Atalanta
Bari
Bologna
Cagliari
Fiorentina
Foggia
Genoa
Inter
Juventus
Lazio
Lecce
Livorno
Milan
Napoli
Reggina
Roma
Sampdoria
Torino
Verona
Udinese
Reality check: 15/20
Gränsfall:
Brescia - Ett lag som man mest vurmar för när de är frånvarande. Just nu har de inte varit i högsta serien på fem år, så man har börjat tänka att det vore väldigt kul om de var tillbaka. Tufft med den där V-formen på tröjan, snyggt namn, men för lite historia och det räcker med tre lag från Lombardiet.
Cremonese - Ett sånt där charmigt lag som man tyvärr aldrig mer kommer att få se i Serie A. Snyggt namn, ganska ovanlig dräkt.
Empoli - Inget annat lag har i efterkrigstiden lyckats åstadkomma så mycket om vi tar hänsyn till ortens storlek (drygt 47 000 invånare). Står för övrigt under florentinskt regionalstyre. Med som nominering just för att klubben förtjänar mycket respekt på grund av det nämnda.
Modena - Avlägset, men får man seal of approval av Cristiano Lucarelli som motarbetat vänsterlag, då måste man åtminstone komma med i snacket.
Parma - En sak som jag har märkt på senare tid är att jag till skillnad från tio år sen inte alls tycker att Ennio Tardini är en ful arena. Jag har försökt analysera varför jag kände så förut, och med lite eftertanke blev det lite klarare. Det måste ha handlat om kontrasten som uppstår mellan arenan och vilka spelare det är som har den som hemarena. Tardini ser nämligen ut som en arena där lag som Perugia eller Reggina normat skulle spela. Dagens Parma passar bra där, men kring mitten av 90-talet hade Parma spelare som Zola, Cannavaro, Asprilla, Stoichkov, Veron, Crespo och så vidare. Den typen av spelare som man idag mest ser på Camp Nou, Bernabeu, San Siro, Old Trafford etc. Att dessa fotbollsgudar en gång i tiden samlades i en liten stad i Emilia-Romagna känns idag väldigt främmande. Men det var ju ingen slump heller att det var så. Parma hade inte hunnit bygga upp något bättre som hem för dessa stjärnor. Fram till 1990 hade klubben aldrig ens spelat i Serie A. Sen blev man stegvis ett av de största i Europa med hjälp av Parmalatpengar. När pengarna tog slut på grund av ekonomiska oegentligheter försvann även stjärnorna. Det är lite därför som de inte får plats. Klubbens historia i högsta serien är alldeles för kort och beroende av särskilda finanser, även om de i sig är tillräckligt många för att täcka flera decennier.
Perugia - Ungefär samma motivering som Brescia; halvnostalgiskt för min generation, men än mer avlägset. Har dock en geografisk motivering i form av representation för Umbrien (jag föredrar Ternana dock).
Reggiana - Ett av de snyggaste namnen. Var uppe nån gång i början av 90-talet. Kommer aldrig att återvända.
Salernitana - Rätt avlägset, men det skulle vara roligt med lite tunga derbyn mot Napoli.
Läs även andra bloggares åsikter om brescia, cremonese, empoli, modena, parma, tardini, reggiana, perugia, salernitana
Bari
Bologna
Cagliari
Fiorentina
Foggia
Genoa
Inter
Juventus
Lazio
Lecce
Livorno
Milan
Napoli
Reggina
Roma
Sampdoria
Torino
Verona
Udinese
Reality check: 15/20
Gränsfall:
Brescia - Ett lag som man mest vurmar för när de är frånvarande. Just nu har de inte varit i högsta serien på fem år, så man har börjat tänka att det vore väldigt kul om de var tillbaka. Tufft med den där V-formen på tröjan, snyggt namn, men för lite historia och det räcker med tre lag från Lombardiet.
Cremonese - Ett sånt där charmigt lag som man tyvärr aldrig mer kommer att få se i Serie A. Snyggt namn, ganska ovanlig dräkt.
Empoli - Inget annat lag har i efterkrigstiden lyckats åstadkomma så mycket om vi tar hänsyn till ortens storlek (drygt 47 000 invånare). Står för övrigt under florentinskt regionalstyre. Med som nominering just för att klubben förtjänar mycket respekt på grund av det nämnda.
Modena - Avlägset, men får man seal of approval av Cristiano Lucarelli som motarbetat vänsterlag, då måste man åtminstone komma med i snacket.
Parma - En sak som jag har märkt på senare tid är att jag till skillnad från tio år sen inte alls tycker att Ennio Tardini är en ful arena. Jag har försökt analysera varför jag kände så förut, och med lite eftertanke blev det lite klarare. Det måste ha handlat om kontrasten som uppstår mellan arenan och vilka spelare det är som har den som hemarena. Tardini ser nämligen ut som en arena där lag som Perugia eller Reggina normat skulle spela. Dagens Parma passar bra där, men kring mitten av 90-talet hade Parma spelare som Zola, Cannavaro, Asprilla, Stoichkov, Veron, Crespo och så vidare. Den typen av spelare som man idag mest ser på Camp Nou, Bernabeu, San Siro, Old Trafford etc. Att dessa fotbollsgudar en gång i tiden samlades i en liten stad i Emilia-Romagna känns idag väldigt främmande. Men det var ju ingen slump heller att det var så. Parma hade inte hunnit bygga upp något bättre som hem för dessa stjärnor. Fram till 1990 hade klubben aldrig ens spelat i Serie A. Sen blev man stegvis ett av de största i Europa med hjälp av Parmalatpengar. När pengarna tog slut på grund av ekonomiska oegentligheter försvann även stjärnorna. Det är lite därför som de inte får plats. Klubbens historia i högsta serien är alldeles för kort och beroende av särskilda finanser, även om de i sig är tillräckligt många för att täcka flera decennier.
Perugia - Ungefär samma motivering som Brescia; halvnostalgiskt för min generation, men än mer avlägset. Har dock en geografisk motivering i form av representation för Umbrien (jag föredrar Ternana dock).
Reggiana - Ett av de snyggaste namnen. Var uppe nån gång i början av 90-talet. Kommer aldrig att återvända.
Salernitana - Rätt avlägset, men det skulle vara roligt med lite tunga derbyn mot Napoli.
Läs även andra bloggares åsikter om brescia, cremonese, empoli, modena, parma, tardini, reggiana, perugia, salernitana
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar