3. Ryssland ---- 5 --- 3 -- 0 -- 2 ---- 7-8 ---- 9
Hundraprocentig utdelning i "Spanienfria" matcher.
Medias våta dröm i
a. holländsk totalfotboll från gosegubben (nåja) Hiddink och
b. en ung (till synes) tekniker med ett häftigt namn - Arshavin.
Allt kom att handla om dessa två herrar.
Zhirkov som gjorde en storartad insats som offensiv vänsterback fick inte samma uppmärksamhet. Men efter EM sägs han jagas av Inter. Mourinho har sett igenom hypet kring Arshavin och satsat på det riktiga guldkornet, medan de andra storklubbarna krigar om, och höjer priset på anfallaren från Zenit.
Inte heller Pavlyuchenko kom att få riktigt samma stora erkännande som de två nämnda. Trots att han spelade en stor roll i alla matcher laget spelade fram till semin. Men så var också det hans stora svaghet att han fick ut så lite resultatmässigt från alla sina kanonlägen. Och ineffektiviteten var hela lagets brist. För att göra tre mål var man tvungna att ta fram tio riktigt heta målchanser.
Kanske borde jag inte låta hypet störa mig så mycket när Ryssland ändå bjöd på en sån fin fotboll. Men vad kan jag säga? Det stör mig att en kille kommer in och gör två bra matcher, och bara på det utnämns till EM:s självklare kung, i praktiken jämförs med Maradona själv. Det är nästan lika irriterande att se folk sitta i studion och snacka om Hiddinks förträfflighet, hur han aldrig har misslyckats. Han är uppenbarligen en bra tränare, men någon gud är han inte. Han misslyckades med Valencia i början av 90-talet, och Hollands insats i EM 1996 var i stort sett en stor flopp, med tanke på spelarmaterial och förväntningar. Men varför ta en återblick när det är så mycket lättare att bara prata på?
I slutändan handlar det också om att sådana uttalanden förringar laget Rysslands prestationer. Dels gäller det ytliga överdrifter, dels mer eller mindre falska påståenden. Det var inte Arshavin som ledde Ryssland till seger mot Holland. Det var laget. Och det låg mer bakom den uppvisningen än "energi", "Hiddinks laganda" eller "ta löpningar" som diverse så kallade experter häver ur sig för att framstå som skickliga analytiker. Ja, att löpa betyder oerhört mycket i den moderna fotbollen, men utan spelskicklighet charmar man inte publiken så som ryssarna nu gjorde.
Hursomhelst blev detta landets största fotbollsframgång någonsin. Om man inte räknar med Sovjetunionens prestationer. Och egentligen, ska man göra det? Den sovjetiska fotbollen kretsade mest kring Moskva, men en stor del handlade också om Dynamo Kiev som i perioder var ett av världens bästa lag. Man kan bara fantisera om hur det hade sett ut om man lagt till dagens ukrainare i ett ryskt landslag. Jag kan inte se att det hade gjort laget till några stora titelkandidater, men det hade i alla fall inte dröjt 14 år för laget att ta sig förbi ett gruppspel med en Hleb (Vitryssland) och Shevchenko i startelvan, bortsett från de mindre kända som säkert skulle kunna ta en plats i startelvan.
Hundraprocentig utdelning i "Spanienfria" matcher.
Medias våta dröm i
a. holländsk totalfotboll från gosegubben (nåja) Hiddink och
b. en ung (till synes) tekniker med ett häftigt namn - Arshavin.
Allt kom att handla om dessa två herrar.
Zhirkov som gjorde en storartad insats som offensiv vänsterback fick inte samma uppmärksamhet. Men efter EM sägs han jagas av Inter. Mourinho har sett igenom hypet kring Arshavin och satsat på det riktiga guldkornet, medan de andra storklubbarna krigar om, och höjer priset på anfallaren från Zenit.
Inte heller Pavlyuchenko kom att få riktigt samma stora erkännande som de två nämnda. Trots att han spelade en stor roll i alla matcher laget spelade fram till semin. Men så var också det hans stora svaghet att han fick ut så lite resultatmässigt från alla sina kanonlägen. Och ineffektiviteten var hela lagets brist. För att göra tre mål var man tvungna att ta fram tio riktigt heta målchanser.
Kanske borde jag inte låta hypet störa mig så mycket när Ryssland ändå bjöd på en sån fin fotboll. Men vad kan jag säga? Det stör mig att en kille kommer in och gör två bra matcher, och bara på det utnämns till EM:s självklare kung, i praktiken jämförs med Maradona själv. Det är nästan lika irriterande att se folk sitta i studion och snacka om Hiddinks förträfflighet, hur han aldrig har misslyckats. Han är uppenbarligen en bra tränare, men någon gud är han inte. Han misslyckades med Valencia i början av 90-talet, och Hollands insats i EM 1996 var i stort sett en stor flopp, med tanke på spelarmaterial och förväntningar. Men varför ta en återblick när det är så mycket lättare att bara prata på?
I slutändan handlar det också om att sådana uttalanden förringar laget Rysslands prestationer. Dels gäller det ytliga överdrifter, dels mer eller mindre falska påståenden. Det var inte Arshavin som ledde Ryssland till seger mot Holland. Det var laget. Och det låg mer bakom den uppvisningen än "energi", "Hiddinks laganda" eller "ta löpningar" som diverse så kallade experter häver ur sig för att framstå som skickliga analytiker. Ja, att löpa betyder oerhört mycket i den moderna fotbollen, men utan spelskicklighet charmar man inte publiken så som ryssarna nu gjorde.
Hursomhelst blev detta landets största fotbollsframgång någonsin. Om man inte räknar med Sovjetunionens prestationer. Och egentligen, ska man göra det? Den sovjetiska fotbollen kretsade mest kring Moskva, men en stor del handlade också om Dynamo Kiev som i perioder var ett av världens bästa lag. Man kan bara fantisera om hur det hade sett ut om man lagt till dagens ukrainare i ett ryskt landslag. Jag kan inte se att det hade gjort laget till några stora titelkandidater, men det hade i alla fall inte dröjt 14 år för laget att ta sig förbi ett gruppspel med en Hleb (Vitryssland) och Shevchenko i startelvan, bortsett från de mindre kända som säkert skulle kunna ta en plats i startelvan.
Läs även andra bloggares åsikter om EM, fotboll, Ryssland, Hiddink, Arshavin, Zhirkov, Mourinho, Pavlyuchenko, Shevchenko, Hleb, Valencia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar