11. Tjeckien --- 3 --- 1 -- 0 -- 2 ---- 4-6 ---- 3
Det var uppenbart att Tjeckien levde på resterna av det fantastiska 2004-laget. Resultatet blev inte direkt strålande, men bara några minuter innan den sista matchen blåsts av såg det ut att bli avancemang ändå.
Sedan 2004 är Nedved, Poborsky och Smicer borta och av de större namn som är kvar finns det ingen som har förbättrat sig sedan dess. Möjligen Plasil. Kanske Grygera. Koller kom ingenvart den här gången, förutom det snygga målet mot Turkiet. Baros karriär har varit på nedgång sedan årskiftet till 2005. Galasek är gammal. Jankulovski var het för fyra år sen, men flyttet till Milan har inte lyft honom. Ujfalusi... Vad säger man? Ingen gud i det här mästerskapet i alla fall. Rosicky håller än och kommer nog att göra det några år framöver också, men just han var borta på grund av skada.
Det säger en del då att den som mest utmärkte sig var en 31-åring från FC Köpenhamn; Sionko.
Resultaten gick därefter. Segern mot Schweiz var meriterande på pappret, men så som det såg ut var den inte särskilt välförtjänt. Mot Portugal bjöd man på bättre motstånd än många av oss hade väntat sig, men det räckte tyvärr inte till mot ett bättre lag.
Sen återstod den helt avgörande matchen mot Turkiet som man ledde med 2-0 när tre fjärdedelar av matchen hade spelats klart. Allt tack vare en viss Peter Cech som aldrig mer kommer att kallas för världens bästa målvakt. Och det är bra det, för Buffon har alltid varit bättre. Hade inte Nihat gjort ett andramål så hade matchen gått till straffar, och det krävs inte mycket för att man ska övertyga någon om att de troligen hade förlorat den duellen.
Nej, EM 2008 för Tjeckiens del innebar inte mer än det uppenbara slutet på landets största era under de närmaste 30 åren eller så. Förutom några uppstickarlag 1990 och 1996 är första halvan av 2000-talet en framgångsrik period, som på pappret ser lite mindre märkvärdig ut, tack vare otur med lottningen till EM 2000, och den oförklarliga VM-missen 2002. Under dessa år fanns en mix av rutinerade spelare från 96-laget, och yngre, spännande förmågor som Rosicky och Baros.
Nu väntar förmodligen en tyngre period, även om man får vara tacksamma över en ganska enkel lottning som bör föra laget till Sydafrika också. Men annars saknas det som sagt folk som ser ut att ta över efter de gamla, och på klubblagsfronten är det inte så jättemycket som händer i de europeiska cuperna.
Det var uppenbart att Tjeckien levde på resterna av det fantastiska 2004-laget. Resultatet blev inte direkt strålande, men bara några minuter innan den sista matchen blåsts av såg det ut att bli avancemang ändå.
Sedan 2004 är Nedved, Poborsky och Smicer borta och av de större namn som är kvar finns det ingen som har förbättrat sig sedan dess. Möjligen Plasil. Kanske Grygera. Koller kom ingenvart den här gången, förutom det snygga målet mot Turkiet. Baros karriär har varit på nedgång sedan årskiftet till 2005. Galasek är gammal. Jankulovski var het för fyra år sen, men flyttet till Milan har inte lyft honom. Ujfalusi... Vad säger man? Ingen gud i det här mästerskapet i alla fall. Rosicky håller än och kommer nog att göra det några år framöver också, men just han var borta på grund av skada.
Det säger en del då att den som mest utmärkte sig var en 31-åring från FC Köpenhamn; Sionko.
Resultaten gick därefter. Segern mot Schweiz var meriterande på pappret, men så som det såg ut var den inte särskilt välförtjänt. Mot Portugal bjöd man på bättre motstånd än många av oss hade väntat sig, men det räckte tyvärr inte till mot ett bättre lag.
Sen återstod den helt avgörande matchen mot Turkiet som man ledde med 2-0 när tre fjärdedelar av matchen hade spelats klart. Allt tack vare en viss Peter Cech som aldrig mer kommer att kallas för världens bästa målvakt. Och det är bra det, för Buffon har alltid varit bättre. Hade inte Nihat gjort ett andramål så hade matchen gått till straffar, och det krävs inte mycket för att man ska övertyga någon om att de troligen hade förlorat den duellen.
Nej, EM 2008 för Tjeckiens del innebar inte mer än det uppenbara slutet på landets största era under de närmaste 30 åren eller så. Förutom några uppstickarlag 1990 och 1996 är första halvan av 2000-talet en framgångsrik period, som på pappret ser lite mindre märkvärdig ut, tack vare otur med lottningen till EM 2000, och den oförklarliga VM-missen 2002. Under dessa år fanns en mix av rutinerade spelare från 96-laget, och yngre, spännande förmågor som Rosicky och Baros.
Nu väntar förmodligen en tyngre period, även om man får vara tacksamma över en ganska enkel lottning som bör föra laget till Sydafrika också. Men annars saknas det som sagt folk som ser ut att ta över efter de gamla, och på klubblagsfronten är det inte så jättemycket som händer i de europeiska cuperna.
Läs även andra bloggares åsikter om EM, fotboll, Tjeckien, Koller, Galasek, Rosicky, Poborsky, Nedved, Plasil, Sionko, Ujfalusi, Jankulovski, 1990, 1996
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar