En kort sammanfattning

Känner att jag behöver bromsa lite med topplistorna och samla tankarna om det här mästerskapet innan de börjar försvinna en aning.

Jag kommer inte göra någon extrem djupdykning eftersom det här bara är en blogg. Det finns extremt mycket att säga om detta VM, men vi får skära en massa, alternativt stycka upp det i många små delar i form av topplistorna och så vidare.

Men om man säger, hur var VM i Sydafrika 2010?

Som vanligt var det mycket som var fel. Men jag skulle ändå säga att det var det tredje bästa mästerskapet av de sju som jag nu har upplevt, mest via rutan, men även ett par matcher på plats.

Mitt favorit-VM kommer, som bloggens namn antyder, alltid att vara Italien 90. Jag kommer alltid tycka att den som säger att "VM 90 var ett riktigt skit-VM" inte förstår sig på vad fotboll handlar om. Jag är medveten om att det finns en hög grad subjektivitet i det tankesättet, men jag anser att det även finns argument om att VM 90 i alla fall även för andra människor bör betraktas som ett bra VM. Om du tror att fotboll handlar om underhållning, vilket i sin tur manifesteras i målrika matcher, då är din VM-upplevelse mycket fattigare än min. Du famlar i mörkret.

Näst bäst under dessa 20 år är VM 1998 i Frankrike. Det var det sista mästerskapet innan fotbollens globalisering ristades i sten. Visst var det mycket jippo, men det var fortfarande ingenting jämfört med det som skulle komma på 2000-talet.

USA 1994 var som en föregångare till VM på 2000-talet, och led av usla väderförhållanden, det sämsta fotbollsmodet någonsin och kanske framförallt av det faktum att matcherna spelades i det som väldigt tydligt var fel miljö för fotbollen. Jag menar då inte den kulturella aspekten, utan det faktum att det handlade om arenor som annars användes till amerikansk fotboll, med stora fula blå madrassväggar och dylikt. VM 2002 behöver nog inte kommenteras ytterligare. Det var det sämsta världsmästerskapet genom alla tider.

VM i Sydafrika var ändå okej, och den bästa på 2000-talet, om ni frågar mig. Det var första gången på 32 år som mästerskapet spelades på den södra hemisfären, och precis som då, i Argentina 1978, var det ett hårt klimat även bildligt talat, vilket gjorde att VM inte kunde ryckas isär från det övriga samhället på samma sätt som Tyskland 2006. Jag var då på plats och såg Portugal-England i Gelsenkirschen och det hela var som ett stort slottstält sponsrat av Coca-Cola och McDonald's.

Säkert fanns den känslan även hos de som besökte Sydafrika nu, men riktigt genomplastigt kunde det aldrig bli eftersom det fanns en överhängande känsla av fara runt hörnet. Även om det är synd att Sydafrika ska vara ett sånt land för dess invånare, så blev konsekvensen för just fotbolls-VM god. Det satte en gräns för verklighetsflykten.

Vad gäller det sportsliga så var det mycket högt och lågt. Jag saknade dramatiken. Bara fyra matcher gick till förlängning och två till straffar.

Mycket började gå snett när Brasilien slumpmässigt slogs ut av Nederländerna, och dagen efter kom spiken i kistan, när Tyskland slog ut Argentina på ett oerhört tråkigt och odramatiskt sätt. Det var då utan tvekan VM:s mest häftigaste match som väntade, större än tyskarnas batalj med England tidigare. Men det blev ballongpys av det hela ganska tidigt.

Fram till finalen gick inte heller de andra matcherna till förlängning, vilket tog bort än mer dramatik. Särskilt tungviktsmötet mellan Spanien och Tyskland borde ha gått till en förlängning och helst straffar. Jag kände mig oerhört tomhänt när det blåstes av efter 90 minuter och 1-0 till Spanien.

Gruppspelet var mer positivt. De europeiska giganternas fall och svårigheter var bara positivt att se. Frankrike och England agerade ofta humoristiskt uselt, vilket är att föredra framför väntade och stabila segrar. Dessutom var det en succé för de sydamerikanska lagen, på bekostnad av de där färglösa europeiska B- och C-nationerna som genom åren ofta har lyckats kravla sig fram till åttondel på något sätt.

Det blev stopp för det nu. Efter kvartsfinalerna och framförallt efter bronsmatchen började den nya europeiska chauvinismen att göra sig gällande hos media och tyckare på nätet, där man förklarade att det var dumt av alla att döma ut Europa för tidigt, för i och med att alla medaljer togs av den kontinentens lag, så var det här återigen "Europas VM".

Wrong 'em, boyo.

Visst, i ett sånt skede kan man aldrig påstå att det var "Amerikas VM". Men icke desto mindre var Sydafrika 2010 en stor framgång för de amerikanska kontinenterna. De utgjorde nästan hälften av åttondelplatserna. Alla sydamerikanska lag gick vidare från gruppspelet och fyra av dem gick vidare till kvartsfinal (och den enda som slogs ut innan det kom från ett helsydamerikanskt möte). Och det är inte ens bara siffror. Paraguay, Chile och Uruguay övertygade stort även spelmässigt.

Och under allt detta fick Europa ynka sex lag vidare till åttondelen. Det är den sämsta noteringen någonsin, sen systemet med åttondelar infördes med VM 1986 i Mexiko.

Det hade gärna fått prägla även det absoluta slutskedet. Att både Brasilien och Argentina åkte ut i kvarten var väldigt tråkigt. Det är bara i VM - vart fjärde år - som vi har möjligheten att skåda stormatcher mellan giganter från Sydamerika och Europa. Vi fick visserligen se stormatcher av detta slag nu också, men det hade gärna fått ske även längre fram. Men just den här besvikelsen dämpas med tanke på att samma sak skedde för fyra år sen. Och då fanns inte ett Uruguay som en tröst.

Det absolut sämsta med mästerskapet var nog den där jävla Jabulanibollen. Många säger att det är skitsnack, att det inte är nåt fel på bollen, men bevisligen var den ju det - åtminstone i fel miljö - eftersom spelarna hade såna stora problem att hantera den. Jag tycker som sagt att ett VM handlar om mer än bara välspelad fotboll, men till och för mig gick det här lite för långt. Och vem kom på idén med att introducera en ny boll inför varje mästerskap så att det ska skapa en massa osäkerhet? Varje gång någon fick iväg ett skitskott var man ständigt nervös för att det skulle komma en tabbe från målvakten. Längre lyftningar gick åt skogen tack vare både precisionsproblemet och den höga föstastudsen. Inskruvade frisparkar fick vi se två stycken av - Endo mot Danmark och Forlán mot Ghana. Sen att folk tycker att det är så sjukt snyggt med såna intetsägande vobbelfrisparkar a la Honda, det får de stå för. Jag har aldrig sett vitsen med det.

Vuvuzelorna var ett annat problem som i början fick en att nästan gråta av besvikelse. Men så småningom mildrades problemet avsevärt, när TV-produktionen filtrerade bort dem i den andra gruppspelsomgången, om inte tidigare. När Frankrike och Mexiko möttes, kunde man faktiskt höra publikreaktioner.

Medias sätt att behandla Diego Armando Maradona var ett obehagligt inslag som gjorde den strukturellt rasistiska andan alltför påtaglig. Lite ironiskt att det kom när VM spelades i ett av den koloniala erans mest symboliska landvinningar.

De flesta storstjärnor svek återigen. Men det kom inte som någon besvikelse eftersom det har blivit regel snarare än undantag nuförtiden. Messi spelade hyfsat, men det går ju inte att komma ifrån att han var allt annat än en så kallad VM-kung. Kaká var sådär. Rooney var rentav dålig. Torres var fiasko. Drogba var hämmad av sin skada och slogs ut tidigt. Ribéry spelade i ett lag med enorma problem och kunde inte lämnas opåverkad.

Fast det tycker jag kanske är sekundärt. Stjärnor hit och dit, liksom. Det fanns massor av suveräna spelare som inte är riktiga affischnamn.

Statistiskt noterades en del intressanta saker:

* För första gången lyckades ett lag vinna VM trots förlust i den första matchen.

* För första gången vann ett europeiskt lag VM utanför sin egen kontinent. Bara Brasilien hade lyckats med detta tidigare.

* Som redan nämnt; för första gången någonsin hade Europa bara sex lag med i åttondelen.

* För första gången någonsin fanns alla sydamerikanska representanter med i åttondelen.

* Uruguay nådde sin första semifinalplats på 40 år.

* Nederländerna blev det första landet att ha spelat i tre VM-finaler utan att ha vunnit en enda av dem. Innan VM delade de sin dubbelförlust med Ungern och Tjeckoslovakien.

* Argentina har bortsett från hemma-VM 1978 fortfarande inte lyckats ta sig till en semifinal under efterkrigstiden utan Diego Armando Maradona.

* Brasilien missade semifinal för andra gången i rad, vilket är första gången sedan de lyckats bryta den där trenden med 24 år utan finalspel genom att vinna USA-VM.

* Japan och Sydkorea gick båda vidare från gruppspelet och det var första gången dessa länder gjorde det utanför sina egna gränser.

* Spanien gick vidare till semifinal i VM för första gången någonsin, även om de var med i den fyrlagsserie som utgjorde den sista fasen av VM 1950 i Brasilien.

* Schweiz slog rekord i att hålla nollan, som spräcktes i den andra gruppspelsomgången. Fortfarande har man bara släppt in ett mål på sina sju senaste VM-matcher.

* Grekland gjorde sitt första VM-mål någonsin, tog sin första poäng, och sin första seger.

* I och med att Italien slogs ut i gruppspelet är nu Mexiko, Tyskland och Brasilien de enda länder som gått vidare från gruppspelet fem gånger i rad.

* Sydafrika blev den första värdnationen någonsin att inte ta sig vidare från första fasen.

* Italien hamnade i sällskap tillsammans med Brasilien och Frankrike i det att man lyckades med det ovanliga att inte ta sig vidare från ett gruppspel som världsmästare. De andra två utsattes för detta 1966 respektive 2002.

* Paraguay och Ghana noterade nationella rekord genom att ta sig till kvartsfinal.

* Den unga nationen Slovenien hade gjort mål tidigare, men tog den första poängen och första segern någonsin.

* För andra mästerskapet i rad hamnade skyttekungen/skyttekungarna på endast fem gjorda mål. Det innebär en upprepning av bottenrekordet.

Resten av turneringen kommer att kommenteras genom en lag-för-lag-genomgång.

Läs även andra bloggares åsikter om vm, sydafrika, 2010