2. Roma
Det är märkligt att när säsongen slutsummeras har vi bara en poängs skillnad mellan Roma och mästarlaget. Att den i praktiken var två på grund av inbördes möten spelar mindre roll. Frågan är varför Roma har haft sådan loserstämpel på sig för mig och många andra, medan bilden av Inter har varit ett stabilt lagmaskin som var lite sämre på slutet, men som hela tiden har haft respekten i behåll. Kanske för att Roma tappar poäng i de mest onödiga stunderna. Man vinner borta mot Napoli, men tappar poäng hemma mot Livorno. Eller så förlorar man väldigt patetiskt när man väl gör det. Som mot Siena. Som mot Juventus. Som att man får en straff i en omöjlig match mot Man United, men tar inte ens den chansen. I övrigt finns det inte så mycket att tillägga. Roma är ett bra lag, men har en stor svaghet, och det är bristen på anfallare. Framförallt det första mötet med United, där det hela egentligen avgjordes, får man ta som en läxa. Man hade bara en anfallare på plan som inte direkt är någon mirakelmakare. Från bänken fanns det bokstavligen ingen att sätta in.
1. Internazionale
Det blev andra raka ligasegern. Men Inter hade två olika ansikten den här gången. Skillnaden mellan höst och vår var enorm. Kan skillnaden stavas så enkelt som att Cambiasso och Ibrahimovics bekymmer var problemet? Troligen inte. Stankovic var inte på topp. Det var inte Vieira heller. Därtill fanns maximalt otur med skador och utvisningar på försvarsspelare under veckorna kring CL-åttondelen mot Liverpool. Det var också där som den stora vändningen för säsongen kom, i negativ riktning; förlusterna mot Liverpool.
Det är märkligt att när säsongen slutsummeras har vi bara en poängs skillnad mellan Roma och mästarlaget. Att den i praktiken var två på grund av inbördes möten spelar mindre roll. Frågan är varför Roma har haft sådan loserstämpel på sig för mig och många andra, medan bilden av Inter har varit ett stabilt lagmaskin som var lite sämre på slutet, men som hela tiden har haft respekten i behåll. Kanske för att Roma tappar poäng i de mest onödiga stunderna. Man vinner borta mot Napoli, men tappar poäng hemma mot Livorno. Eller så förlorar man väldigt patetiskt när man väl gör det. Som mot Siena. Som mot Juventus. Som att man får en straff i en omöjlig match mot Man United, men tar inte ens den chansen. I övrigt finns det inte så mycket att tillägga. Roma är ett bra lag, men har en stor svaghet, och det är bristen på anfallare. Framförallt det första mötet med United, där det hela egentligen avgjordes, får man ta som en läxa. Man hade bara en anfallare på plan som inte direkt är någon mirakelmakare. Från bänken fanns det bokstavligen ingen att sätta in.
1. Internazionale
Det blev andra raka ligasegern. Men Inter hade två olika ansikten den här gången. Skillnaden mellan höst och vår var enorm. Kan skillnaden stavas så enkelt som att Cambiasso och Ibrahimovics bekymmer var problemet? Troligen inte. Stankovic var inte på topp. Det var inte Vieira heller. Därtill fanns maximalt otur med skador och utvisningar på försvarsspelare under veckorna kring CL-åttondelen mot Liverpool. Det var också där som den stora vändningen för säsongen kom, i negativ riktning; förlusterna mot Liverpool.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar