När Chile nådde åttondelsfinalen i VM 1998 i Frankrike gjorde man det utan att vinna en enda match i gruppspelet. Därför var det första gången sedan 1962 som vann en VM-match när Honduras besegrades rätt enkelt i första matchen med 1-0.
Precis innan VM blev jag varse om det här snacket kring "det chilenska fotbollsundret" signerat Marcelo Bielsa, vilket jag inte riktigt förstod. Även om Chile aldrig har varit en gigant inom fotbollsvärlden så har de haft sina perioder och ett lyckat VM-kval borde inte betraktas som något under. Det här var liksom inte Venezuela eller nåt åt det hållet.
Fortfarande tycker jag väl så i grund och botten, men man hade lättare att förstå det efter att ha sett laget i gruppspelet. 12 års frånvaro på den stora scenen, och plötsligt dyker det här hyperoffensiva laget upp och kör över allt motstånd, och lyckas nästan även riva sönder Spanien. Det var verkligen något märkvärdigt med det här landslaget.
Den stora svagheten var den extrema ineffektiviteten. Sammanlagt borde Chile kanske ha gjort sex mål på sina två första matcher, och om en sån sak hade gett laget gruppsegern, kan man alltid leka med tanken att det blivit lite "Uruguay" av dem också.
Till skillnad från Uruguay hade dock Chile inget vasst försvarsspel, så matchen mot Brasilien blev nästan lika ensidig och tråkig som 12 år sen när samma länders möte slutade med brasiliansk 4-1-seger på Parc de Princes. Orutinen lyste igenom på samma sätt som matchen mot Spanien. Man blev ganska enkelt utmanövrerade.
Siffror:
2 vinster
0 oavgjord
2 förluster
4 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, chile, bielsa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar