En av de mer roliga Championsomgångarna på ett bra tag.
Ur ett italienskt perspektiv* konstateras att de två lag som skulle vara de så kallade fanbärarna för Serie A i turneringen är också de som verkar få det svårast. Särskilt en av dem kommer att få det riktigt, riktigt, svårt. Jag har försvarat deras insats och gör det än till viss del, men det här kan bli en riktig pannkaka.
Jag talar förstås om Juventus och Inter. Och det är Inter - för övrigt är det bara Inter som kan hindra ens förvåning när man efter tre matcher står på 0-3-0 i vinst-oavgjort-förlust - som alltså ligger mest risigt till.
När jag insåg att Barca var på väg att förlora tänkte jag att det här var det som Mourinho behövde. En förstaplats i gruppen kan innebära en stor skillnad mellan fiasko och succé. För slutar Inter tvåa kan det ju bli Bayern, Chelsea eller Man United i åttondelen, och ny tidig respass som vanligt.
Och när jag tänkte så var jag fullt införstådd med att de var på väg att själva kryssa mot Dynamo. Jag såg inte det som någon dunderskräll, bara en halvdan resultat, men hade väl glömt bort att de trots allt låg på noll segrar.
Och när tabellen till slut radas upp så ser vi det som det är. Inter är sist i tabellen och har inte förutsättningarna att ta sig upp därifrån hursomhelst.
Så om man är riktigt cynisk kan man ju säga att jo, Murre är nog lite glad åt Barcatorsken ändå. Om han har tur kan ha ta med sig mästarna i fallet och då ser det inte lika illa ut. Eller?
Jag menar om vi lägger korten på bordet så kan vi inte förvänta oss så mycket mer än att Inter vinner hemma mot Rubin Kazan. Men det ger laget ynka sex poäng.
Vad jag kan minnas är det högst ovanligt att ett lag avancerar med mindre än 8p i bagaget.
Jag tänker inte tippa resten av matcherna men vi kan väl utgå från att en jämn grupp kommer att hålla poängantalet nere. Så kanske är Inters chans att ta just 8 poäng. Det bör kanske räcka.
Då måste de alltså kryssa mot både Dynamo och Barca borta. Kapaciteten finns men om det är ett krav så blir det desto svettigare.
Kiev i november... Oj, oj... Det blir inte lätt det. Det har blivit något av en klyscha förvisso, men icke desto mindre är det sant, särskilt som Dynamo inte är ett dussingäng.
Vad gäller Barca så är inte skillnaden så stor. Barca har till skillnad från Inter slagit Dynamo hemma, men det kan Inter mycket väl ta igen när de väl möter Rubin.
Så på många sätt står ju Barca för samma utmaning. Att det sen ser mindre illa ut för dem är att de är ett bättre lag än Inter. Inte i bredden, men deras högstanivå är på en nivå som gör att de kan få ut mycket mer av sina matcher än Inter. Ändå finns ju faran där.
Och då kan man inte annat än tycka synd om Inter och Zlatan, med tanke på hur det har gått för dem under de senaste årens Champions.
* * *
Juventus situation ser oroande ut eftersom det är fel lag - Bayern - som nyss har åkt på däng mot Girondins. Juventus kanske blir tvunget att slå Bayern hemma för att ta sig vidare. Vettefan om de grejar det i en avgörande match på Olimpico i den sista omgången.
För övrigt visade Gourcuff att han kanske inte är den nye Zidane trots allt. Jag pallar inte att plocka fram klippet nu men han missade alltså en panenkastraff mot Bayern.
* * *
Fiorentina var det italienska lag som var mer eller mindre nederlagstippat på förhand. Jag och många andra gav laget mellan 40-45% chans till avancemang. Nu känns det mer som 70%, tack vare Lyons seger på Anfield. La Viola lär klå Debrecen hemma. Därefter bör det räcka med en poäng hemma mot Lyon, vilket de ska vara kapabla till. Om så blir fallet måste alltså Liverpool vinna alla sina kvarstående matcher för att gå vidare. Alternativt att man slår Fiorentina med 2-0 hemma eller tresiffrigt. Sånt gör man inte hursomhelst.
Milan var inte direkt nederlagstippat på förhand, men det var tänkt att man skulle få svårigheter att hålla l'OM under sig. Men jag hade nöjet att se slutet på deras match mot Real, och kan inte säga annat än att vinsten var välförtjänt. Särskilt som de rånades på ett ledningsmål bara några minuter innan Patos avgörande. Dock tycker jag att det vore fel att basunera ut Milans comeback som ett faktum. Kritiken mot Milan är inte tom mediaploj. Den bygger på många mediokra prestationer och vinsten ikväll kanske säger mer om vilka blottor som finns i Reals försvar, än att Milans har funnit lösningen till alla problem.
Det innebär dock att Milan nu reparerat skadan från Zürichmatchen, och med en bortaseger mot den tänkta huvudkonkurrenten (OM, alltså) har man ett mycket bra utgångsläge. Om det nu ska bli Milan och Real som går vidare ser jag väldigt gärna att det blir de rödsvarta som tar förstaplatsen. Så att jag kan se Chelsea, United och Arsenal svettas lite inför åttondelen.**
Fast sen är ju frågan om de behöver göra det. Milan har ikväll synat Real Madrids försvar och det vi har sett är inte imponerande. Jag kan inte fatta att laget som har köpt in Cristiano Ronaldo, Kaká, Karim Benzema och Xabi Alonso över en sommar, verkligen ser så sköra ut som de gör. Jag trodde att ett mediokert försvarsspel inte skulle spela nån jättestor roll när man har Harlem Globetrotters som offensiv kraft, men tydligen hade jag fel. Och det kan man väl bara glädjas åt. Att den seriösa fotbollen vinner över den ytliga.
* För läsare som inte är stammisar; med italienskt persepktiv menar jag inte annat än att de kan vara särskilt intressanta för de som följer Serie A mer än något annat. Bloggen är ingen hejaklack för italienska lag. Dock så ser jag på saken lite annorlunda än vad jag hade gjort för ett par år sen. Viasats pinsamt anglocentriska utsagor förra säsongen har skapat en del bitterhet hos mig som jag inte kan förneka. Därför skulle jag kanske kunna se något positivt i den eventuella utgången att Juventus slår ut Arsenal i slutspelet. Något som jag inte hade kunnat tänka mig förut, då Juventus inte direkt är mitt favoritlag om man säger så, samtidigt som jag är en stor, stor, beundrare av Arsene Wenger.
** Se ovan.
Ur ett italienskt perspektiv* konstateras att de två lag som skulle vara de så kallade fanbärarna för Serie A i turneringen är också de som verkar få det svårast. Särskilt en av dem kommer att få det riktigt, riktigt, svårt. Jag har försvarat deras insats och gör det än till viss del, men det här kan bli en riktig pannkaka.
Jag talar förstås om Juventus och Inter. Och det är Inter - för övrigt är det bara Inter som kan hindra ens förvåning när man efter tre matcher står på 0-3-0 i vinst-oavgjort-förlust - som alltså ligger mest risigt till.
När jag insåg att Barca var på väg att förlora tänkte jag att det här var det som Mourinho behövde. En förstaplats i gruppen kan innebära en stor skillnad mellan fiasko och succé. För slutar Inter tvåa kan det ju bli Bayern, Chelsea eller Man United i åttondelen, och ny tidig respass som vanligt.
Och när jag tänkte så var jag fullt införstådd med att de var på väg att själva kryssa mot Dynamo. Jag såg inte det som någon dunderskräll, bara en halvdan resultat, men hade väl glömt bort att de trots allt låg på noll segrar.
Och när tabellen till slut radas upp så ser vi det som det är. Inter är sist i tabellen och har inte förutsättningarna att ta sig upp därifrån hursomhelst.
Så om man är riktigt cynisk kan man ju säga att jo, Murre är nog lite glad åt Barcatorsken ändå. Om han har tur kan ha ta med sig mästarna i fallet och då ser det inte lika illa ut. Eller?
Jag menar om vi lägger korten på bordet så kan vi inte förvänta oss så mycket mer än att Inter vinner hemma mot Rubin Kazan. Men det ger laget ynka sex poäng.
Vad jag kan minnas är det högst ovanligt att ett lag avancerar med mindre än 8p i bagaget.
Jag tänker inte tippa resten av matcherna men vi kan väl utgå från att en jämn grupp kommer att hålla poängantalet nere. Så kanske är Inters chans att ta just 8 poäng. Det bör kanske räcka.
Då måste de alltså kryssa mot både Dynamo och Barca borta. Kapaciteten finns men om det är ett krav så blir det desto svettigare.
Kiev i november... Oj, oj... Det blir inte lätt det. Det har blivit något av en klyscha förvisso, men icke desto mindre är det sant, särskilt som Dynamo inte är ett dussingäng.
Vad gäller Barca så är inte skillnaden så stor. Barca har till skillnad från Inter slagit Dynamo hemma, men det kan Inter mycket väl ta igen när de väl möter Rubin.
Så på många sätt står ju Barca för samma utmaning. Att det sen ser mindre illa ut för dem är att de är ett bättre lag än Inter. Inte i bredden, men deras högstanivå är på en nivå som gör att de kan få ut mycket mer av sina matcher än Inter. Ändå finns ju faran där.
Och då kan man inte annat än tycka synd om Inter och Zlatan, med tanke på hur det har gått för dem under de senaste årens Champions.
* * *
Juventus situation ser oroande ut eftersom det är fel lag - Bayern - som nyss har åkt på däng mot Girondins. Juventus kanske blir tvunget att slå Bayern hemma för att ta sig vidare. Vettefan om de grejar det i en avgörande match på Olimpico i den sista omgången.
För övrigt visade Gourcuff att han kanske inte är den nye Zidane trots allt. Jag pallar inte att plocka fram klippet nu men han missade alltså en panenkastraff mot Bayern.
* * *
Fiorentina var det italienska lag som var mer eller mindre nederlagstippat på förhand. Jag och många andra gav laget mellan 40-45% chans till avancemang. Nu känns det mer som 70%, tack vare Lyons seger på Anfield. La Viola lär klå Debrecen hemma. Därefter bör det räcka med en poäng hemma mot Lyon, vilket de ska vara kapabla till. Om så blir fallet måste alltså Liverpool vinna alla sina kvarstående matcher för att gå vidare. Alternativt att man slår Fiorentina med 2-0 hemma eller tresiffrigt. Sånt gör man inte hursomhelst.
Milan var inte direkt nederlagstippat på förhand, men det var tänkt att man skulle få svårigheter att hålla l'OM under sig. Men jag hade nöjet att se slutet på deras match mot Real, och kan inte säga annat än att vinsten var välförtjänt. Särskilt som de rånades på ett ledningsmål bara några minuter innan Patos avgörande. Dock tycker jag att det vore fel att basunera ut Milans comeback som ett faktum. Kritiken mot Milan är inte tom mediaploj. Den bygger på många mediokra prestationer och vinsten ikväll kanske säger mer om vilka blottor som finns i Reals försvar, än att Milans har funnit lösningen till alla problem.
Det innebär dock att Milan nu reparerat skadan från Zürichmatchen, och med en bortaseger mot den tänkta huvudkonkurrenten (OM, alltså) har man ett mycket bra utgångsläge. Om det nu ska bli Milan och Real som går vidare ser jag väldigt gärna att det blir de rödsvarta som tar förstaplatsen. Så att jag kan se Chelsea, United och Arsenal svettas lite inför åttondelen.**
Fast sen är ju frågan om de behöver göra det. Milan har ikväll synat Real Madrids försvar och det vi har sett är inte imponerande. Jag kan inte fatta att laget som har köpt in Cristiano Ronaldo, Kaká, Karim Benzema och Xabi Alonso över en sommar, verkligen ser så sköra ut som de gör. Jag trodde att ett mediokert försvarsspel inte skulle spela nån jättestor roll när man har Harlem Globetrotters som offensiv kraft, men tydligen hade jag fel. Och det kan man väl bara glädjas åt. Att den seriösa fotbollen vinner över den ytliga.
* För läsare som inte är stammisar; med italienskt persepktiv menar jag inte annat än att de kan vara särskilt intressanta för de som följer Serie A mer än något annat. Bloggen är ingen hejaklack för italienska lag. Dock så ser jag på saken lite annorlunda än vad jag hade gjort för ett par år sen. Viasats pinsamt anglocentriska utsagor förra säsongen har skapat en del bitterhet hos mig som jag inte kan förneka. Därför skulle jag kanske kunna se något positivt i den eventuella utgången att Juventus slår ut Arsenal i slutspelet. Något som jag inte hade kunnat tänka mig förut, då Juventus inte direkt är mitt favoritlag om man säger så, samtidigt som jag är en stor, stor, beundrare av Arsene Wenger.
** Se ovan.
Läs även andra bloggares åsikter om inter, barcelona, milan, juventus, fiorentina, champions, gourcuff, real
3 kommentarer:
Gourcuff är ett geni, inget annat! Ett geni! En fotbollsprofessor vid 23. Det vackraste av det vackra. Och om vi nu måste dra in Zidane - vilket vi verkligen inte behöver - nämner jag gärna att han var några millimetrar från att missa en Panenka-straff i en VM-final! Snacka om att vara vän med marginalerna! Att han sedan straffade ut sig själv och tog laget med sig i fallet kan jag tycka bevisar att kulten kring Zidane går att ifrågasätta, hur fantastisk han än var i sina bästa stunder. Och så var det ju så klart inte straff heller, men ändå. Hellre begå sina misstag nu än när det verkligen gäller något! Trots allt vann man matchen och han slapp vara med om att göra en Palermo och börja stapla straffmissar på hög. Det om något vore förödande!
Gourcuff kommer att vara den absoluta nyckeln tii ett eventuellt franskt avancemang från play off-spelet! Inte minst bevisas detta av skadan på Ribéry och Domenechs huvudlösa uttalande efter lottningen. Är det en börda han klarar av att bära? Ja, jag tror faktiskt det.
Ja, det var just det jag försökte hänvisa till. Visserligen hade Zidane "bonntur" (enligt Ralf Edströms vokabulär) med den straffen, men den satt ändå. Jag tog bara fram lite ironi där, att Gourcuff misslyckades med något specifikt som Zidane lyckats med.
Har själv inte sett honom tillräckligt för att göra ett omdömde. Men alla verkar ju vara överens om hans förträfflighet, så man får anta att det är sant och att det gäller över 90 minuter och inte bara alla tricks av honom som läggs ut på YT.
Är ju annars kul att han spelar för Girondins och är nästan exakt lika gammal som Zidane var när han fick sitt genombrott under deras finalplats i Uefacupen 1996.
Just det, glömde försvara Zidane också.
Man kan tycka att Zidanes rykte som en riktig gentleman får ett hårt slag i och med de röda kort som han då och då drog på dig, ofta efter ganska brutala ageranden. Men man kan också tycka att allmänt pissig och gnällig attityd som man ser som ett mer konstant inslag hos många spelare som inte ses som några bråkstakar är en sak, att vara en man som då och då inte lyckas hålla inne sina starka känslor en annan.
Men oavsett så är ju kulten kring Zidane inte centrerad kring hans personlighet, utan hans fotbollskonster och att det är något som han använt för att ta sig ur det botten som en fattig Marseilleförort kan sägas vara.
Zidane är ingen Maradona, men han är ändå en hjälte för mig. Till stor del är jag ju väldigt färgad här eftersom jag gillar Frankrike, men ändå. Han var the real deal. Ingen popstjärna. Jag är till och med besviken att han till slut gav med sig och rakade hela skallen enligt det moderna stilrådet att man absolut ska dölja alla tecken på äkta flintskallighet. Han var all about the game.
Och jag håller inte med de som anser att han agerade dumt. Det var inget som han övervägde. Det bara hände. Man är mänsklig. Han blev förbannad och glömde var han befann sig.
Skicka en kommentar