Det kom verkligen som en käftsmäll. Kamerun. Samma jävla historia. Det förstörde hela dagen och jag har fortfarande inte kommit över det. Jag kan inte jämföra det med någon annan känsla för jag tror inte att den existerar för mig i något annat fall. Det var inte som att ett kärt klubblag hade åkt ur högsta serien, och det var inte heller som att jag satt på helspänn och hejade på mitt lag bara för att se det förlora.
Som jag gjorde klart i genomgången av Grupp E så hade jag inga höga förväntningar om Kamerun. De hade svikit så många gånger. Men sen visade sig Japan vara ett svagare lag än vad jag räknat med. Men lejonen tog inte tillvara på chansen. Och det var inte ens bara det att de torskade mot detta Japan. Det var också hur de uppträdde. Ingenting, absolut ingenting stämde i laget. Det var bara meningslös nonchalans i 80 minuter. Jag kände mig illamående efter matchen. Det finns inget annat landslag från Afrika som har hamnat i en sån här märklig historia som Kamerun. Man ger bort gyllene lägen gång efter annan. Gör bort sig precis hela tiden.
Det finns alltid det där Afrika-aspektet att plocka fram. Lagen söder om Sahara har alltid svårt att ladda upp inför en turnering. Det handlar ofta om en brokig skara av proffs från främst franska ligan som knappast har formats av nån kameruansk fotbollsorganisation. I bästa fall är det problemet. I värsta fall vill spelarna ha bonusar som har utlovats tidigare men som ingen lyckas skrapa fram.
Men om det var det som var problemet så varför går det så bra för Ghana? Nigeria och Senegal har också lyckats. Elfenbenskusten gjorde ett mycket bra VM för fyra år sen och föll mest på otur och en svår grupplottning.
När afrikanska lag åker ur ett gruppspel i VM så gör de det oftast för att de är sämre än sina konkurrenter. Men Kamerun, som oftast har bland de bästa resurserna för att lyckas ger bort sin plats i avancemanget. För fyra år sen gav de bort själva VM-platsen redan i kvalet.
Det var det som gjorde att jag reagerade som jag gjorde. Att jag redan hade gett upp, men spelarna lyckades överträffa sig själva i negativ bemärkelse. Plötsligt kändes allt bara skit. Julen var förstörd. Jag kunde inte njuta av Italien-Paraguay, och alla andra sidogrejer som tips med mera kändes helt meningslöst. Nu i efterhand känns vuvuzelorna verkligen som ett lyxproblem.
Att japanerna är ett gäng ynkliga filmare och att domaren gick på deras patetiska uppvisningar gjorde saken ännu värre, men det var knappast avgörande. Utefter sitt förmåga svarade Kamerun för den sämsta insatsen i VM hittills.
Läget är nu så jävla illa att det kanske inte ens räcker om det mot förävntan blir vinst i den förväntade nyckelmatchen mot Danmark.
I desperation försöker jag tänka att man kan inte upprepa den här insatsen och att det kanske blir lättare att prestera mot Danmark när man inte kommer att vara spelförande i samma grad. Men jag har svårt att se vad fan Le Guen kan göra åt det här. Han hade pausen på sig att förändra matchbilden men det hände inte mycket. Så varför skulle han lyckas förändra något nu inför nästa match?
Jag kan mycket väl tänka mig 0-0 eller något, men tyvärr så räcker ju inte det i praktiken.
Läs även andra bloggares åsikter om kamerun, vm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar