fredag 29 augusti 2008

Begränsningarna...


5. Fiorentina

Tyvärr, tyvärr. Ska inte måla fan på väggen i förhand, men det blir nog väldigt svårt för Fiorentina att kunna slåss på två fronter, och samtidigt rata en av de riktigt stora. På något sätt glömde jag bort denna självklarhet när Juventus var nere i Serie B. Dessutom räknade jag inte med att de så snabbt skulle etablera sig i toppen igen. Och det hela känns sorgligt. Inte för att jag på något sätt har ett särskilt förhållande till La Viola, men det tar emot att se vilka oerhörda begränsningar som det finns inom den moderna fotbollen. Fiorentina som vi alla har applåderat de senaste åren för deras smarta sätt att ta upp kampen mot storheterna, kan inte nå så mycket längre än det här. Någon gång skulle de kanske kunna vinna ligan, men det lär ske på bekostnad av uteblivet spel i Europa. Champions League som är tecknet på att man verkligen har lagt sig på den allra högsta nivån, blir samtidigt hindret. Det som man jagar är det som fäller en. Detta är ju tragedi. Fiorentina måste göra fynd hela tiden. Man har inte råd med några dåliga affärer. Man måste ligga på topp precis hela tiden. Och frukten av det arbetet är att kunna slåss om en plats i Champions.

För det är ju inte så att Roma, Milan, Inter och Juve ligger och sover medan Fiorentina bygger.

På den ljusa sidan är man tillräckligt starka för att hålla alla andra lag bakom på komfortabelt avstånd, även om Napoli på sikt kan gå om.

Man har också klokt nog jobbat lite på att utöka bredden inför tvåfrontskriget. Och jag tror att de kan knipa fjärdeplatsen före Juventus, men det är just den här säsongen. Juventus har fortfarande nyss vaknat. Peruanen Vargas från Catania bör gå direkt in i startelvan, och det verkar som att det även gäller Gilardino, som Prandelli säkerligen kommer att få på rätt fötter igen. Spelare som Commotto och Zauri breddar ut i serielunken när det behövs, och Papa Waigo, Osvaldo, samt Santana känns alla mer etablerade i klubben till den här säsongen. Utöver det utgår jag från att Prandelli och Corvino som vanligt har fått fram några pärlor som för mig är anonyma i dagsläget. Brassen Melo kan vara en sån.

Ett litet frågetecken på Giampaolo Pazzini. Det var meningen att han skulle ha sitt stora genombrott förra säsongen, men jag upplever att den inte kom riktigt. Han var varken bättre eller sämre än de föregående säsongerna.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: