Danmark gjorde sitt första stora mästerskap på sex år. Den som inte har följt landslaget hade nog antagit att dessa sex år gått åt en lyckad generationsväxling, men vi vet ju att så inte var fallet.
Det är i praktiken samma Danmark som vi såg då. En halvskadad Bendtner var skillnaden mot perioden 2002-04, som är kanske den bästa de haft spelmässigt sen mitten av 80-talet.
Nu saknades den offensiva entusiasmen också, precis som i kvalet. De som tidigare representerade lite av den fartfyllda danska traditionen var nu för gamla och trötta, och fanns där mest som karaktärsspelare.
Detta speglades bland annat i Dennis Rommedahls segermål mot Kamerun. Enligt svensk TV var det ett helt fantastiskt mål, men jag kan inte se vad som är så fantastiskt med att en spelare tar några lama steg inåt och skjuter i bortre stolpen. Det var snarare resultatet av uselt försvarsspel att han kom till avslut överhuvudtaget. För sex år sedan hade Rommedahl kunnat skapa oreda på egen hand.
Vi väntade på att det danska flytet skulle ta slut i kvalet, men det tog slut här istället. Och skönt är väl det. Danmark blev ordentligt omskakat av Kamerun men vann ändå. Det var en typisk match där ett halvhyggligt europeiskt lag med sin organisation kunde vinna över en överlägsen med ostabil motståndare. Det kan väl ha ett attraktionsvärde det också, en del av dramaturgin, men mediokra europeiska C-nationer får vi nog av i EM. Om de ska ta sig vidare, ska de göra det på egen kraft och inte motståndarens klantighet. Japan blottade Danmarks träighet ordentligt.
Siffror:
1 seger
0 oavgjord
2 förluster
3 gjorda mål
6 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, danmark, olsen, bendtner
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar