26. Italien

Jag tycker inte särskilt mycket synd om Italien för det här totalfiaskot. Tanken var att ett mediokert lag skulle tack vare en gynnsam lottning nå kvartsfinalen och sen slås ut där. Att det blev en gradskillnad gör väl inte så mycket?

Lippi tog ut en taskig trupp, valde att starta med dåliga föredettingar, och alla dessa pålitliga lagspelare med begränsad talang, och resultaten blev lite som man anade fast ännu värre. Att inte besegra Nya Zeeland är en stor skandal. Att bli bortgjort av Slovakien är ett skämt. Det enda som räddade anseendet en aning var Frankrike.

Frankrike var nämligen så oförskämt uselt och ointresserat att topplag som England och Italien kunde i sina besvikelser dämpa fallet tack vare Frankrike och deras skandaler på och utanför plan.

Egentligen tror jag att Frankrike hade besegrat Nya Zeeland och tagit poäng mot Slovakien. Men Italien kom lite undan med att åtminstone ha försökt. Viljan fanns hela tiden där. Det gjorde att åtminstone omvärldens dom blev lite mildare än vad man kan tycka att den borde ha varit.

Nej, det enda som det är synd om är väl vi tittare. Istället för ett klassiskt möte som Nederländerna-Italien, fotbollsidéernas motpoler, fick vi en halvtråkig 90-10-match till åttondel.

Vissa tycker säkert att det här var bättre än att åka ur som för två år sen... Eller som Frankrike åkte ur i EM 2004, en godkänd och blek insats, snarare än fiasko. För att det kan få de värsta förnekarna att inse allvaret, och ge bättre förutsättningar för Cesare Prandelli att inleda sitt arbete.

För jag tillhör dem som tycker att Lippis dåliga trupp delvis handlade om dåligt material att plocka ifrån. Gamlingarna var precis så bleka som man kunde vänta sig.

De lite yngre var dock i regel besvikelser. De Rossi var inte bra. Marchisio fick absurt nog spela som en yttermittfältare. Chiellini får mig att börja ompröva mina tankar om honom som den ende italienske backen som håller samma höga klass som en italiensk landslagsförsvarare ska göra. Och Montolivo lär aldrig bli den där storspelaren som många trodde att han skulle bli för 5-6 år sen. På den tiden dömde jag ut honom som en alldeles för klen spelare. Han har hunnit kötta upp sig de sista åren och tagit mycket initiativ i Fiorentina, men det här var verkligen ett dåligt VM av honom, och om han inte kan leverera mot Nya Zeeland, så kan jag inte se nån stor framtid för honom i landslaget.

Och så den käre Federico Marchetti. Som jag tycker har varit en bättre målvakt än Buffon i ligan. Han fick hoppa in mitt under Paraguaymatchen och gjorde det bra även om det fanns väldigt lite att göra. Jag raljerade inför andra matchen med att han har varit hundraprocentig så långt i VM. Det dröjde några minuter innan han släppte in ett måt mot Nya Zeeland. Det var inte hans fel, men ändå... Man hade tänkt sig att han skulle få ett ypperligt tillfälle att bygga upp självförtroendet genom att hålla nollan mot kiwisarna och Slovakien.

Inte heller de andra tre målen var av det slaget att de kan skyllas på honom, men det är lite som med bra anfallare. Även om de spelar bra så blir det till slut relevant att de inte gör mål. Marchetti var varken bra eller dålig. Men han släppte in fyra mål på två matcher. Vill man leta efter något mål att lasta honom för så är det lobben i Slovakienmatchen.

Jag hoppas i alla fall att det ändå blir han som tar över även i kvalet. Jag får hoppas på Prandelli.

Cesare Prandelli som lär förvandla Italien till ett mer populärt lag som spelar fartfylld fotboll. Om två år kommer de att springa runt i Odessa, Lodz eller nåt och få till lite action till bra fotboll-maffians förtjusning. Men de kommer delvis att ha sålt ut sin identitet.

Siffror:

0 vinst
2 oavgjorda
1 förlust

4 gjorda mål

5 insläppta mål

---

Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, italien, lippi, prandelli, marchetti, montolivo