En vän berättade med anledning av Bobby Robsons död att hon har en ispelad konsert med Billy Bragg, där den brittiske folk-sångaren tillägnar låten "A New England" till Robson... Because he really needs one.
Spelningen är från 1988, samma år som England floppade i EM, i Västtyskland. Fast då höll ju EM i teorin dubbelt så hög kvalitet jämfört med idag. Att sluta sist i en av endast två grupper i hela turneringen var inte det allra värsta. Det som hände där var ju att kusinerna från potatislandet Irland hamnade i samma grupp, och i sitt första mästerskap någonsin slog man Robsons England.
Jag var för ung när det hände, men minns väl Robsons England två år senare i VM 1990. Det laget anser jag vara ett av Englands mest intressanta upplagor i storturneringar, från 90-talet och framåt. Det andra är det lag man hade till VM 1998.
De lag som England haft på 2000-talet har flera gånger varit starka på pappret, men väl på plan har det varit mest så tråkigt som Svennis kan vara som person. 1990 och 1998 spelade man fortfarande en fartfylld och aggressiv fotboll som blandades med en del tekniskt kunnande. Waddle, Lineker, Gascoigne, Pearce etc. respektive Shearer, Owen, Beckham, Campbell, Scholes etc.
Robsons VM 90 var också det närmaste ett engelskt landslag har varit att vinna VM (eller EM) utanför det egna landet. Det är också enda gången som man utanför sina gränser har nått semifinal. Semifinalen spelades på Delle Alpi i Turin. England åkte ut på straffar mot Västtyskland förstås, men i förlängning träffade Waddle insidan av stolpen på ett grymt sätt. Han hade gjort mål där hade England med stor sannolikhet gått till final.
Där väntade ett hatat, tappert och på många sätt slugt Argentina som beundransvärt nog hade tagit sig hela vägen till final efter att ha blivit bombarderat med målchanser från motståndare som ofta var starkare, med varningar och skador, och till slut avstängningar... Som innebar att när man väl var framme i Rom för finalen var man utan tvekan ett skadat lag.
Hur England i en final hade klarat sig mot detta Argentina är bara spekulationer, särskilt som även de blev av med Gascoigne (avstängning) efter semin. Men jag personligen tror att de hade vunnit. Lineker hade nog fått nån chans. Och då hade vår bild av det engelska landslaget, som idag faktiskt inte bär med sig respekt - varit något helt annat.
Spelningen är från 1988, samma år som England floppade i EM, i Västtyskland. Fast då höll ju EM i teorin dubbelt så hög kvalitet jämfört med idag. Att sluta sist i en av endast två grupper i hela turneringen var inte det allra värsta. Det som hände där var ju att kusinerna från potatislandet Irland hamnade i samma grupp, och i sitt första mästerskap någonsin slog man Robsons England.
Jag var för ung när det hände, men minns väl Robsons England två år senare i VM 1990. Det laget anser jag vara ett av Englands mest intressanta upplagor i storturneringar, från 90-talet och framåt. Det andra är det lag man hade till VM 1998.
De lag som England haft på 2000-talet har flera gånger varit starka på pappret, men väl på plan har det varit mest så tråkigt som Svennis kan vara som person. 1990 och 1998 spelade man fortfarande en fartfylld och aggressiv fotboll som blandades med en del tekniskt kunnande. Waddle, Lineker, Gascoigne, Pearce etc. respektive Shearer, Owen, Beckham, Campbell, Scholes etc.
Robsons VM 90 var också det närmaste ett engelskt landslag har varit att vinna VM (eller EM) utanför det egna landet. Det är också enda gången som man utanför sina gränser har nått semifinal. Semifinalen spelades på Delle Alpi i Turin. England åkte ut på straffar mot Västtyskland förstås, men i förlängning träffade Waddle insidan av stolpen på ett grymt sätt. Han hade gjort mål där hade England med stor sannolikhet gått till final.
Där väntade ett hatat, tappert och på många sätt slugt Argentina som beundransvärt nog hade tagit sig hela vägen till final efter att ha blivit bombarderat med målchanser från motståndare som ofta var starkare, med varningar och skador, och till slut avstängningar... Som innebar att när man väl var framme i Rom för finalen var man utan tvekan ett skadat lag.
Hur England i en final hade klarat sig mot detta Argentina är bara spekulationer, särskilt som även de blev av med Gascoigne (avstängning) efter semin. Men jag personligen tror att de hade vunnit. Lineker hade nog fått nån chans. Och då hade vår bild av det engelska landslaget, som idag faktiskt inte bär med sig respekt - varit något helt annat.
Läs även andra bloggares åsikter om england, vm, em, robson, 1990, lineker, waddle, gascoigne, irland
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar