja tappa reda nu. Paolo Bianco råkar jag som Cagliaritano känna till som en duglig mittback, men den stora Caglairivärvningen (via Inter som ägde honom) - på lån - är förstås Robert Acquafresca, och i ett Atalanta som ofta anfaller än mer hejdlöst än Cagliaris kontringar, är jag övertygad om att Acqua kommer att göra många mål. Han kommer att bli som Inzaghi och Vieri varit för bergamaskerna tidigare. Fina lekkamrater kommer han få i Cristiano Doni - en av de bästa mittfältarna i ligan förra säsongen -, Valdez, Padoin, Ferreira Pinto och Leccevärvningen Tiribocchi. Frågetecken finns kanske för defensiven, men hemma i Bergamo kommer Atalanta att plocka många poäng.
Läs även andra bloggares åsikter om serie a, catania, miramoto, delvecchio, cagliari, nene, parma, bojinov, atalanta, bergamo, acquafresca
Walter Zenga är borta. Veteraner som Spinesi, Baiocco och Stovini är också borta. Men stommen i Catanias föregående säsong kvarstår. Jag vet inte hur stor roll Baiocco och Stovini spelade för laget förra säsongen, men de har nog sett sina bästa dagar för ett tag sen. Spinesi blev något av en one-hit-wonder och har redan ersatts av Miramoto.
Den stora värvningen är väl Sampdorias Delvecchio. Spelare som Paolucci och Tedesco har skickats ut. Det kan skada bredden, men av de okända som har kommit in kanske det finns några guldklimpar.
Jag vet inte om Catania vore nöjda med en 15:e-placering, men någonstans där bör laget hamna. För ett lag som fram till tre år sen inte hade varit i högsta serien på över 20 år, får det betraktas som lyckosamt, att säkra en femte raka säsong i Serie A.
14. Cagliari
Det vore fegt av mig att tippa Cagliari lägre än så. Som jag har skrivit så mycket på Svenskafans, så är Cagliari ett bättre lag på pappret än vad många tror. Det gick lite väl bra senast, men ett fall från plats 9 till 14 är realistiskt. Acquafresca är borta, vilket indirekt kan vara skillnaden mellan flera placeringar i tabellen. Han är i sig inte helt ovärderlig om man går efter hans form det sista halvåret, men målsinnet är inte att klaga på. Det kan räcka med att Acquas tå saknas i en tajt match för att 1-0 ska istället sluta 0-0, och så vidare.
Hans ersättare är den portugisiska ligans skyttekung Nenê. Inte dåligt, men risken för kulturkrock finns sannerligen om man ställs mot italienska försvarsspelare. Hursom, slipper Cagliari allvarliga skadebekymmer så kommer man att klara sig bra. Förstaelvan är bra i förhållande till de resurser som finns.
Mer om mina tankar om den kommande säsongen finns här.
13. Parma
Den rikades nykomligen är Parma. Jag har tidigare ofta sågat Parma för att jag inte ansett att de förtjänar sin (dåvarande) plats i Serie A, i form av beskrivningen av laget som ett storlag som förtjänar mer (!) Det beror förstås på att lagets framgångar på 90-talet var till stora delar köpt med Parmalats pengar. Innan det hade Parma ingen historia och höll till mest i Serie C.
I och med att klubben nu har åkt ner till Serie B, känns det lite mer som att de den här gången förtjänar sin plats. Visserligen är det pengar inblandat även den här gången, men inte alls på samma nivå. Dessutom, hur länge kan man hålla en grudge? Nu är det som det är.
Än så länge verkar det inte ha gjorts något extraordinärt med cashen. Man har till och med skickat iväg Lucarelli och Reginaldo. Men tagit in Bojinov. Många tror att det här kan bli bulgarens stora comeback, men det gör inte jag. Jag tror att han blir ännu en av alla spelare som slår igenom i tonåren för att sen aldrig riktigt komma tillbaka och utvecklas ett steg. Det var ju 2003/04 som Bojinov gjorde sig ett namn i Lecce, blott 16 år gammal. Med det sagt så är han förstås en stor tillgång för lag som inte tillhör toppen. Men det finns även frågetecken för skador. Så i dagsläget tror jag inte att Parma når den övre halvan.
12. Atalanta
Efter många år av jojo mellan Serie A och -B verkar Atalanta till slut ha hittat hem, även om jag medger att jag bara väntar på att de helt plötsligt ska ramla ner när någon minst anar det. Mer än vad jag tänker om lag som Siena eller Catania. Att komma i en negativ trend efter att ha levt i trygghet under så långt tid kan vara extra besvärligt.
Luigi Del Neri (eller Delneri eller vad han heter, ingen verkar veta säkert) har nu lämnat, och hans ersättare Gregucci är ett ganksa oprövat kort i dessa sammanhang. Ändå känns laget för bra för att börja tappa reda nu. Paolo Bianco råkar jag som Cagliaritano känna till som en duglig mittback, men den stora Caglairivärvningen (via Inter som ägde honom) - på lån - är förstås Robert Acquafresca, och i ett Atalanta som ofta anfaller än mer hejdlöst än Cagliaris kontringar, är jag övertygad om att Acqua kommer att göra många mål. Han kommer att bli som Inzaghi och Vieri varit för bergamaskerna tidigare. Fina lekkamrater kommer han få i Cristiano Doni - en av de bästa mittfältarna i ligan förra säsongen -, Valdez, Padoin, Ferreira Pinto och Leccevärvningen Tiribocchi. Frågetecken finns kanske för defensiven, men hemma i Bergamo kommer Atalanta att plocka många poäng.
Läs även andra bloggares åsikter om serie a, catania, miramoto, delvecchio, cagliari, nene, parma, bojinov, atalanta, bergamo, acquafresca
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar