Vi gör ett litet klubblagsuppehåll i VM-serien för att kommentera den gångna helgen.
Där jag tack och lov missade en hel del.
Tack och lov för att jag känner att beroendet och nörderiet ibland går lite för långt. Det kan vara en skön känsla att bara se på resultatet i efterhand.
Men Inter slog alltså Genoa med 5-0 på bortaplan... Verkar ha varit en riktig skrattmatch, snarare än en massiv styrkedemonstration från Inter.
När Amauri gjorde 1-1 mot Fiorentina blev jag förvånad över hur självklart det var att kvitteringen skulle komma. Det var som att så fort Fiorentina gjorde ett ledningsmål så bestämde sig Juventus för att man nu måste göra ett mål, och då var det bara att göra lite som man ville. Därför är jag också förvånad att det bara slutade 1-1. Jag såg inte andra halvlek, men vad härligt det känns att det blev motstånd på riktigt. Jag har varit med om det där alltför många gånger att ett storlag ska möta ett annat topplag som ligger på en lite lägre nivå. Och man väntar och laddar hela veckan. När det sen blir match så sopar storlaget mattan med lillebror. Som Juventus brukar få det mot Roma till exempel. De vinner med nöd och näppe mot bottenlagen men kör över sina närmaste konkurrenter. Och det är det som skapar den där omöjliga gränsen mellan lag som Inter-Juvnetus, och Fiorentina, Genoa, Roma.
Jag har egentligen ingen förhoppning om att Fiorentinas poäng i helgen ska innebär så värst mycket i längden. Men att vi får drömma lite är ju kul. Däremot känns det ju - på gott och ont för Serie A - att Fiorentina faktiskt är ligans tredje starkaste lag. Jag kan inte på rak arm minnas när det senast var så att ett lag utöver Milan, Juventus, Inter och Roma (och Lazio under Cragnotti) tog tredjeplatsen. Det skulle kunna få tabellen att se lite mer inspirerande ut.
För Milan, som jag tippade trea inför säsongen, är fortfarande helt ur form. Ska egentligen förlora matchen på ofokuserat spel i första halvlek. Menéz ska ha straff och mycket talar ju för att ett Roma med självförtroende och ett mål i ryggen gör mål på en straff. 0-2 där och matchen lär nog ha varit över. Att Milan med nöd och näppe vinner över ett svagt Roma kan inte ses som annat än att det här blir ett mellanår utöver det vanliga. Jag är med Hussfeldt när han säger att segern bara förlängde plågan.
Det har funnits många positiva överraskningar i säsongsinledningen. Bari, Parma, Sampdoria och Chievo kanske är de främsta. Särskilt Chievo. 1-2 hemma mot Bari för åsnorna är kanske omgångens skräll. Kul att det går bra för Bari. Synd att där ser jag en räddningsplanka bortom räckhåll nu för Cagliari.
Cagliari som gjorde mig oerhört besviken med det tafatta spelet mot Catania. Jag föredrar att förlora på det här sättet än att det är en tillfällighet som vanligt mot Catania på Sicilien. Men att killarna lät Dessenas FANTASTISKA mål vara förgäves, det känns inte förlåtligt.
Mazzarri leder Napoli till en knapp seger över Bologna och det verkar tas som att vinden har börjat vända efter tränarbytet. Synd bara att Napoli vann mot liknande motstånd under Donadoni.
* * *
Jag har ju ofta talat om hur Abramovichs sätt att över en natt transformera Chelsea till en europeisk stormakt fick mig att respektera Manchester United trots att jag är en gammal Liverpoolsupporter, från en generation som fick se United förvandlas till något som var motbjudande på alla sätt och vis. Men ingen kan ju ta ifrån klubben dess historia.
Jag har därför under alla dessa år sätt Uniteds senaste storhetsperiod som något att luta sig emot i kampen mot Chelseas plastiga framgångar. Och det har inte funnits på kartan att jag ändå ska föredra att Chelsea vinner eftersom deras titelräkning fortfarande är rätt liten.
Men nu börjar jag alltmer känna att jag kanske trots allt vill att Chelsea ska vinna. Det är dåligt nog att United nu har hunnit ikapp Liverpools antal ligatitlar. Något som jag för 15 år sen knappt trodde att jag skulle uppleva under mitt unga liv. Om Chelsea kan inleda en svit av titlar nu så kanske jag slipper se Ferguson realisera sin dröm. Att ha varit mannen som bokstavligen gjort United till Englands mest framgångsrika klubb (även om han fortfarande har två EC/CL-titlar kvar i racet).
Inte för att jag har nåt emot Ferguson. Men det skulle vara mindre legendariskt om det i så fall sker längre fram med en annan manager.
Så, ja, jag har bestämt mig. För första gången på sex år kommer jag nu att hålla tummarna för att Chelsea vinner Premier League. Om Arsenal eller Man City sen vill ta det istället så, mer än gärna. Men jag vill officiellt inte att United ska vinna ligan nu, även om det sker till priset av att Chelsea gör det.
* * *
Sist men inte minst så var det här en okej dag för Östergötland. IFK Norrköping är i praktiken klar för fortsatt spel i Superettan (den har varit hotad på riktigt), och Åtvidaberg är i Allsvenskan. Det kommer inte bli någon Superettan för Sleipner dock.
Men är man Peking så känns det ju ändå lite absurt att det kommer att spelas allsvenskt fotboll på Kopparvallen nästa år, men inte i Norrköping.
Läs även andra bloggares åsikter om inter, juventus, fiorentina, napoli, dessena, cagliari, bari, chievo, milan, roma, chelsea, united, liverpool, ferguson, norrköping, åtvidaberg, sleipner, östergötland
Där jag tack och lov missade en hel del.
Tack och lov för att jag känner att beroendet och nörderiet ibland går lite för långt. Det kan vara en skön känsla att bara se på resultatet i efterhand.
Men Inter slog alltså Genoa med 5-0 på bortaplan... Verkar ha varit en riktig skrattmatch, snarare än en massiv styrkedemonstration från Inter.
När Amauri gjorde 1-1 mot Fiorentina blev jag förvånad över hur självklart det var att kvitteringen skulle komma. Det var som att så fort Fiorentina gjorde ett ledningsmål så bestämde sig Juventus för att man nu måste göra ett mål, och då var det bara att göra lite som man ville. Därför är jag också förvånad att det bara slutade 1-1. Jag såg inte andra halvlek, men vad härligt det känns att det blev motstånd på riktigt. Jag har varit med om det där alltför många gånger att ett storlag ska möta ett annat topplag som ligger på en lite lägre nivå. Och man väntar och laddar hela veckan. När det sen blir match så sopar storlaget mattan med lillebror. Som Juventus brukar få det mot Roma till exempel. De vinner med nöd och näppe mot bottenlagen men kör över sina närmaste konkurrenter. Och det är det som skapar den där omöjliga gränsen mellan lag som Inter-Juvnetus, och Fiorentina, Genoa, Roma.
Jag har egentligen ingen förhoppning om att Fiorentinas poäng i helgen ska innebär så värst mycket i längden. Men att vi får drömma lite är ju kul. Däremot känns det ju - på gott och ont för Serie A - att Fiorentina faktiskt är ligans tredje starkaste lag. Jag kan inte på rak arm minnas när det senast var så att ett lag utöver Milan, Juventus, Inter och Roma (och Lazio under Cragnotti) tog tredjeplatsen. Det skulle kunna få tabellen att se lite mer inspirerande ut.
För Milan, som jag tippade trea inför säsongen, är fortfarande helt ur form. Ska egentligen förlora matchen på ofokuserat spel i första halvlek. Menéz ska ha straff och mycket talar ju för att ett Roma med självförtroende och ett mål i ryggen gör mål på en straff. 0-2 där och matchen lär nog ha varit över. Att Milan med nöd och näppe vinner över ett svagt Roma kan inte ses som annat än att det här blir ett mellanår utöver det vanliga. Jag är med Hussfeldt när han säger att segern bara förlängde plågan.
Det har funnits många positiva överraskningar i säsongsinledningen. Bari, Parma, Sampdoria och Chievo kanske är de främsta. Särskilt Chievo. 1-2 hemma mot Bari för åsnorna är kanske omgångens skräll. Kul att det går bra för Bari. Synd att där ser jag en räddningsplanka bortom räckhåll nu för Cagliari.
Cagliari som gjorde mig oerhört besviken med det tafatta spelet mot Catania. Jag föredrar att förlora på det här sättet än att det är en tillfällighet som vanligt mot Catania på Sicilien. Men att killarna lät Dessenas FANTASTISKA mål vara förgäves, det känns inte förlåtligt.
Mazzarri leder Napoli till en knapp seger över Bologna och det verkar tas som att vinden har börjat vända efter tränarbytet. Synd bara att Napoli vann mot liknande motstånd under Donadoni.
* * *
Jag har ju ofta talat om hur Abramovichs sätt att över en natt transformera Chelsea till en europeisk stormakt fick mig att respektera Manchester United trots att jag är en gammal Liverpoolsupporter, från en generation som fick se United förvandlas till något som var motbjudande på alla sätt och vis. Men ingen kan ju ta ifrån klubben dess historia.
Jag har därför under alla dessa år sätt Uniteds senaste storhetsperiod som något att luta sig emot i kampen mot Chelseas plastiga framgångar. Och det har inte funnits på kartan att jag ändå ska föredra att Chelsea vinner eftersom deras titelräkning fortfarande är rätt liten.
Men nu börjar jag alltmer känna att jag kanske trots allt vill att Chelsea ska vinna. Det är dåligt nog att United nu har hunnit ikapp Liverpools antal ligatitlar. Något som jag för 15 år sen knappt trodde att jag skulle uppleva under mitt unga liv. Om Chelsea kan inleda en svit av titlar nu så kanske jag slipper se Ferguson realisera sin dröm. Att ha varit mannen som bokstavligen gjort United till Englands mest framgångsrika klubb (även om han fortfarande har två EC/CL-titlar kvar i racet).
Inte för att jag har nåt emot Ferguson. Men det skulle vara mindre legendariskt om det i så fall sker längre fram med en annan manager.
Så, ja, jag har bestämt mig. För första gången på sex år kommer jag nu att hålla tummarna för att Chelsea vinner Premier League. Om Arsenal eller Man City sen vill ta det istället så, mer än gärna. Men jag vill officiellt inte att United ska vinna ligan nu, även om det sker till priset av att Chelsea gör det.
* * *
Sist men inte minst så var det här en okej dag för Östergötland. IFK Norrköping är i praktiken klar för fortsatt spel i Superettan (den har varit hotad på riktigt), och Åtvidaberg är i Allsvenskan. Det kommer inte bli någon Superettan för Sleipner dock.
Men är man Peking så känns det ju ändå lite absurt att det kommer att spelas allsvenskt fotboll på Kopparvallen nästa år, men inte i Norrköping.
Läs även andra bloggares åsikter om inter, juventus, fiorentina, napoli, dessena, cagliari, bari, chievo, milan, roma, chelsea, united, liverpool, ferguson, norrköping, åtvidaberg, sleipner, östergötland
2 kommentarer:
Magiskt mål av Dessena, som sagt, även om Stankovic förstås stod för omgångens mål. Fruktansvärt att se Genoa falla ihop på det där sättet. Jag trodde kanske inte att man skulle ta poäng - rödblått är i något av en svacka för tillfället - men 0-5 på Luigi Ferraris får inte hända. Som Napoli-supporter gläds man annars åt att marginalerna äntligen är på rätt sida! Maggio avgör i 91:a! Puh! Och oj, så viktigt det målet kan vara inför fortsättningen!
Det du skriver om Chelsea förstår jag dock inte mycket av. Det är som att det har uppstått en slags bugg i det logiska tänkandet. Hur kan någonsin en Premier League-titel för ärkeskitstövlar som Ballack, Drogba, Anelka, Carvalho och Deco legitimeras? United 7 dagar i veckan! Allt utom Che£$ea, for fuck sake!
Det logiska är ju att det gynnar Liverpools kamp mot United. När Chelsea vinner så räknas de ändå inte på samma sätt. Det är vinster som säger mer om de nya oligarkerna än Chelsea som fotbollsklubb. United däremot har uppnått sina framgångar på ett sätt som inte direkt hade varit omöjligt för Liverpool om allt gått rätt till i början av 90-talet när de stora pengarna började rulla in. PL i stort känns så oseriöst för mig nuförtiden, så det finns inte så mycket att befläcka när Chelsea vinner. Det är mer som en återspegling av vad som har hänt med den ligan.
Stankovics mål glömde jag att ens nämna. Det var onekligen helt otroligt med tanke på att han slog tilld en på VOLLEY. Dock inte lika vacker i ordets rätta bemärkelse jämfört med Dessenas cykelspark. Och då är jag ändå den som ofta brukar vara kritisk mot den typen av mål. De måste göras på rätt sätt för att se snygga ut. Ibland kan det bli lite "påtvingat" med de målen, som om det är snyggt i teorin men inte praktiken.
Skicka en kommentar