Ett av VM:s största besvikelser för mig. Men om jag inte hade underskattat Chile som det visade sig att jag hade gjort, då kanske det förklarar en del. Honduras höll ändå jämna steg mot Schweiz och förlorade med 0-2 mot Spanien. Något fiasko är det inte tal om resultatmässigt. Men att man skulle bli så utspelade som man blev mot Chile, det såg jag inte komma.
Inledningen blev lite av en nyckelmatch, och där var man alltså inte ens nära.
Mot Spanien hade man innan VM kunnat hoppas på lite vassa kontringar, men när sådana uppstod så gavs de bort enkelt.
I sista matchen så hade alla kallt räknat med en schweizisk seger, men när matchen var över så var det Honduras som hade bränt de värsta chanserna.
Individuellt var David Suazo en besvikelse, ytterligare ett tecken på att han verkligen är slut. Edgar Alvarez gjorde inte heller något väsen av sig, och Léon var inte med överhuvudtaget. Palacios märkte jag knappt. Pavon var mer osynlig än någon av de nämnda.
Jag kan tänka mig att laget inte var alltför nöjt vid hemresan, men för att vara det första världsmästerskapet på 28 år var det ändå inte direkt pinsamt.
Siffror:
0 vinst
1 oavgjord
2 förluster
0 gjorda mål
3 insläppta mål
---
Läs även andra bloggares åsikter om vm, 2010, honduras, suazo, alvarez, pavon, palacios
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar