Bra första halvlek, men Rossetti svalde många spanska filmningar i andra halvlek, varav en del kanske blev avgörande, framförallt några minuter innan fulltid när Marchena gick ner och rövade tyskarna på friläge i straffområdet. Svagt.
Detta delvis medvetna, delvis slumpartade spanska sabotage förstörde hela andra halvlek. Jag har inget emot målfattiga fotbollsmatcher om dramatiken finns där, men då föredrar jag ett förlösande mål någon gång i mitten av andra halvlek eller senare, för att allt ska vara fullbordat.
Men sett till helheten går det inte att säga något emot den spanska segern. Tysklands tekniska färdigheter har inte direkt sett bedrövligt år de senaste två åren, men när man ställs mot laget som gör det dubbelt så bra på andra sidan, såg det ganska tragiskt ut när krafterna tog slut.
Jag trodde lite mer på Tyskland, tack vare rutin på en del spelare och historia av stora slag för landslaget i dess helhet. Klose och Ballack har de senaste sex åren spelat en VM-final och en tung semi. Sånt skulle kanske sätta sitt spår mot finalfrossa hos Spanien. Och vem vet, kanske hade det blivit så om Tyskland fått in bollen under de första tio minuterna som man ägde. Men sedan handlade allt om de röda. När man väl tagit sig förbi kvartsfinalsspöket fanns det inget som kunde stoppa laget. Så kommer det att låta i historien som skrivs efter detta. Notervärt också att man gick igenom hela utslagningsfasen utan att släppa in ett enda mål, medan Tyskland släppte in fem. Traditionens makt inte så stor där inte.
Bastian Schweinsteiger var ingen stor favorit för mig innan matchen, men nu gillar jag killen skarpt, för hun han hanterade situationen då Torres satt och grämde sig över en smäll på benet.
Jag vill inte propagera starkt för att spelare alltid ska fortsätta spela till dess att domaren blåser av för en skada, eftersom jag ser en del fascistiska undertoner hos de värsta förespråkarna av principen,, men visst måste det finnas en gräns för hur långt "sportslighet" kan drivas. Speciellt när allt tyder på brutal osportslighet hos det andra laget.
Så var det när Di Natale uppenbarligen inte drabbats av någon allvarlig skada i kvartsfinalen, när han rullade in i plan för att gnälla lite. Då valde spanjorerna att rulla ut bollen.
Men Schweinsteiger visste bättre än att ge bort sitt lags guldchanser i onödan. Istället för att springa ut behöll han bollen, sprang coolt fram till Torres för att se vad som var på gång, och fortsatte sedan att spela. Det kallar jag karaktär. Handlingskraft. Omdöme.
Trevligt och intressant annars att se den gamle Sevillabacken Sergio Ramos inlindad i Andalusiens flagga, och en tröja med hyllning till Puerta som producenten till varje pris försökte undvika av rädslan att det skulle vara något politiskt budskap på tröjan.
Luis "Henry är en svart skit" Arragones har jag dock inte mycket till övers för.
Detta delvis medvetna, delvis slumpartade spanska sabotage förstörde hela andra halvlek. Jag har inget emot målfattiga fotbollsmatcher om dramatiken finns där, men då föredrar jag ett förlösande mål någon gång i mitten av andra halvlek eller senare, för att allt ska vara fullbordat.
Men sett till helheten går det inte att säga något emot den spanska segern. Tysklands tekniska färdigheter har inte direkt sett bedrövligt år de senaste två åren, men när man ställs mot laget som gör det dubbelt så bra på andra sidan, såg det ganska tragiskt ut när krafterna tog slut.
Jag trodde lite mer på Tyskland, tack vare rutin på en del spelare och historia av stora slag för landslaget i dess helhet. Klose och Ballack har de senaste sex åren spelat en VM-final och en tung semi. Sånt skulle kanske sätta sitt spår mot finalfrossa hos Spanien. Och vem vet, kanske hade det blivit så om Tyskland fått in bollen under de första tio minuterna som man ägde. Men sedan handlade allt om de röda. När man väl tagit sig förbi kvartsfinalsspöket fanns det inget som kunde stoppa laget. Så kommer det att låta i historien som skrivs efter detta. Notervärt också att man gick igenom hela utslagningsfasen utan att släppa in ett enda mål, medan Tyskland släppte in fem. Traditionens makt inte så stor där inte.
Bastian Schweinsteiger var ingen stor favorit för mig innan matchen, men nu gillar jag killen skarpt, för hun han hanterade situationen då Torres satt och grämde sig över en smäll på benet.
Jag vill inte propagera starkt för att spelare alltid ska fortsätta spela till dess att domaren blåser av för en skada, eftersom jag ser en del fascistiska undertoner hos de värsta förespråkarna av principen,, men visst måste det finnas en gräns för hur långt "sportslighet" kan drivas. Speciellt när allt tyder på brutal osportslighet hos det andra laget.
Så var det när Di Natale uppenbarligen inte drabbats av någon allvarlig skada i kvartsfinalen, när han rullade in i plan för att gnälla lite. Då valde spanjorerna att rulla ut bollen.
Men Schweinsteiger visste bättre än att ge bort sitt lags guldchanser i onödan. Istället för att springa ut behöll han bollen, sprang coolt fram till Torres för att se vad som var på gång, och fortsatte sedan att spela. Det kallar jag karaktär. Handlingskraft. Omdöme.
Trevligt och intressant annars att se den gamle Sevillabacken Sergio Ramos inlindad i Andalusiens flagga, och en tröja med hyllning till Puerta som producenten till varje pris försökte undvika av rädslan att det skulle vara något politiskt budskap på tröjan.
Luis "Henry är en svart skit" Arragones har jag dock inte mycket till övers för.
Läs även andra bloggares åsikter om EM, final, Spanien, Tyskland, Rossetti, Aragones, historia, tradition, domare, marginaler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar