Har i flera år varit starkt kritisk till hur det ser ut på modefronten i de stora ligorna nuförtiden, och då menar jag inte modekritik, utan det faktum att lagens alternativa matchställ numer förekommer så onödigt ofta att man talar om "bortadräkt", som om man per automatik skulle använda sig av dem när man har bortamatch. Undrar hur dagens tioåringar tänker på den frågan.
Alltså, när till exempel Inter möter Napoli hemma, så ska det inte alls vara några problem med att särskilja rödblått-svart mot ljusblå-vitt. Men i dagens fotboll kommer Napoli att bära en alternativ tröja, nu senast den röda, för att exponera ännu en variant på matchtröja som därmed också ska sälja några exemplar i supportershoppen, eller i en annan världsdel via mailorder.
Det här problemet har nått extrema höjder i de senaste landslagsturneringarna och att jag bryr mig om att kommentera är att jag inte ens tror att det har så mycket med kommersiella argument att göra.
För som det är nu får de flesta lagen nästan aldrig spela med det ordinarie matchstället när det blir dags för storturnering. Att utesluta det ordinarie helt och hållet innebär att vi inte har att göra med en situation där man vill visa andra varianter. Snarare blir det ordinariet stället något som man ur kommersiellt perspektiv skulle vilja lägga fram som en variant på det som har setts under turneringens gång.
Kroatien till exempel, fick inte spela med sitt shackrutiga vit-röda tröja under hela EM. För att de ska få göra det krävs det att motståndarna spelar i blått eller har något annat liknande som andraställ.
Tjeckien har spelat 10 storturneringsmatcher sedan EM 2004, under vilka de bara en enda gång har fått spela med ordinarie rött-vitt-blått.
Den franska tricoloren visades inte upp en enda gång i årets turnering. Det blev helblått varje gång.
Detsamma gäller Italien som egentligen spelar i vita shorts. Men nu fick man ta till blått även när helgula Rumänien var motståndare (att jämföra med helgula Ukraina i senaste VM då Gli Azzurri faktiskt fick bära vita shorts).
På så sätt dör lagens historiska identitet bit för bit. Det blir helblått, helvitt, helrött, helorange och så vidare jämt och ständigt. Likriktat. Man verkar inte vara lika hårda på att få det så i kvalet, men det är ju under stortureringarna som fotbollen och därmed identiteten exponeras som mest.
När jag började följa fotbollen för 18 år sen var dessa restriktioner minimala. Det handlar förresten om att göra jobbet lättare för domarna när det blir rörigt med många spelare i straffområdet, och de måste särskiljas, om det nu är någon som har missat det. Då var det begränsat mest till att två lag inte skulle ha samma färger på tröjorna. Det var inte hela världen om ena lagets shorts hade samma färg som det andra lagets tröjor. Stegvi har man blivit hårdare och idag verkar man tycka att gult och vitt är för lika för att "blandas". Suck.
Alltså, när till exempel Inter möter Napoli hemma, så ska det inte alls vara några problem med att särskilja rödblått-svart mot ljusblå-vitt. Men i dagens fotboll kommer Napoli att bära en alternativ tröja, nu senast den röda, för att exponera ännu en variant på matchtröja som därmed också ska sälja några exemplar i supportershoppen, eller i en annan världsdel via mailorder.
Det här problemet har nått extrema höjder i de senaste landslagsturneringarna och att jag bryr mig om att kommentera är att jag inte ens tror att det har så mycket med kommersiella argument att göra.
För som det är nu får de flesta lagen nästan aldrig spela med det ordinarie matchstället när det blir dags för storturnering. Att utesluta det ordinarie helt och hållet innebär att vi inte har att göra med en situation där man vill visa andra varianter. Snarare blir det ordinariet stället något som man ur kommersiellt perspektiv skulle vilja lägga fram som en variant på det som har setts under turneringens gång.
Kroatien till exempel, fick inte spela med sitt shackrutiga vit-röda tröja under hela EM. För att de ska få göra det krävs det att motståndarna spelar i blått eller har något annat liknande som andraställ.
Tjeckien har spelat 10 storturneringsmatcher sedan EM 2004, under vilka de bara en enda gång har fått spela med ordinarie rött-vitt-blått.
Den franska tricoloren visades inte upp en enda gång i årets turnering. Det blev helblått varje gång.
Detsamma gäller Italien som egentligen spelar i vita shorts. Men nu fick man ta till blått även när helgula Rumänien var motståndare (att jämföra med helgula Ukraina i senaste VM då Gli Azzurri faktiskt fick bära vita shorts).
På så sätt dör lagens historiska identitet bit för bit. Det blir helblått, helvitt, helrött, helorange och så vidare jämt och ständigt. Likriktat. Man verkar inte vara lika hårda på att få det så i kvalet, men det är ju under stortureringarna som fotbollen och därmed identiteten exponeras som mest.
När jag började följa fotbollen för 18 år sen var dessa restriktioner minimala. Det handlar förresten om att göra jobbet lättare för domarna när det blir rörigt med många spelare i straffområdet, och de måste särskiljas, om det nu är någon som har missat det. Då var det begränsat mest till att två lag inte skulle ha samma färger på tröjorna. Det var inte hela världen om ena lagets shorts hade samma färg som det andra lagets tröjor. Stegvi har man blivit hårdare och idag verkar man tycka att gult och vitt är för lika för att "blandas". Suck.
Läs även andra bloggares åsikter om EM, fotboll, kläder, mode, färg, restriktioner, likriktat, Tjeckien, Kroatien
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar