8. Italien --- 4 --- 1 -- 2 -- 1 ---- 3-4 ---- 5
Roberto Donadonis enda stormästerskap med Italien blev den tråkigaste hittills. Det var verkligen inte första gången som Italien inte levde upp till förväntningarna, men nu blev det inte ens någon praktfiasko i stil med EM 2004, och i viss mån även EM 1996. Inga due-due att tala om, inga suspekta särbehandlingar till Sydkoreas fördelar, inga domare från Ecuador.
Så kontentan blir bara att "jaha, det här var inte vad vi hade förväntat oss, men shit happens". Förmodligen kan man även ursäkta sig med att strafförlust mot blivande mästarna Spanien inte är så mycket att skämmas över.
Om man analyserar läget lite närmare fanns det dock mycket att kritisera Donadoni för, men åsikterna är olika.
Själv tycker jag till exempel att han svek sig själv genom att nobba Di Natale efter en full godkänd insats mot Holland. Han gick på populismens linje och tog in Del Piero istället. Andra tycker att han borde ha satsat med Del Boy redan från start.
Italien gjorde inga riktigt dåliga matcher och heller inga riktigt bra matcher, vilket man förväntar sig av en stornation som trots allt förfogar över många bra spelare. Det stora majoriteten av Serie A-klubbarna gör nämligen skäl för epiteten italiensk klub.
De själva verkade annars oerhört stolta över segern mot Frankrike, men för mig är det en skyldighet och inte en bragdinsats att vinna en match när man får ledningsmål och numerärt överläge i samma moment. Särskilt i en match som är direkt avgörande för avancemang i turneringen eller inte.
Trots alla dessa medelinsatser var man inte långt ifrån att slå ut Spanien. Så som Ryssland agerade i semifinalen mot de sistnämnda kan man själv räkna ut hur resten av historien hade sett ut.
Roberto Donadonis enda stormästerskap med Italien blev den tråkigaste hittills. Det var verkligen inte första gången som Italien inte levde upp till förväntningarna, men nu blev det inte ens någon praktfiasko i stil med EM 2004, och i viss mån även EM 1996. Inga due-due att tala om, inga suspekta särbehandlingar till Sydkoreas fördelar, inga domare från Ecuador.
Så kontentan blir bara att "jaha, det här var inte vad vi hade förväntat oss, men shit happens". Förmodligen kan man även ursäkta sig med att strafförlust mot blivande mästarna Spanien inte är så mycket att skämmas över.
Om man analyserar läget lite närmare fanns det dock mycket att kritisera Donadoni för, men åsikterna är olika.
Själv tycker jag till exempel att han svek sig själv genom att nobba Di Natale efter en full godkänd insats mot Holland. Han gick på populismens linje och tog in Del Piero istället. Andra tycker att han borde ha satsat med Del Boy redan från start.
Italien gjorde inga riktigt dåliga matcher och heller inga riktigt bra matcher, vilket man förväntar sig av en stornation som trots allt förfogar över många bra spelare. Det stora majoriteten av Serie A-klubbarna gör nämligen skäl för epiteten italiensk klub.
De själva verkade annars oerhört stolta över segern mot Frankrike, men för mig är det en skyldighet och inte en bragdinsats att vinna en match när man får ledningsmål och numerärt överläge i samma moment. Särskilt i en match som är direkt avgörande för avancemang i turneringen eller inte.
Trots alla dessa medelinsatser var man inte långt ifrån att slå ut Spanien. Så som Ryssland agerade i semifinalen mot de sistnämnda kan man själv räkna ut hur resten av historien hade sett ut.
Läs även andra bloggares åsikter om EM, fotboll, Italien, Donadoni, Sydkorea, Moreno, Spanien
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar