Wow... Kjell Bergqvist, vilken nyanserad kille. Lever kvar i 1988 eller nåt, när han sitter SVT:s (dåliga) VM-magasin och pratar om hur mycket han ogillar italiensk fotboll, att det var italienarna som "började" det här med filmningar för "många år sen". Som om det inte var nog följer han upp det med att säga att det är därför han gillar engelsk fotboll, eftersom det är riktigt hårda tag där. Sen tillägger han att alla andra länder tagit efter. Men i England är det tydligen ändå hederlig kamp som gäller.
Men det är väl det som är så ruttet med det där magasinet. Att nästan ingen av gästerna är ordentliga fotbollsfans. Kan inte tillräckligt. Talar i klyschor. Kjell vet till exempel inte om att den första kända filmningen i den internationella fotbollens historia utfördes av tysken Hölzenbein i VM-finalen 1974. Den gav Västtyskland en kvittering mot det legendariska, Crujff-ledda, holländska laget.
Och jag vet att det är ett uttjatat ämne jag tar upp, men ärligt talat förväntade jag mig lite mer av sån person än internettuffingen på SF eller nåt. Nu vet jag bättre.
* * *
Italiens sorti... Wow, vad säger man? Jag såg den inte komma. Möjligen hade jag kunnat tänka mig 0-1 i 87:e minuten eller nåt, men det här var för bedrövligt. Andra halvlek var hyfsat bra, men för sent och egentligen för lite att begära av ett landslag som den italienska. Offsidemålet var också ett korrekt mål, men det är inte på såna marginaler Italiens fortsatta existens efter gruppspelet ska avgöras. Nya Zeeland och Slovakien är minst fyra poäng, punkt.
Jag får väl återkomma till skiten senare i en analys efter VM, och mycket har jag redan skrivit om just Gli Azzurri tidigare i bloggen.
Kort sagt skyller jag allt på Lippi. Jag tror inte att han hade kunnat vinna VM, men han hade resurser nog för att ta sig vidare från den här relativt enkla gruppen.
* * *
En japansk domare dömde Paraguay-Nya Zeeland och kunde därmed ha lagt upp för att hans hemland Japan skulle ställas emot Nya Zeeland i åttondelen. Bara en sån sak...
* * *
Och Japan, ja... Jag är grymt imponerad och nästan kär i det här landslaget som jag annars alltid har sågat på grund av bristande fotbollstradition. Men de har verkligen lärt sig att spela snygg fotboll. Såg ut som ett skitlag utan fantasi mot Kamerun, fördömjukar Danmark fullständigt i den avgörande omgången. Visst är jag medveten om att matchbilden lade upp för mycket av deras öppna lägen, men de gjorde det ändå med en sån finess att... Ja, jag kommer kanske aldrig att känna exakt likadant om Japan igen.
Läs även andra bloggares åsikter om hölzenbein, cruyff, bergqvist, 1974, japan, danmark, italien, lippi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar