Marocko
Nordafrikas historiskt mest framgångsrika lag, om än knappt, främst tack vare avancemang till åttondelsfinal i VM 1986. Men har imponerat även under VM 1994 och 1998, där man i det förra spelade helt på samma nivå som Nederländerna och Belgien (men utan att den dödliga effektiviteten), och i det senare hade varit vidare om inte gruppklara Brasilien visat brist på koncentration i försvarsspelet mot Norge.
Utöver detta är det för mig ett attraktivt lag eftersom jag är svag för det "franska" Nordafrika om man får säga så utan att låta eurocentrisk. Således tillför Marocko något till VM som jag inte tycker se mig hos något annat land. Sen att det kanske är väl subjektivt är en annan femma.
Mexiko
Delvis är det en generationsfråga, delvis är det ren nonchalans och intresse för vissa delar av världen som gör att Mexiko i Sverige är ett väldigt underskattat landslag. Det visar sig i yttranden om en "överraskning" när Mexiko tar sig vidare från ett gruppspel i VM, och även i vissa fall är Sven-Göran Eriksson och hans män tog över landslaget. Det var som att dessa duktiga svenskar skulle lära en liten bananrepublik hur fotboll spelas.
Och så har det också sedan länge funnits en uppfattning att Mexiko är ett landslag som får spel i VM på ett silverfat tack vare enkelt kvalspel. För 20-30 år sen var också Concacaf just ett kval för blåbärsnationer som sen dess har vuxit sig mycket starkare, typ USA, Costa Ricka och nu Honduras.
Men Mexikos resultat de senaste decennierna talar för sig självt. Efter att ha diskats från VM 90 har Mexiko gått vidare från gruppspelet varje gång man spelat i VM. En merit som enbart delas av tre andra nationer, vars position i fotbollens historia säger en del om Mexiko; Brasilien, Tyskland och Italien.
Det har också varje varit så nära att det blivit kvartsfinal. Ut på straffar mot Bulgarien, 1-2 mot Tyskland i en match där man missade två otroliga lägen att sätta spiket i kistan vid ställningen 1-0, bortkontrade av USA 2002, och förlust i förlängning mot Argentina senast.
Ett fotbollsgalet land med runt 100 miljoner invånare ska förstås alltid spela i VM.
Nederländerna
Historiskt den starkaste fotbollsnationen som inte vunnit VM sen introduktionen av färg-TV. Jag brukade under uppväxten kolla gamla bilder från 70-talet och tycka synd om Cruijff och gänget, men kände aldrig detsamma för det aktuella 90-talslaget, och i stort sett är det samma sak fortfarande. Jag har mycket respekt för landets - enligt många naiva - inställning till offensiv fotboll. Inte så mycket för att jag själv har något emot organiserat försvarrsspel och framförallt målfattiga matcher, men för att jag respekterar idealister som har en vision om hur fotboll bör spelas, framför en massa ytligt snack om vinna this och vinna that. Självklart handlar fotboll mycket om att vinna matcher, det är spelarnas uppgift, men det finns annat också. Vore det inte så hade inte funnits någon kult kring holländskt 70-tal.
Vad gäller dagens Holland störs jag av att det finns alldeles för många gnälliga eller kaxiga typer, och så har det varit väldigt länge. Varför Bergkamp har sån gloria över sig som en fotbollens gentleman förstår jag inte riktigt. Han visade alltid tendenser till att vara en surskalle, och hans brutala stämpling på Mihajlovics bröstkorg kan inte ursäktas med att den sistnämnde själv var en skurk på planen. Men han är ju långt ifrån ensam. Frank De Boer, Davids, Koeman, Van Nistelrooy, Van Persie, Van der Vaart, Van der Sar och alla andra jobbiga typer som jag glömt.
Och sen har vi de där fansen som jag indirekt refererade till när jag talade om Irland. För mycket ploj.
Nigeria
Kameruns efterträdare under mitten av 90-talet som Afrikas stora hopp. Var under den perioden oerhört starkt. Mycket nära kvartsfinal 1994 och borde ha gjort detsamma - eventuellt mer - fyra år senare. Är dock i dagsläget rätt nära att missa sitt andra raka VM, och även om det fortfarande finns många duktiga nigerianer i Europa är de stora stjärnorna intre längre grönvita.
Själv har jag särskilt de sista tio åren haft något av en hatkärlekrelation till Nigeria, fast mindre hat och mindre kärlek. Jag vill förstås att det ska ske en maktfördelning i fotbollen där Afrika har något att säga till om längre fram i turneringen, men det har samtidigt stört mig som anhängare av Kamerun att grannlandet har tagit över. Men nu är det ju åter ombytta roller. Kamerun ligger i täten och Nigeria verkar ha svårigheter, trots att det bor 100 miljoner fler människor i Nigeria.
Nu har det gått några år med Nigerias frånvaro i de större sammanhangen, så jag har börjat känna att det skulle vara lite old school om de återkom.
Nordkorea
Jag tycker nog att fotbollen är alldeles för stor för att behöva en extra gnista som politken kunde tillföra en hockeymatch mellan Sovjetunionen och USA, för att ta ett exempel. Men nu när jag ändå har tydliga svårigheter med att ta ut asiatiska lag till ett optimalt VM, så känns Nordkoreas ökända stämpel, med en "grå" profil, som en grej som ger laget en extra dimension som man inte får med ständigt underpresterande Saudiarabien (förutom 1994) och så vidare. Jag kan inte påstå att Nordkorea gör VM roligare eller tråkigare, men det finns här den där laddningen och när kvoten ändå behöver fyllas så får Nordkorea fylla ut. Kina känns inte lika attraktivt. Liksom USA är det en idrottsnations om är så mycket bättre på så mycket annat, att det bara känns skönt att slippa dem i fotbolls-VM (den kines som eventuellt läser detta ska inte ta illa upp). Sen får vi inte glömma Nordkoreas skräll mot Italien 1966.
Läs även andra bloggares åsikter om marocko, mexico, nederländerna, nigeria, nordkorea
Nordafrikas historiskt mest framgångsrika lag, om än knappt, främst tack vare avancemang till åttondelsfinal i VM 1986. Men har imponerat även under VM 1994 och 1998, där man i det förra spelade helt på samma nivå som Nederländerna och Belgien (men utan att den dödliga effektiviteten), och i det senare hade varit vidare om inte gruppklara Brasilien visat brist på koncentration i försvarsspelet mot Norge.
Utöver detta är det för mig ett attraktivt lag eftersom jag är svag för det "franska" Nordafrika om man får säga så utan att låta eurocentrisk. Således tillför Marocko något till VM som jag inte tycker se mig hos något annat land. Sen att det kanske är väl subjektivt är en annan femma.
Mexiko
Delvis är det en generationsfråga, delvis är det ren nonchalans och intresse för vissa delar av världen som gör att Mexiko i Sverige är ett väldigt underskattat landslag. Det visar sig i yttranden om en "överraskning" när Mexiko tar sig vidare från ett gruppspel i VM, och även i vissa fall är Sven-Göran Eriksson och hans män tog över landslaget. Det var som att dessa duktiga svenskar skulle lära en liten bananrepublik hur fotboll spelas.
Och så har det också sedan länge funnits en uppfattning att Mexiko är ett landslag som får spel i VM på ett silverfat tack vare enkelt kvalspel. För 20-30 år sen var också Concacaf just ett kval för blåbärsnationer som sen dess har vuxit sig mycket starkare, typ USA, Costa Ricka och nu Honduras.
Men Mexikos resultat de senaste decennierna talar för sig självt. Efter att ha diskats från VM 90 har Mexiko gått vidare från gruppspelet varje gång man spelat i VM. En merit som enbart delas av tre andra nationer, vars position i fotbollens historia säger en del om Mexiko; Brasilien, Tyskland och Italien.
Det har också varje varit så nära att det blivit kvartsfinal. Ut på straffar mot Bulgarien, 1-2 mot Tyskland i en match där man missade två otroliga lägen att sätta spiket i kistan vid ställningen 1-0, bortkontrade av USA 2002, och förlust i förlängning mot Argentina senast.
Ett fotbollsgalet land med runt 100 miljoner invånare ska förstås alltid spela i VM.
Nederländerna
Historiskt den starkaste fotbollsnationen som inte vunnit VM sen introduktionen av färg-TV. Jag brukade under uppväxten kolla gamla bilder från 70-talet och tycka synd om Cruijff och gänget, men kände aldrig detsamma för det aktuella 90-talslaget, och i stort sett är det samma sak fortfarande. Jag har mycket respekt för landets - enligt många naiva - inställning till offensiv fotboll. Inte så mycket för att jag själv har något emot organiserat försvarrsspel och framförallt målfattiga matcher, men för att jag respekterar idealister som har en vision om hur fotboll bör spelas, framför en massa ytligt snack om vinna this och vinna that. Självklart handlar fotboll mycket om att vinna matcher, det är spelarnas uppgift, men det finns annat också. Vore det inte så hade inte funnits någon kult kring holländskt 70-tal.
Vad gäller dagens Holland störs jag av att det finns alldeles för många gnälliga eller kaxiga typer, och så har det varit väldigt länge. Varför Bergkamp har sån gloria över sig som en fotbollens gentleman förstår jag inte riktigt. Han visade alltid tendenser till att vara en surskalle, och hans brutala stämpling på Mihajlovics bröstkorg kan inte ursäktas med att den sistnämnde själv var en skurk på planen. Men han är ju långt ifrån ensam. Frank De Boer, Davids, Koeman, Van Nistelrooy, Van Persie, Van der Vaart, Van der Sar och alla andra jobbiga typer som jag glömt.
Och sen har vi de där fansen som jag indirekt refererade till när jag talade om Irland. För mycket ploj.
Nigeria
Kameruns efterträdare under mitten av 90-talet som Afrikas stora hopp. Var under den perioden oerhört starkt. Mycket nära kvartsfinal 1994 och borde ha gjort detsamma - eventuellt mer - fyra år senare. Är dock i dagsläget rätt nära att missa sitt andra raka VM, och även om det fortfarande finns många duktiga nigerianer i Europa är de stora stjärnorna intre längre grönvita.
Själv har jag särskilt de sista tio åren haft något av en hatkärlekrelation till Nigeria, fast mindre hat och mindre kärlek. Jag vill förstås att det ska ske en maktfördelning i fotbollen där Afrika har något att säga till om längre fram i turneringen, men det har samtidigt stört mig som anhängare av Kamerun att grannlandet har tagit över. Men nu är det ju åter ombytta roller. Kamerun ligger i täten och Nigeria verkar ha svårigheter, trots att det bor 100 miljoner fler människor i Nigeria.
Nu har det gått några år med Nigerias frånvaro i de större sammanhangen, så jag har börjat känna att det skulle vara lite old school om de återkom.
Nordkorea
Jag tycker nog att fotbollen är alldeles för stor för att behöva en extra gnista som politken kunde tillföra en hockeymatch mellan Sovjetunionen och USA, för att ta ett exempel. Men nu när jag ändå har tydliga svårigheter med att ta ut asiatiska lag till ett optimalt VM, så känns Nordkoreas ökända stämpel, med en "grå" profil, som en grej som ger laget en extra dimension som man inte får med ständigt underpresterande Saudiarabien (förutom 1994) och så vidare. Jag kan inte påstå att Nordkorea gör VM roligare eller tråkigare, men det finns här den där laddningen och när kvoten ändå behöver fyllas så får Nordkorea fylla ut. Kina känns inte lika attraktivt. Liksom USA är det en idrottsnations om är så mycket bättre på så mycket annat, att det bara känns skönt att slippa dem i fotbolls-VM (den kines som eventuellt läser detta ska inte ta illa upp). Sen får vi inte glömma Nordkoreas skräll mot Italien 1966.
Läs även andra bloggares åsikter om marocko, mexico, nederländerna, nigeria, nordkorea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar