11. Palermo
Ännu ett mindre fiasko för Palermo. Ända sedan rosanero tog sig upp till Serie A 2004/05 har alla väntat på att de ska etablera sig som ett topplag med siktet på CL, och även förmågan att störa titelkandidaterna. Men så har det inte blivit, och utan att ha siffror framför mig, undrar jag inte om den "debutsäsongen" inte var lagets mest framgångsrika hittills. Och inte undra på det. Zamparini är en pajas och nu har vi nog alla insett att det är även Guidolin. Är karln sinnessjuk? Hur kan man välja att bli anställd av samma tränare en fjärde gång inom loppet av några år? Och så fick han sparken igen. Återanställning av Colantuono, som verkar ganska vettig i jämförelse. Men han får nog sparken också nästa säsong, och ersätts av Guidolin. Kan inte påstå att jag känner med Palermo. När de först tog upp sig tyckte jag att de verkligen tillförde ligan något. Det var ett sydlag, med snygga dräkter, en etablerad arena som var välbefolkad. Men någonstans började det kännas absurt att som Cagliarisupporter vara rädd för lilla Palermo när vi möttes. Palermo som aldrig hade varit i Serie A under min livstid fram till 2004. Sen när skulle man behöva ha respekt för det laget? För den fotbollsstaden, som tidigare bara var Juventus andliga hemstad.
10. Genoa
Säger en del om Serie A:s styrka den här säsongen att den sämsta nykomligen slutade på en tiondeplats. Genoa var ett av de starkaste intrycken av det här året. Det var inte bara nostalgin att få se ett rödblått Luigi Ferraris och underhållande Genuaderbyn. Det var också sjäva spelet. Genoa var en ettrig och offensiv lagmaskin som malde ner motståndarna på hemmaplan, utan några riktiga stjärnor. Borriello - av alla - klev fram som centralfiguren med sina 19 mål. Annars fanns det många duktiga spelare som tillsammans nådde långt; Léon, Rossi, Juric, Lucarelli, Criscito, Konko etc., plus Di Vaio och Figueroa som dock inte spelade en lika stor roll som många av oss hade väntat. Preziosis pengar kommer att fortsätta rulla in och Genoa blir en makt att räkna med framöver. Det är inga goda nyheter för oss som håller på överlevare i serien, men kul för Italiens äldsta (cricket och) fotbollsklubb.
9. Atalanta
Lagets identitet har på senare år förändrats totalt, från talangfabrik till en lightvariant av Sam Allardyces Bolton; koloni för äldre spelare på väg ner i karriären. När Zampagna sticker tar man i stället in Langella, som blev den mest framgångsrika av den kända Cagliaritrion som alla lämnade Sardinien i somras. Mittenlag säsongen igenom. Blir intressant att se hur det blir framöver. Tar man klivet upp och börjar ta Europaplatserna, eller slå satsningen fel och man återvänder till bottenstriden?
Ännu ett mindre fiasko för Palermo. Ända sedan rosanero tog sig upp till Serie A 2004/05 har alla väntat på att de ska etablera sig som ett topplag med siktet på CL, och även förmågan att störa titelkandidaterna. Men så har det inte blivit, och utan att ha siffror framför mig, undrar jag inte om den "debutsäsongen" inte var lagets mest framgångsrika hittills. Och inte undra på det. Zamparini är en pajas och nu har vi nog alla insett att det är även Guidolin. Är karln sinnessjuk? Hur kan man välja att bli anställd av samma tränare en fjärde gång inom loppet av några år? Och så fick han sparken igen. Återanställning av Colantuono, som verkar ganska vettig i jämförelse. Men han får nog sparken också nästa säsong, och ersätts av Guidolin. Kan inte påstå att jag känner med Palermo. När de först tog upp sig tyckte jag att de verkligen tillförde ligan något. Det var ett sydlag, med snygga dräkter, en etablerad arena som var välbefolkad. Men någonstans började det kännas absurt att som Cagliarisupporter vara rädd för lilla Palermo när vi möttes. Palermo som aldrig hade varit i Serie A under min livstid fram till 2004. Sen när skulle man behöva ha respekt för det laget? För den fotbollsstaden, som tidigare bara var Juventus andliga hemstad.
10. Genoa
Säger en del om Serie A:s styrka den här säsongen att den sämsta nykomligen slutade på en tiondeplats. Genoa var ett av de starkaste intrycken av det här året. Det var inte bara nostalgin att få se ett rödblått Luigi Ferraris och underhållande Genuaderbyn. Det var också sjäva spelet. Genoa var en ettrig och offensiv lagmaskin som malde ner motståndarna på hemmaplan, utan några riktiga stjärnor. Borriello - av alla - klev fram som centralfiguren med sina 19 mål. Annars fanns det många duktiga spelare som tillsammans nådde långt; Léon, Rossi, Juric, Lucarelli, Criscito, Konko etc., plus Di Vaio och Figueroa som dock inte spelade en lika stor roll som många av oss hade väntat. Preziosis pengar kommer att fortsätta rulla in och Genoa blir en makt att räkna med framöver. Det är inga goda nyheter för oss som håller på överlevare i serien, men kul för Italiens äldsta (cricket och) fotbollsklubb.
9. Atalanta
Lagets identitet har på senare år förändrats totalt, från talangfabrik till en lightvariant av Sam Allardyces Bolton; koloni för äldre spelare på väg ner i karriären. När Zampagna sticker tar man i stället in Langella, som blev den mest framgångsrika av den kända Cagliaritrion som alla lämnade Sardinien i somras. Mittenlag säsongen igenom. Blir intressant att se hur det blir framöver. Tar man klivet upp och börjar ta Europaplatserna, eller slå satsningen fel och man återvänder till bottenstriden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar