Sin första seger utanför det egna landet tog Sydkorea i Tyskland för fyra år sen, när Togo besegrades med 2-1. Men man såg ändå till att göra den här turneringen historisk för sig själva genom att för första gången någonsin avancera från ett gruppspel utomlands.
Förväntningarna var att sydkoreanerna skulle spela med frenesi och kanske mala ner sina motståndare genom att först tömma dem på alla deras krafter. Avancemang var inte givet, men jag tillhörde i alla fall de som hade det som ett knappt utgångstips.
I premiären mot Grekland var det precis det vi fick se. Svisch, svisch, och matchen var i praktiken avgjord efter knappa 70 minuter. Många talade om den mest imponerande insatsen i den första gruppspelsomgången.
Jag kände därför att det var lite skrällvarning mot Argentina. Men de tankarna kom på skam. Sydkorea blev helt avklätt där. 1-4 speglar matchen rätt väl.
Ändå var jag lite förvånad att Nigeria fick så många möjligheter att verkligen sno åttondelen ur händerna på dem. Men i den matchen visade Sydkorea åtminstone på bra kyla. Lite mer rutin. Spelade inte särskilt fantastisk, men grundkompetensen räckte för att utnyttja afrikanernas svagheter och få med sig det nödvändiga resultatet. Det hade vi aldrig sett på 90-talet.
Mot Uruguay var det lite klantigt fram till andra halvlek, där man tog över matchen, kvitterade, och borde enligt den vanligaste utgången i ett sånt läge ha vänt och vunnit. Men man backade undan från möjligheten och lät Luis Suárez briljera. Sorti i åttondelen kändes ändå som ett rimligt resultat.
För Sydkorea blev alltså 2010 ungefär vad många av oss hade anat - att Sydkorea nu är en etablerat stark fotbollsnation som i den närmaste framtiden får betraktas som motsvarande en europeisk B-nation.
Siffror:
1 seger
1 oavgjord
2 förluster
6 gjorda mål
8 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, sydkorea
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar