Oj, det är inte svårt att känna medlindande med Turkiet. Särskilt inte när Fatih Terim under intervjun verkligen ser framför sig hur hans lag hade kunnat fullborda skrällen i förlängning. Om det är någon tröst för honom så har, som tidigare påpekat i bloggen, inte en enda straff missats av tyskarna på de tre senaste straffsparksläggningarna, 1990, 1996 och 2006.
Å andra sidan hade pressen helt och hållet varit på Tyskland om det gått till straffar den här gången, och statistik är till för att brytas. Fråga bara det spanska laget.
Det blev alltså ännu en klassiker. Det var sinnessjukt när vi under avbrotten fick följa matchen från ett hörnkamera, där spelarna var lika stora som bananflugor, och där se Turkiet hämta sig tillbaka...IGEN.
Turkiets prestation i årets turnering är fotbollshistoria som aldrig kommer att glömmas. Inte så att den kommer att utgöra de omedelbara bilderna till turneringen om 50 år, men för de som då är gamla nog för att ha haft en hum om förväntningarna inför EM 50 år tidigare, och som fortfarande lever, kommer detta aldrig att glömmas. För mig är detta klart större än Greklands EM-guld, på grund av sättet som framgången har kommit till. Man får inte underskatta betydelsen av att Turkiet hade nio man borta. Det innebär att man hade 13 män klart för spel. Och det var inte någa lyckosamma avbräck om man säger så. De ordinarie spelarna kunde utan problem räknas med ena handen, på Simpsons eller Musse Pigg. Detta lag gick ut och spelade stundtals ut TYSKLAND, återhämtade sig från ett sent mål ännu en gång.
Å andra sidan hade pressen helt och hållet varit på Tyskland om det gått till straffar den här gången, och statistik är till för att brytas. Fråga bara det spanska laget.
Det blev alltså ännu en klassiker. Det var sinnessjukt när vi under avbrotten fick följa matchen från ett hörnkamera, där spelarna var lika stora som bananflugor, och där se Turkiet hämta sig tillbaka...IGEN.
Turkiets prestation i årets turnering är fotbollshistoria som aldrig kommer att glömmas. Inte så att den kommer att utgöra de omedelbara bilderna till turneringen om 50 år, men för de som då är gamla nog för att ha haft en hum om förväntningarna inför EM 50 år tidigare, och som fortfarande lever, kommer detta aldrig att glömmas. För mig är detta klart större än Greklands EM-guld, på grund av sättet som framgången har kommit till. Man får inte underskatta betydelsen av att Turkiet hade nio man borta. Det innebär att man hade 13 män klart för spel. Och det var inte någa lyckosamma avbräck om man säger så. De ordinarie spelarna kunde utan problem räknas med ena handen, på Simpsons eller Musse Pigg. Detta lag gick ut och spelade stundtals ut TYSKLAND, återhämtade sig från ett sent mål ännu en gång.
Och det handlar i slutändan om att Turkiet hade en sån bredd i truppen på så sätt att alla kunde spela boll. Det går inte att bara snacka klyschor om hur Terim får "energi" i spelarna. Utan kompetent bollbehandling kommer man inte långt. Det är en sak som svensk fotboll inte verkar förstå när det drar ihop sig. Ingen slump då att vi har en sådan begränsad landslag när det som vi allra mest imponeras av är kraften och energin hos en måttligt teknisk spelare som Bastian Schweinsteiger.
Läs även andra bloggares åsikter om EM, fotboll, Turkiet, Tyskland, Terim, historia, minnen, klassiker, ära
1 kommentar:
Turkiska landslaget blir väl lika utdömda som vanligt om vi lyckas ta oss till slutspel. Nu när Terim verkar sticka kommer allt bra från 2008 tillskrivas honom.
Det finns för mycket stofiler som tycker om dyrkan av enskilda krafter.
Forza Zhirkov, samt 23 och endast 23 turkiska hjältar (Tolga har varit bra på träningarna).
Skicka en kommentar