Tja, vad finns det mer att säga om Kamerun än det som jag redan skrev efter den inledande matchen mot Japan?
I och med detta VM har Kamerun bara vunnit en av sina senaste tolv VM-matcher. Det är så grymt hopplöst. Här kan ni läsa de omedelbara tankarna efter den matchen.
Jag var alltså spyfärdig efter den matchen. Det var en värre knock än när Brasilien slogs ut (varför det används som måttstock lär nog vara tydligt för er som följt bloggen). Tänkt att ha sett skiten i repris under hela ens ungdom. Det handlar bara om en handfull turneringar, men det handlar också om 20 jävla år, där man emellan har drömt om en relativ framgång för Kamerun.
Mot Danmark var saker och ting inte lika oförklarliga. Det blev en typisk match där en europeisk C-nation använde sin resursmässigt goda grundkompetens för att manövrera ut ett bättre men mer förvirrat lag. Att det blev förlust var lite otur, men ändå ingen slump. Danmarks båda mål var genomtänkta. Däremot borde Kamerun rimligen ha fått in ett mål till.
Men det hade nog inte spelat någon roll. Inte ens med seger mot Danmark hade saker och ting sätt så jättemycket lättare ut. Japan hade antagligen plockat en poäng och Nederländerna hade vunnit.
2010 kommer därmed gå till den kameruanska fotbollshistorien som ännu ett menlöst VM där saker och ting inte föll på plats. Jag gillar Samuel Eto'o som person, men jag kan inte ta hand förnekelser om schismer i landslaget på allvar. När ett lag underpresterar så grovt jämfört med sitt spelarmaterial, då brukar det alltid vara något fel med gruppkänslan. Även om den kan vara konsekvensen av annat, finns den alltid där.
Jag får nu acceptera att jag blev förälskad i ett västafrikanskt lag i VM 90, och därefter svek de mig under hela min ungdom. Nästa gång VM spelas kommer jag att vara 32 år gammal. Sorgligt.
Siffror:
0 vinst
0 oavgjord
3 förluster
2 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, kamerun, sydafrika, eto'o
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar