15. Frankrike ---3---0--1--2--- 1-6 ---- 1
Alla vill alltid hacka på Frankrike och så fick de det den här gången när resultaten gick emot. Spelet var en besvikelse men man skulle vilja ha en mer nyanserad bild, precis som 2002 när spelet var mediokert, men under omständigheterna ändå inte riktigt det praktskandal som målades upp. Eller så är det jag som underskattar Frankrike och inte blir lika förvånad.
Eller så är jag van efter att både ha upplevt och i efterhand sett de franska luckorna.
Fransk fotboll var aldrig särskilt framgångsrikt jämfört med sportens giganter, fram till 1980-talet. Då blev det semifinal i VM 1982, EM-seger 1984 och VM-brons 1986. I alla fall sen 70-talet är det nog bara Väst/Tyskland som har stått för en sådan bedrift.
Men plötsligt så missar Frankrike ens att kvala in både till EM 1988 och VM 1990. Ok, slutet på en era tänker man. Men sedan följer kvalet till EM 1992 där Frankrike vinner alla sina matcher i en grupp där både Spanien och Tjeckoslovakien ingick. Ny storhetstid? Nja, detta följs av utslagning i gruppspelet av EM och kvalmiss till VM 1994. Det är det som är de franska luckorna. Helt oväntade miss mitt bland totaldominans.
Efter detta inleddes en ny era med Jaquet vid rodret. Semifinal EM 1996, VM-guld 1998, EM-guld 2000 (Lemerre). Sedan fiaskot i VM 2002, medioker EM 2004, och succén VM 2006 som är motsatsen till luckorna; en ganska oväntad topp, särskilt med tanke på att insatsen i årets EM var ungefär lika mediokert som EM 04.
Efter 0-0 mot Rumänien stod Domenech upp och applåderade sina mannar. Många tyckte att det var märkligt, men man kunde åtminstone konstatera att laget knappt släppte till en målchans på hela matchen, så det fanns hopp ändå.
Det hoppet blev ännu större när även Italien tappade poäng mot Rumänien. Nu gällde det att kryssa mot Holland minst, och därmed skaffa sig ett klart övertag.
Efter Kuyts tidiga ledningsmål kom anfallsspelet igång på riktigt. Henry var okej i sin comeback, Riberty levererade som vanligt, och Malouda som var rentav dålig mot Rumänien började prestera. Man satte Holland under tungt press, men precis som Italien fick man snart se en orange kontring trycka till ännu en gång där bak. Men när Henry äntligen reducerade, då vet man aldrig hur det här mästerskapet hade kunnat sluta... Om ledningen bara hade fått stå sig åtminstone i några minuter. Istället fick Robben maximal utdelning på ett överambitiöst försök och därmed väntade ny ödesmatch mot Italien.
Den matchen blev aldrig till. Skada på Ribery kan man ta, men utvisning och baklängesmål efter 20 minuter, och där var matchen över. En bragdinsats skulle kunna ha gett oavgjort, men det var ju inte tillräckligt för att gå vidare.
Domenechs insats kan därför inte beskrivas som en totalfiasko. I en sådan stark grupp är det centimetrar som gör skillnaden mellan fiasko och framgång. Om nu kvartsfinal vore en framgång för Frankrike. Just den här gången hade nog lillebror Spanien ändå gjort resan kort.
Men det är klart att gubbens laguttagningar är tveksamma. Att nästintill tvinga tillbaka 33-årige Makelele efter VM är onödigt för en stornation som Frankrike. Att Anelka är ordinarie i ett franskt landslag är förbryllande.
Mot alla odds har dock franska förbundet valt att inte sparka Domenech. Fel eller inte låter jag vara osagt, men jag välkomnar det med tanke på hur många som blir lacka på honom. Det är humor. Får bara hoppas att han inte tvingar Makelele en runda till.
Alla vill alltid hacka på Frankrike och så fick de det den här gången när resultaten gick emot. Spelet var en besvikelse men man skulle vilja ha en mer nyanserad bild, precis som 2002 när spelet var mediokert, men under omständigheterna ändå inte riktigt det praktskandal som målades upp. Eller så är det jag som underskattar Frankrike och inte blir lika förvånad.
Eller så är jag van efter att både ha upplevt och i efterhand sett de franska luckorna.
Fransk fotboll var aldrig särskilt framgångsrikt jämfört med sportens giganter, fram till 1980-talet. Då blev det semifinal i VM 1982, EM-seger 1984 och VM-brons 1986. I alla fall sen 70-talet är det nog bara Väst/Tyskland som har stått för en sådan bedrift.
Men plötsligt så missar Frankrike ens att kvala in både till EM 1988 och VM 1990. Ok, slutet på en era tänker man. Men sedan följer kvalet till EM 1992 där Frankrike vinner alla sina matcher i en grupp där både Spanien och Tjeckoslovakien ingick. Ny storhetstid? Nja, detta följs av utslagning i gruppspelet av EM och kvalmiss till VM 1994. Det är det som är de franska luckorna. Helt oväntade miss mitt bland totaldominans.
Efter detta inleddes en ny era med Jaquet vid rodret. Semifinal EM 1996, VM-guld 1998, EM-guld 2000 (Lemerre). Sedan fiaskot i VM 2002, medioker EM 2004, och succén VM 2006 som är motsatsen till luckorna; en ganska oväntad topp, särskilt med tanke på att insatsen i årets EM var ungefär lika mediokert som EM 04.
Efter 0-0 mot Rumänien stod Domenech upp och applåderade sina mannar. Många tyckte att det var märkligt, men man kunde åtminstone konstatera att laget knappt släppte till en målchans på hela matchen, så det fanns hopp ändå.
Det hoppet blev ännu större när även Italien tappade poäng mot Rumänien. Nu gällde det att kryssa mot Holland minst, och därmed skaffa sig ett klart övertag.
Efter Kuyts tidiga ledningsmål kom anfallsspelet igång på riktigt. Henry var okej i sin comeback, Riberty levererade som vanligt, och Malouda som var rentav dålig mot Rumänien började prestera. Man satte Holland under tungt press, men precis som Italien fick man snart se en orange kontring trycka till ännu en gång där bak. Men när Henry äntligen reducerade, då vet man aldrig hur det här mästerskapet hade kunnat sluta... Om ledningen bara hade fått stå sig åtminstone i några minuter. Istället fick Robben maximal utdelning på ett överambitiöst försök och därmed väntade ny ödesmatch mot Italien.
Den matchen blev aldrig till. Skada på Ribery kan man ta, men utvisning och baklängesmål efter 20 minuter, och där var matchen över. En bragdinsats skulle kunna ha gett oavgjort, men det var ju inte tillräckligt för att gå vidare.
Domenechs insats kan därför inte beskrivas som en totalfiasko. I en sådan stark grupp är det centimetrar som gör skillnaden mellan fiasko och framgång. Om nu kvartsfinal vore en framgång för Frankrike. Just den här gången hade nog lillebror Spanien ändå gjort resan kort.
Men det är klart att gubbens laguttagningar är tveksamma. Att nästintill tvinga tillbaka 33-årige Makelele efter VM är onödigt för en stornation som Frankrike. Att Anelka är ordinarie i ett franskt landslag är förbryllande.
Mot alla odds har dock franska förbundet valt att inte sparka Domenech. Fel eller inte låter jag vara osagt, men jag välkomnar det med tanke på hur många som blir lacka på honom. Det är humor. Får bara hoppas att han inte tvingar Makelele en runda till.
Läs även andra bloggares åsikter om EM, Frankrike, historia, Domenech, Makelele, Henry, Malouda, Ribery, Jaquet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar