Helomvändelsen är ett faktum. 20 år efter straffarna på Delle Alpi håller jag för första gången på tyskarna i det här klassiska mötet. Vet inte om jag har blivit galen, men så är det. EM 2004 var sista gången som jag fortfarande hade en vilja om att England skulle gå långt i ett stort mästerskap, men fram till i alla fall 2008 hade jag nog ändå föredragit en brittisk seger om dessa lag hade mötts.
Jag kan bara inte leva med den här arrogansen som finns i engelsk fotboll kring deras egen förträfflighet, gällande både ligan och landslaget.
Under den senaste veckan har jag på flera håll börjat höra kritik mot svenska fotbollssupportrar för att de har en stereotyp bild av engelsmän och deras snedvridna självbild om den egna förmågan.
Det må vara sant att seriösa engelska tyckare inte betraktar Three Lions som världens bästa landslag, men idén om att England kan vara ett av världens bästa lag år 2010 är en åsikt som finns både i London och Stockholm.
Dessutom filtreras alla påståenden om klubb- och landslagsfotboll genom anglofila glasögon, både där (kan man vara anglofil i England?) och här. Vissa engelska klubblag är kraftigt överskattade, liksom spelarna. Detta gäller alltså även hos tyckare som jag annars respekterar. Bara för att ta ett exempel såhär i förbifarten: När Chelsea och Inter skulle mötas för första gången i åttondelen av Champions tidigare i år så menade TV4:s bloggare Malcolm Christenson att knappt en enda Interspelare skulle platsa i Chelseas startelva. Per automatik innebar detta bland annat att Nicolas Anelka skulle vara en minst lika bra anfallare som Diego Milito...
Och så det här med "världens bästa liga" där några topplag har lekstuga med resten av ligan varje säsong... Nej, jag pallar inte skiten. Jag gillar prestigen som kommer med England i dessa sammanhang, men det är också allt. Det går inte att hoppas på stora engelska landslagsframgångar när man vet hur det kommer att låta de kommande åren. Om det är illa nu, tänk vad som händer efter ett eventuellt VM-guld eller finalplats?
Det här engelska laget är ännu ett exempel på överskattningen.
Många respekterade tyckare har de senaste månaderna tippat att England vinner VM.
Hur kommer det sig?
Jo, allt hänger på en och samma sak, eller en och samma person närmare bestämt:
Fabio Capello.
Den gängse meningen är att nu när England har en tuff taktiker som Capello som tränare kan de nästan inte misslyckas.
Låt mig då säga det för sjuttielfte gången:
Det har gått 15 år sen Capello sist var en skicklig cuptränare. Vad det beror på kan vi alltid diskutera - jag misstänker att på den tiden fanns inte det här med att man var tvungen att vara kungar antingen i ligan eller CL/Europacupen - men det kan mer eller mindre beskrivas som fakta om vi tar till resultaten.
Och även om vi då låtsas som att han fortfarande är en bra cuptränare, vad har han för lag till sitt förfogande egentligen?
Frågar du mig, säger jag att det troligen är den sämsta engelska upplagan sedan mitten av 90-talet. Jag håller både 98- och 06-laget högre, och skulle nog säga detsamma om 02-laget.
Och det är ju lite märkligt att de har fått sin favoritstatus tillbaka efter en godkänd seger mot Slovenien i sista gruppspelsmatchen.
Med det sagt kanske de ändå kan vinna över Tyskland. Det ligger nåt i det folk säger om att det kanske är Englands tur den här gången. Fotbollen har en förmåga att se till att sånt jämnar ut sig lite i längden. Tyskland är troligen ett bättre lag än England, men det är inte någon klasskillnad i så fall. Efter en del otur 90 och 96 kanske England kan få lite flyt med sig den här gången.
Frågan är också om tyskarna kommer att vara lika kyliga som vanligt. Man talar mycket om engelsmännens svaghet i att de lägger för höga förväntningar på sig själva, men kanske kommer det vara tyskarna som känner oket just den här gången, i och med att folk har vant sig vid att de slår ut England.
Tips: 1-0
Läs även andra bloggares åsikter om vm, tyskland, england, capello, chelsea, inter, milito, anelka, christenson, tv4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar