För första gången under alla de år som jag har följt fotbollen har Spanien tagit sig vidare till semifinal i EM/VM. Det är tredje gången under EM:s historia, efter 1964 och 1984. I VM-sammanhang kommer det att bli minst 60 års väntan, ifall det blir semifinal i Sydafrika om två år.
1990 såg jag det spanska landslaget för första gången på riktigt. De åkte ur mot Jugoslavien efter förlängning i åttondelen. Efter den turneringen genomgick Spanien generationsskfite. Butrageño slutade och därmed fanns det ingen riktig världsstjärna kvar. Bara många duktiga spelare. Och det kanske är delförklaringen till varför Spanien har så få meriter på landslagsnivå; man har helt enkelt inte haft så jättemånga stora spelare genom historien. Det är sydamerikanerna på klubbnivå som har fört Real Madrid och Barcelona till framgångar ute i Europa.
Så när man tog sig till VM 1994 var det knappast ett landslag som stod högt i kurs i förhandstipsen. Man hade varit chanslösa i kvalet till EM 92 och med nöd och näppe lyckats kvala in sig till VM. Det säger en del att en stor del av stommen i laget bestod av reserver från Barcelona.
Men det blev ett genombrott i själva mästerskapet. Man övertygade hyfsat i gruppspelet och körde sedan över Schweiz i åttondelen innan Italien blev för svårt i kvarten. En match som man för övrigt ägde stora delar.
Efter detta har Spanien varit ett av Europas mest stabila topplag, så även om det har överdrivits en del i myten om deras tillkortakommanden, måste man hålla med om att det är märkligt att laget aldrig lyckades ta sig förbi kvarten.
Närmast var man EM 96 där man dominerade kvarten mot värdlandet England, men åkte ut efter 0-0 och straffar.
VM 98 åkte man ur gruppspelet mycket på grund av otur med lottningen, som innebar att Paraguay fick möta den tidiga gruppsegraren Nigeria i sista gruppspelsmatchen. Spanien demolerade Bulgarien med hela 6-1 men det räckte alltså inte.
EM 2000 hade två spanska lag gått till final i Champions, och spansk fotboll var riktigt het. Men det blev fiasko. 0-1 mot Norge, 2-1 mot Slovakien och 4-3 mot Jugoslavien där man egentligen fick segern som en gåva från domaren. När Frankrike sen stod i vägen var utgången given.
VM 2002 levde man egentligen upp till förväntningarna men dömdes bort i kvarten mot Sydkorea.
EM 2004, nytt fiasko, respass redan i gruppspelet.
Och så VM 2006, där storebror Frankrike åter satte krokbenet.
Så efter sex försök tog man sig vidare igår. Och jag kan inte påstå att jag är mäkta imponerad. Hade Italien bara haft ett bättre lag så hade man vunnit matchen. Jag tror nästan att bara Pirlo hade funnits med på plan så hade Italien vunnit. Spanien var inte det sämre laget, men lyckades inte skapa särskilt mycket. Lyckades inte rulla runt italienarna så som de gjorde med Sverige och Ryssland i gruppspelet. Det här är kanske ännu ett tecken på att deras ut-i-kvarten-historia inte är någon slump. För två år sen undrade alla hur Spanien kunde dominera i gruppspelet men vara så blekt mot Frankrike. Det uppenbara svaret kom aldrig; att Saudiarabien, Ukraina och Tunisien ligger på en lägre nivå än Frankrike. Kanske kan detta spanska landslag bara rulla ut rejält mot sämre organiserade lag. De allra flesta i truppen spelar i La Liga, och de som inte gör det har England som hemadress. Försvarsspelet är i dessa ligor inte av allra högsta klass direkt. Mot lag som Italien och Frankrike blir det alltså problem.
Ändå starkt att vinna straffsparksläggningen. Sånt brukar som bekant jämna ut sig i fotboll. Spanien hade knackat på semifinaldörren alldeles för länge för att missa den ännu en gång. Så trots att deras historia låg som en börda, trots att de därmed hade mer att förlora, råkade det bli italienarna som missade mest.
Nu blir det re-match mot Ryssland, och spontant tror jag att det även blir final, där de kommer att ställas mot Tyskland och förlora.
1990 såg jag det spanska landslaget för första gången på riktigt. De åkte ur mot Jugoslavien efter förlängning i åttondelen. Efter den turneringen genomgick Spanien generationsskfite. Butrageño slutade och därmed fanns det ingen riktig världsstjärna kvar. Bara många duktiga spelare. Och det kanske är delförklaringen till varför Spanien har så få meriter på landslagsnivå; man har helt enkelt inte haft så jättemånga stora spelare genom historien. Det är sydamerikanerna på klubbnivå som har fört Real Madrid och Barcelona till framgångar ute i Europa.
Så när man tog sig till VM 1994 var det knappast ett landslag som stod högt i kurs i förhandstipsen. Man hade varit chanslösa i kvalet till EM 92 och med nöd och näppe lyckats kvala in sig till VM. Det säger en del att en stor del av stommen i laget bestod av reserver från Barcelona.
Men det blev ett genombrott i själva mästerskapet. Man övertygade hyfsat i gruppspelet och körde sedan över Schweiz i åttondelen innan Italien blev för svårt i kvarten. En match som man för övrigt ägde stora delar.
Efter detta har Spanien varit ett av Europas mest stabila topplag, så även om det har överdrivits en del i myten om deras tillkortakommanden, måste man hålla med om att det är märkligt att laget aldrig lyckades ta sig förbi kvarten.
Närmast var man EM 96 där man dominerade kvarten mot värdlandet England, men åkte ut efter 0-0 och straffar.
VM 98 åkte man ur gruppspelet mycket på grund av otur med lottningen, som innebar att Paraguay fick möta den tidiga gruppsegraren Nigeria i sista gruppspelsmatchen. Spanien demolerade Bulgarien med hela 6-1 men det räckte alltså inte.
EM 2000 hade två spanska lag gått till final i Champions, och spansk fotboll var riktigt het. Men det blev fiasko. 0-1 mot Norge, 2-1 mot Slovakien och 4-3 mot Jugoslavien där man egentligen fick segern som en gåva från domaren. När Frankrike sen stod i vägen var utgången given.
VM 2002 levde man egentligen upp till förväntningarna men dömdes bort i kvarten mot Sydkorea.
EM 2004, nytt fiasko, respass redan i gruppspelet.
Och så VM 2006, där storebror Frankrike åter satte krokbenet.
Så efter sex försök tog man sig vidare igår. Och jag kan inte påstå att jag är mäkta imponerad. Hade Italien bara haft ett bättre lag så hade man vunnit matchen. Jag tror nästan att bara Pirlo hade funnits med på plan så hade Italien vunnit. Spanien var inte det sämre laget, men lyckades inte skapa särskilt mycket. Lyckades inte rulla runt italienarna så som de gjorde med Sverige och Ryssland i gruppspelet. Det här är kanske ännu ett tecken på att deras ut-i-kvarten-historia inte är någon slump. För två år sen undrade alla hur Spanien kunde dominera i gruppspelet men vara så blekt mot Frankrike. Det uppenbara svaret kom aldrig; att Saudiarabien, Ukraina och Tunisien ligger på en lägre nivå än Frankrike. Kanske kan detta spanska landslag bara rulla ut rejält mot sämre organiserade lag. De allra flesta i truppen spelar i La Liga, och de som inte gör det har England som hemadress. Försvarsspelet är i dessa ligor inte av allra högsta klass direkt. Mot lag som Italien och Frankrike blir det alltså problem.
Ändå starkt att vinna straffsparksläggningen. Sånt brukar som bekant jämna ut sig i fotboll. Spanien hade knackat på semifinaldörren alldeles för länge för att missa den ännu en gång. Så trots att deras historia låg som en börda, trots att de därmed hade mer att förlora, råkade det bli italienarna som missade mest.
Nu blir det re-match mot Ryssland, och spontant tror jag att det även blir final, där de kommer att ställas mot Tyskland och förlora.
Läs även andra bloggares åsikter om EM, Spanien, Italian, Butrageño, stjärnor, Barcelona, Real Madrid, sydamerikaner, börda, historia, kvartsfinal
2 kommentarer:
Bara att hålla med om medelmåtteriet på 90-talet. Synd att superdupermegatalangen Julen Guerrero aldrig blev vad man hoppats på. En Casillas som levde 10 år tidigare hade också kunnat rädda decenniet.
Synd om stackars Albert Ferrer som aldrig fick vinna något med landslaget.
Sergi då?
Skicka en kommentar