3. Milan
Milan har två riktigt misslyckade säsonger bakom sig och har onekligen misslyckats med sin generationsväxling. Ändå ger jag dem tredjeplatse per automatik. Är det något fel på mig? Jag känner att jag är lite sjuk från mitten av 2000-talet när jag satt och väntade på det ålderstigna Milans kollaps, som aldrig kom. Någon gång kanske jag har bestämt mig för att det finns något med laget som jag inte kan se.
Men kanske är det inte märkvärdigare än att de har hela tiden haft en handfull riktigt skickliga lirare i laget, oavsett vad man tycker om deras utfyllnadsspelare, vars kunskaper har varit tillräckligt för att gå långt i både ligan och Champions. Den eran är alltså slut, men det har inte påverkat mig så mycket. Tydligen.
Nåja, sen jag bestämde mig för att sia Milan som trea i ligan har man redan vunnit premiären mot Siena på bortaplan.
Med Kaká ute ur bilden är Pato definitivt lagets största begåvning om man tar in att han fortfarande kan bli bättre.
Tankarna om Ronaldinhos återkomst har jag aldrig köpt, och det gör jag fortfarande inte. Men premiären mot Siena visade att han kanske ändå har höjt sig. Man får dock inte förväxla en sådan Ronaldinho med den som fick publiken på Bernabeau att stå upp och applådera honom för tre-fyra år sen.
Onyewu är ett intressant tillskott för försvaret, som i övrigt består mest av ganska intetsägande spelare och sådana som varit giganter förr.
Mittfältet ser fortfarande ganska trött ut med Seedorf, Pirlo och Gattuso, alla på väg neråt i karriären. Särskilt Seedorf som förmodligen redan sett slutet på sin. Möjligen kan Flamini komma med lite frisk luft här, men någon dominerande figur är väl inte han på den här nivån?
Anfallet ser helt okej ut. Ronaldinho- och Patos finesser kommer att komplementeras väl av måltjuvarna Borriello och Huntelaar.
Det finns alltså luckor i detta Milan, men även om Champions skulle tära på lagets krafter, så kan man säkert komplettera lite under januarifönstret. Man blev trea förra säsongen och de som ligger bakom kommer själva att leva med ett och annat problem.
2. Juventus
Har presterat bättre än vad jag räknat med både i ligan och Champions förra säsongen. Men den här gången tror jag verkligen på laget. Juventus styrka är åter att man har en bra blandning av unga talanger, spelare i sina bästa dagar, och rutinerade herrar som tillsammans kan utföra stordåd. Juventus kan mycket väl vinna ligan. Om det finns något negativt att tala om så är det att det finns en övertro på både unga och gamla spelare. Inte är väl Fabio Cannavaro samma spelare som han var för tre år sen? Inte är väl De Ceglie redan nu en spelare som man kan räkna till landslaget om något år? Och Legrottaglies förträfflighet som försvarare är lite överdrivet. Men i det stora hela har Juventus kvar alla de viktigaste från förra säsongen, och därtill tagit in Diego och Felipe Melo. Förra säsongen gjorde man bättre ifrån sig än många anade. I år är man en av de två stora titelkandidaterna.
1. Inter
Jag tänkte från början tippa Juventus som mästare, men ångrade mig i sista stund. Man får inte luras av Juventus överflöd av offensiva och kreativa spelare. Inter är, med all sin tråkighet, fortfarande ett oerhört tungt lag att slå och det brukar betala av sig i ligaspel. Klubben har gjort en väldigt bra ifrån sig på transfermarknaden. Luzio, Eto'o, Milito och Thiago Motta har alla något att tillföra. Inga mer avdankade Figotyper som råkar vara Morrattis favoriter en gång i tiden. I Ibrahimovic förlorar Inter förstås sin allra viktigaste spelare, men det som finns kvar och det som tagits in räcker för att ta hem scudetton för fjärde året i rad. Bästa målvakten, bästa försvaret, bästa defensiva mittfältet. Offensiva mittfältare och anfall är möjligen snäppet efter Juventus, men överlag är Inter fortfarande det cyniska laget, medan Juventus i sin oförutsägbarhet kan komma bort sig i ligan. Och jag tänker inte vända kappan efter vinden och ändra tips bara för att premiären råkade sluta som den gjorde.
Läs även andra bloggares åsikter om milan, inter, juventus, pato, ronaldinho
Milan har två riktigt misslyckade säsonger bakom sig och har onekligen misslyckats med sin generationsväxling. Ändå ger jag dem tredjeplatse per automatik. Är det något fel på mig? Jag känner att jag är lite sjuk från mitten av 2000-talet när jag satt och väntade på det ålderstigna Milans kollaps, som aldrig kom. Någon gång kanske jag har bestämt mig för att det finns något med laget som jag inte kan se.
Men kanske är det inte märkvärdigare än att de har hela tiden haft en handfull riktigt skickliga lirare i laget, oavsett vad man tycker om deras utfyllnadsspelare, vars kunskaper har varit tillräckligt för att gå långt i både ligan och Champions. Den eran är alltså slut, men det har inte påverkat mig så mycket. Tydligen.
Nåja, sen jag bestämde mig för att sia Milan som trea i ligan har man redan vunnit premiären mot Siena på bortaplan.
Med Kaká ute ur bilden är Pato definitivt lagets största begåvning om man tar in att han fortfarande kan bli bättre.
Tankarna om Ronaldinhos återkomst har jag aldrig köpt, och det gör jag fortfarande inte. Men premiären mot Siena visade att han kanske ändå har höjt sig. Man får dock inte förväxla en sådan Ronaldinho med den som fick publiken på Bernabeau att stå upp och applådera honom för tre-fyra år sen.
Onyewu är ett intressant tillskott för försvaret, som i övrigt består mest av ganska intetsägande spelare och sådana som varit giganter förr.
Mittfältet ser fortfarande ganska trött ut med Seedorf, Pirlo och Gattuso, alla på väg neråt i karriären. Särskilt Seedorf som förmodligen redan sett slutet på sin. Möjligen kan Flamini komma med lite frisk luft här, men någon dominerande figur är väl inte han på den här nivån?
Anfallet ser helt okej ut. Ronaldinho- och Patos finesser kommer att komplementeras väl av måltjuvarna Borriello och Huntelaar.
Det finns alltså luckor i detta Milan, men även om Champions skulle tära på lagets krafter, så kan man säkert komplettera lite under januarifönstret. Man blev trea förra säsongen och de som ligger bakom kommer själva att leva med ett och annat problem.
2. Juventus
Har presterat bättre än vad jag räknat med både i ligan och Champions förra säsongen. Men den här gången tror jag verkligen på laget. Juventus styrka är åter att man har en bra blandning av unga talanger, spelare i sina bästa dagar, och rutinerade herrar som tillsammans kan utföra stordåd. Juventus kan mycket väl vinna ligan. Om det finns något negativt att tala om så är det att det finns en övertro på både unga och gamla spelare. Inte är väl Fabio Cannavaro samma spelare som han var för tre år sen? Inte är väl De Ceglie redan nu en spelare som man kan räkna till landslaget om något år? Och Legrottaglies förträfflighet som försvarare är lite överdrivet. Men i det stora hela har Juventus kvar alla de viktigaste från förra säsongen, och därtill tagit in Diego och Felipe Melo. Förra säsongen gjorde man bättre ifrån sig än många anade. I år är man en av de två stora titelkandidaterna.
1. Inter
Jag tänkte från början tippa Juventus som mästare, men ångrade mig i sista stund. Man får inte luras av Juventus överflöd av offensiva och kreativa spelare. Inter är, med all sin tråkighet, fortfarande ett oerhört tungt lag att slå och det brukar betala av sig i ligaspel. Klubben har gjort en väldigt bra ifrån sig på transfermarknaden. Luzio, Eto'o, Milito och Thiago Motta har alla något att tillföra. Inga mer avdankade Figotyper som råkar vara Morrattis favoriter en gång i tiden. I Ibrahimovic förlorar Inter förstås sin allra viktigaste spelare, men det som finns kvar och det som tagits in räcker för att ta hem scudetton för fjärde året i rad. Bästa målvakten, bästa försvaret, bästa defensiva mittfältet. Offensiva mittfältare och anfall är möjligen snäppet efter Juventus, men överlag är Inter fortfarande det cyniska laget, medan Juventus i sin oförutsägbarhet kan komma bort sig i ligan. Och jag tänker inte vända kappan efter vinden och ändra tips bara för att premiären råkade sluta som den gjorde.
Läs även andra bloggares åsikter om milan, inter, juventus, pato, ronaldinho
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar