Ska vi försöka skriva ett inlägg om Nigeria utan att nämna Lasse Lagerbäck?
Äh, vi skiter i det. Typ?
Nigerias VM var egentligen kusligt likt deras 02 VM, med skillnaden att man nu hamnade i en halvsvag grupp där man förra gången var en i den så kallade dödens grupp (har aldrig fattat uttrycket, har inte alla grupper två vinnare och två så kallade döda?)
Då föll man med 0-1 mot Argentina i premiären.
Nu föll man med 0-1 mot Argentina i premiären.
Då tog man ledningen i den andra matchen mot ett organiserat europeiskt lag.
Nu tog man ledningen i den andra matchen mot ett organiserat europeiskt lag.
Då vände motståndarna med ett mål i vardera halvlek.
Nu vände motståndarna med ett mål i vardera halvlek.
Då spelade man oavgjort i sista matchen.
Nu spelade man oavgjort i sista matchen.
Okej, i ärlighetens namn finns det en del uppenbara skillnader också. När man föll mot Sverige 2002 kändes det lite som att man föll mot ett bättre lag, även om man också hade en del otur. När man nu förlorar mot Grekland 2010 ger man bort matchen tack vare en korkad utvisning. I sista matchen var man förra gången redan avsågade. Nu hade man chansen och var till slut väldigt nära att ta den.
Det är lätt att tycka synd om detta Nigeria. Det enda flytet de hade var det faktum att det fanns en chans till avancemang inför sista omgången trots två inledande förluster. Något som LASSE LAGERBÄCK också poängterade i presskonferensen.
Man åker hem med en poäng från ett gruppspel där man sammantaget kan tycka att de kunde fått med sig 6-7 poäng.
För mig var det visserligen ingen överraskning att det blev uttåg. Jag tippade själv Sydkorea som tvåa i gruppen. Men jag kanske hade snarare väntat mig 2002 än vad som vi fick se nu.
Förlusten mot Argentina är egentligen inte så mycket att snacka om, men det fanns ju en period i andra halvlek där Nigeria ständigt kom fram och skapade ett par riktigt farliga chanser.
Mot Grekland kändes det som att man hade matchen i en ask. Men drabbades av en utvisning. Och trots det fanns två rejäla chanser i andra halvlek att ändå ta ledningen på nytt.
I sista matchen så var det åter väldigt nära, även om just Yakubus ökända miss kanske inte borde ses som avgörande i och med att han kvitterade på straff lite senare. Frågan är då vad de där fem minuterna eller vad det handlade om, var värda.
Lagerbäck lyckades i alla skapa ett landslag där han verkade kunna byta ut vem som helst utan att det syntes särskilt mycket. Nästan alla spelare verkade ersättbara. Men nästan alla verkade kapabla att begå lite klumpiga misstag hit och dit. Därför är det också svårt att plocka fram några individer som utmärkte sig.
Målvakten Enyama har visserligen tokhyllats, men även om han såklart gjorde en bra turnering, tycker jag att det var lite för mycket ståhej kring honom. Det ingick många TV-räddningar, om man säger så.
Nu får vi se hur landslaget utvecklas. Ett fotbollsgalet land med knappt 150 miljoner invånare bör visserligen ses som en tickande bomb, men till skillnad från vad nigerianen Dr Alban sjunger i den där låten så är det inte stabilt, när vi talar Nigeria som nation.
Dessutom har Nigeria redan uppnått en del relativa framgångar på 90-talet, vilket gör att ribban har lagts rätt så högt.
Siffror:
0 vinst
1 oavgjord
2 förluster
3 gjorda mål
5 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, sydafrika, nigeria, yakubu, lagerbäck, enyama
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar