2010 blev rent formellt Portugals sämsta mästerskap på åtta år. Sen dess har man nått en EM-final, en VM-semifinal och en EM-kvartsfinal.
Spelmässigt var det en okej turnering och laget påminde mycket om det landslag som vi såg för fyra år sen i Tyskland. Portugal är en fotbollsnation som jag tror de flesta förknippar med överdrivet eleganta offensiva spelare. De borde därmed stå för den publikfriande fotboll som de visade upp år 2000 i EM, när de inledde det som nu kan beskrivas som landets överlägset mest framgångsrika era i fotbollshistorien. Men även om tekniken alltid finns där, har målfesterna nästan alltid uteblivit. Undantaget kom i den andra spelomgången i årets VM. I tio år har man knappt lyckats få fram en enda vettig målskytt som håller på den här nivån. Pauleta höll mest på kvalnivå och Nuno Gomes vaknade bara till då och då. Brassen Liedson - ännu en i raden av "neutraliserade" brassar och Sean Banan-lookaliken Danny fick inte mycket att säga till om i det här mästerskapet.
Hatten av ändå för att man än en gång lyckas prestera det som förväntas av en toppnation med råge, trots att man kan ifrågasätta deras status som ett av de allra bästa i Europa. Man åker ut ur VM med bara ett insläppt mål och man kan alltid undra vad som hade hänt om man inte stött på Spanien i åttondelen. En match där man för övrigt såg ut att vara på god väg att få till en skräll via förlängning eller straffar.
Annars är det svårt att säga så mycket. Premiären mot Elfenbenskusten var ganska intetsägande, medan målorgien mot Nordkorea också känns bara hux flux och typiskt Portugal i det att det funkar bra att ösa in mål utan en bra striker när man möter klart sämre motstånd. Brassematchen var visserligen imponerande, men det finns ju ändå en massa frågetecken kring motivationsaspekten i den matchen från Dungas mannar.
Jag hade ändå på känn att de skulle knäcka Spanien, och i ungefär 60 minuter kände jag som sagt att det var på väg. Men ingen lär väl ha gråtit efteråt. Portugals smekmånad med fotbollsvärlden har varit över sedan 2006. Slakten i Nürnberg var det första steget, och dramat mot England fick åtminstone många här i Sverige att se på laget som ett gäng jobbiga filmare.
Sakta men säkert har man i alla fall börjat klättra i VM:s maratontabell.
Siffror:
1 seger
2 oavgjorda
1 förlust
7 gjorda mål
1 insläppt mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, portugal, pauleta, gomes, danny, liedson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar